Så kan sjukvårdens engångsplast bli flergångsplast

Tekniken heter termokemisk återvinning och använder en process som kallas ångkrackning. Den går ut på att avfallet blandas med sand och hettas upp till 800 grader. Plastmolekylerna bryts ner och omvandlas till en gas som kan användas för att skapa ny plast.

– Man kan antingen sortera avfall eller molekyler. Vid stora mängder är det ofta lättare att sortera molekyler. Sjukvården vill gärna hantera detta, men tidsbristen är ett problem. Därför föddes idén att effektivisera återvinningen av engångsmaterial, säger Martin Seemann, forskare vid Chalmers tekniska högskola, till Miljö & Utveckling.

Martin Seemann beskriver metoden som en termisk slägga som bryter ner molekylerna och samtidigt dödar bakterier och mikroorganismer. Det som återstår är kol- och kolväteföreningar som kan användas inom den petrokemiska industrin för att ersätta fossila bränslen i produktionen.

För att testa tekniken samlade forskarna en blandning av produkter som representerar det genomsnittliga sjukhusavfallet, inklusive ett tiotal plastmaterial och cellulosa.

– Tekniken har stor potential. Termokemisk återvinning löser inte bara problemet med medicinskt avfall som inte återvinns, utan underlättar också återanvändning av värdefulla kolatomer, säger Martin Seemann.

Han förklarar vidare att många tillverkare vill utveckla en cirkulär modell där produkterna kan återvinnas och återskapas i ett slutet kretslopp. Men kraven på renhet och kvalitet för sterila vårdartiklar är så stränga att traditionell sortering och mekanisk återvinning av plast ofta inte kan uppfylla dem.

– I dag innebär återvinning ofta att materialets kvalitet försämras, och i många branscher kan man inte kompromissa med kvaliteten. Detta gäller även matförpackningar, som har strikta krav på renhet och kvalitet. Därför bränns det mesta av plasten som samlas in från förpackningar upp, eller återvinns till produkter där lägre kvalitet är acceptabel, säger han.

Martin Seemann påpekar också att fler faktorer spelar in, inklusive lagar och regler.

– Lagstiftning och regelverk är avgörande för att termokemisk återvinning ska kunna få genomslag i samhället. Till exempel skulle krav på koldioxidavskiljning vid plastförbränning skapa incitament för att satsa på mer energieffektiva alternativ som vår teknik, avslutar han.