Så minskade Sös textilsvinnet – metoderna som gav resultat

Södersjukhuset hyr arbetskläder, patientkläder och bäddtextilier. Om ett plagg inte återvänder till tvätteriet inom 90 dagar räknas det som svinn och sjukhuset får betala för det. Vid projektets start låg kostnaden på omkring tre miljoner kronor per år, motsvarande cirka 20 000 plagg.

Sebastian Törnfeldt, Innovationsledare och Tjänstedesigner på Södersjukhuset, såg att textilsvinnet inte hade en enda förklaring, utan uppstod på flera olika sätt i verksamheten.

– När vi gjorde projektet såg vi att det inte fanns en enda kran där allt svinn läckte ut. Det handlade snarare om många små kranar som behövde skruvas åt, och varje sådan kran krävde sin egen lösning.

Under flera veckor intervjuades personal och projektgruppen gjorde observationer ute i verksamheten. Bland annat besöktes alla sjukhusets omklädningsrum.

Där hittade gruppen arbetskläder som blivit liggande i stället för att skickas till tvätt. Intervjuerna visade också att många medarbetare hade begränsad kunskap om textilsvinnet och vad det kostade.

För Jenny Ingemarsson, chef för servicegruppen på Södersjukhuset, är just kunskapen den enskilda faktor som haft störst betydelse för det minskade textilsvinnet.

– Vi kom fram till att mycket handlade om att öka kunskapen om vad textilsvinn är. Många visste inte ens att textilsvinn fanns, eller att det innebar både en kostnad i kronor och en miljöpåverkan när nya textilier måste produceras. Att öka kunskapen om textilhantering och textilsvinn är nog det som har haft störst betydelse.

Kartläggningen resulterade därför inte i en enskild åtgärd. Södersjukhuset testade i stället flera lösningar riktade mot olika delar av textilflödet.

Personalen fick information om att inte ta ut fler arbetskläder än de behöver och att även extra plagg måste användas och lämnas till tvätt. Skyltar sattes upp i omklädningsrummen och personalen informerades om att även trasiga och smutsiga textilier ska lämnas i tvättsäcken i stället för att sorteras bort på sjukhuset.

Informationen byggdes också in i befintliga rutiner. Nyanställda får numera information om textilhantering och svinn när de tilldelas omklädningsskåp.

Kommunikationsmaterialet används fortfarande i omklädningsrummen, men byts ut och flyttas för att inte bli en del av bakgrunden.

En annan lösning kom från en handskriven lapp. Projektgruppen såg hur en medarbetare hade meddelat att en viss storlek på arbetskläder saknades. Det ledde till en sms-tjänst där personal kan kontakta textilstationen vid brist på plagg.

Tjänsten används fortfarande, men mindre än projektgruppen först trodde.

– Den används väldigt sparsamt numera, men det är i sig positivt. Det tyder på att det i stort sett finns de plagg som behövs, säger Jenny Ingemarsson.

Textilombuden blev länken till verksamheten

En befintlig funktion som fick större betydelse under projektet var sjukhusets textilombud. Ombuden fungerar som kontakt mellan dem som ansvarar för textilförsörjningen och verksamheterna ute på sjukhuset.

När projektet startade var rollen enligt Sebastian Törnfeldt relativt eftersatt. Projektgruppen tog bland annat fram en sida på intranätet med information, presentationer och mötesdatum och började arbeta med utbildningar.

– Vi förstod ganska tidigt i projektet hur viktig rollen var. Textilombuden är kunskapsbärare i de här frågorna, säger han.

Under projektet flyttades fokus till patient- och bäddtextilier. Analysen visade att ungefär hälften av svinnet bestod av patientkläder.

En förklaring var att patienter ibland lämnade sjukhuset i sjukhusets kläder. Det kunde exempelvis handla om personer vars egna kläder klippts sönder i samband med akut vård eller patienter som saknade andra kläder.

Södersjukhuset startade Sös Garderoben, där begagnade kläder som skänkts av personal finns tillgängliga för patienter som saknar egna kläder.

Garderoben innehåller bland annat jackor, tröjor, byxor och skor för vuxna och barn. Konceptet har enligt Sebastian Törnfeldt därefter införts på Södertälje sjukhus och tre sjukhus i Västra Götaland. Även andra sjukhus har tittat på lösningen.

När projektet avslutades hade den årliga svinnkostnaden sjunkit från omkring tre miljoner till 2,3 miljoner kronor. Under 2025 uppgick den till 2,6 miljoner kronor.

Att fortsätta efter projektets slut är minst lika avgörande som att ta fram lösningarna, enligt Sebastian Törnfeldt.

– Resultaten kräver också förvaltning. När projektet är slut är inte arbetet färdigt, utan det måste tas om hand i den ordinarie verksamheten. Det är det vi gör nu, bland annat genom att ansvara för textilombuden, deras träffar och material.

4 råd för att minska textilsvinnet

1. Förstå problemet innan ni väljer lösning. Sebastian Törnfeldts första råd är att inte utgå från vad man tror orsakar svinnet, utan undersöka vad som faktiskt händer i verksamheten.
   
   – Att man verkligen gör jobbet och gräver i att förstå problemet ordentligt. Det skulle jag säga är A och O.
2. Öka kunskapen där textilierna används. Jenny Ingemarsson lyfter både en engagerad grupp som arbetar med textilförsörjningen och kunskap bland övriga medarbetare. På ett stort sjukhus behöver informationen återkomma och finnas nära de situationer där textilierna hanteras.
3. Använd ambassadörer i verksamheten. Södersjukhuset valde att bygga vidare på textilombuden för att nå ut och hålla arbetet levande över tid.
   
   – Man behöver hitta ambassadörer som kan hjälpa till att driva arbetet, sprida information och skapa kontinuitet i uppföljningen, säger Jenny Ingemarsson.
4. Håll lösningarna enkla och följ upp resultatet. Sebastian Törnfeldt varnar för att göra åtgärderna mer komplicerade än nödvändigt.
   
   – Man kan lätt tänka att man behöver nya system och bygga en massa olika saker. Men många gånger behövs inte det. Det är människor vi har att göra med och det behöver inte vara så komplicerat.
   
   Han lyfter också behovet av att mäta om åtgärderna faktiskt förändrar textilflödet och att återkoppla resultaten till medarbetarna.