Björn Garberg blir ny sjöfartssamordnare

Björn Garberg har tidigare arbetat som logistiker och har haft flera olika positioner på Sjöfartsverket. På Trafikverket har han jobbat som strategisk planerare med inriktning på sjöfarts- och godsfrågor.

Hur känns det att få tar över rollen som sjöfartssamordnare?

– Det känns såklart jättekul. Jag ser egentligen bara möjligheter med det här uppdraget, även om det både är svårt och utmanande att få till den förändring på lite bredare front som man från politiskt håll eftersträvar.  Men det gör mig egentligen bara ännu mer taggad.

Vad kan du ta med dig från dina tidigare jobb in i det här?

– Massor! Jag har ju jobbat med liknande regeringsuppdrag tidigare och tar med mig mycket lärdomar, kunskap och kontakter därifrån. Dessutom har jag och min företrädare Pia Berglund har jobbat väldigt nära ihop så jag känner mig väl insatt i sakfrågorna. Men rollen som sådan blir ju såklart ny.

Vilka är de stora utmaningarna, hållbarhetsmässigt, kring sjöfarten enligt dig?

– 
Omställningen till en fossilfri sjöfart är naturligtvis den stora utmaningen. Livstiden för ett fartyg är ju betydligt längre än för till exempel lastbilar och de byggs heller inte i stora serier. Omställningen kommer därför ta längre tid för sjöfarten, tid som vi kanske egentligen inte har, säger Björn Garberg och fortsätter:

– Så att skynda på den processen är en avgörande pusselbit. Bränslefrågan är ju också väldigt viktigt. För sjöfarten finns egentligen inget ”huvudspår” vad gäller bränslen utan det handlar om att hitta rätt kombination av olika tekniska lösningar beroende på fartygstyp, trafikbild, rutt med mera. På väldigt korta avstånd kan det exempelvis fungera med el medan det på transoceana rutter måste till andra lösningar som exempelvis segel.

I pressmeddelande står det att du som samordnare vill ”främja energieffektiva och klimatsmarta lösningar inom sjöfarten”, har du något konkret exempel på detta?

– Jag tror att vi behöver fundera över hur vi ska kunna stimulera sjöfarten till att öka takten i omställningen ännu mer. Jag tror till exempel inte att de gröna industrisatsningar som nu pågår i Norrland kommer att acceptera sjötransporter med traditionella bränslen. Behovet av fossilfria sjötransporter finns här och nu. Om inte sjöfarten kan möta upp kommer det godset att ta andra vägar.