Larmet: Nationell producentansvars-förvirring

Ett centralt och omfattande regelverk, som träffar många företag, är EU:s kommande förpackningsförordning. Den innehåller bland annat krav att förpackningar ska designas på ett visst sätt för att möjliggöra återvinning eller återanvändning, att de ska innehålla en viss mängd återvunnen råvara och utformas med så liten volym och vikt som möjligt.

Förordningen har inte riktigt gått igenom hela EU:s lagstiftningsprocess, utan väntar på ett slutgiltigt godkännande. Men mycket tyder på att förordningen kommer att vinna laga kraft i höst. Därefter kommer svenska bestämmelser att behöva anpassas.  

Därför råder förvirring

Det här innebär att såväl tillverkare och importörer av förpackningar som producenter kommer att få skarpare krav på sig. Problemet är bara att många står helt ovetandes om sin roll i det hela. Det är åtminstone bilden som Åsa Stenmarck, plastexpert på Naturvårdsverket, har.

– Det kan vara ganska svårt att veta. Det vi ser är att vissa producenter har stenkoll på allting, medan andra inte ens vet om att de är en producent, säger hon.

Begreppet på väg att stöpas om

Vidare förklarar hon att den nya förordningen innebär att begreppet producent kommer att få en ny definition.

– Vissa krav ligger på den som släpper ut förpackningen på EU marknaden medan andra krav ligger på den som är ansvarig för att förpackningen släpps ut på den nationella marknaden, den senare är vanligen producent. I och med den nya förordningen kommer begreppet producent att få en ny EU-harmoniserad definition, säger Åsa Stenmarck.

Producentansvar bygger på principen ”förorenaren betalar”. Det gäller inte bara för förpackningar, utan även för saker som textilier och batterier. Beroende på vilket producentansvar det handlar om finns det olika definitioner. Åsa Stenmarck säger att en förenklad definition är att en producent är den som sätter en vara på den svenska marknaden. Och just när det kommer till förpackningar säger hon att det kan vara svårt att veta.  

– Min bild är att de som själva tillverkar förpackningar har bra koll. Men att de som köper in, och säljer dem vidare, har sämre koll.

Det är straffet för de som missar kraven

Hon lyfter företag som har egna varumärken som exempel där producentansvaret inte är helt självklart. Det kan till exempel vara så att förpackningen tillverkas av ett företag men fylls med en vara av ett annat. I vissa fall kan det finnas två producenter av samma förpackning.

– Nu tror jag visserligen att många stora företag som sätter sitt eget märke på varorna har koll och tar sitt producentansvar. Men när det kommer till förpackningar finns ju också många små företag som köper in förpackningar från grossister och fyller dessa.  Beroende på var grossisten finns, om det är i Sverige eller utanför Sverige, kan företaget som köper in och använder den bli producent. Så det är inte alltid enkelt, säger hon.

Vad händer med de som inte vet om detta, och inte uppfyller kraven?

– Då kan de få ett tillsynsärende, och i slutändan en miljösanktionsavgift. Men det är en radda med saker de ska uppfylla. De ska registrera sig som producent hos oss, ansluta sig till en godkänd producentansvarsorganisation och till den betala en förpackningsavgift för insamling och återvinning av förpackningarna när de blivit till avfall. Sedan kommer ytterligare krav, som design och innehåll av återvunnen råvara, storlek och mycket annat.

Vad är ditt råd?

– Det första är att förstå om man är berörd eller inte och vilken roll man har. Beroende på företagets roll i kedjan finns olika krav som ska uppfyllas.  Så det gäller att se till att produkterna man ansvarar över uppfyller kraven, avslutar Åsa Stenmarck.