Golfbanor blir fristäder för biologisk mångfald – ”Små åtgärder kan ge stor effekt”

– Det första vi gjorde var att genomföra naturvärdesinventeringar. För att kunna ta fram naturplaner måste vi veta vad det fanns för natur på och kring golfbanorna, berättar Håkan Andersson, miljökonsult på Calluna.

Tillsammans med en kollega genomförde han inventeringar på ett tjugotal golfbanor. Arbetet utgick från SIS-standarden SS 199000, ”Naturvärdesinventering (NVI) – Kartläggning och värdering av biologisk mångfald – Krav och vägledning”, en etablerad metodik där biotopvärden och artvärden vägs samman. Resultaten klassas i fyra nivåer där klass 1 är det högsta naturvärdet.

– Sen ritade vi in våra naturvärden på en karta och skrev en rapport. Där kan klubbarna läsa om vilka arter de har och var deras värdefulla miljöer finns.

Att klubbarna skulle bli överraskade stämde bara delvis – i många fall visste de redan att det fanns miljöer värda att bevara.

– Många var medvetna om att ”den där blomsterängen ska vi vara lite försiktiga med”.

Rödlistad sandödla

Men några fynd stack ut. Särskilt en art blev snabbt ett samtalsämne:

– Det var sandödlan på Kinda golfklubb. Det är en fridlyst art i hela Europa och rödlistad som sårbar i Sverige. Populationen på Kinda var inte känd sedan tidigare. Golfarna hade sett ödlorna – men inte vetat vad det var. Nu tycker de att det är jätteroligt att kunna kommunicera det här till spelarna. Det blev inte ett problem, utan något man kan använda i marknadsföringen.

Nästa steg i projektet är att ta fram naturplaner – alltså skötselrekommendationer för att bevara, förstärka eller återskapa de miljöer som finns.

– En skötselplan på en golfbana är redan något annat – det handlar om fairways, klippning och gödsling. Så vi fick kalla det naturplan i stället, säger Håkan Andersson.

I naturplanen beskrivs områdets karaktär, målbild, behov av initiala åtgärder och hur skötseln ska ske över tid. Målet är att instruktionerna ska vara tydliga även för den som inte är naturvårdsexpert.

– Det är viktigt att man förstår varför man gör något, inte bara att det blir ett bra resultat av en slump.

Många av skötselåtgärderna bygger på äldre brukningsmetoder.

– Det kan vara slåtter till exempel. För 150 år sen fanns det hur mycket slåtterängar som helst. Nu finns bara fragment kvar av de här artrika markerna.

Andra åtgärder handlar om att ta bort träd eller röja buskskikt för att återställa brynmiljöer.

Ekonomi sällan ett hinder

Håkan Andersson berättar att ekonomin ofta är begränsad på golfklubbarna, särskilt på de mindre klubbarna. Men ekonomin har ändå inte varit något stort hinder.

– De flesta golfbanor har inget stort kapital. Många drivs ideellt. Men viljan är stor. Flera små klubbar har avsatt medel för att jobba med naturplanerna.

Och responsen från spelare och personal har varit positiv.

– Jag har nog inte träffat på någon som tycker det här var en dålig idé. Det var väldigt positivt, faktiskt.

Håkan Andersson berättar att också miljörörelsen och naturvårdande myndigheter har visat intresse.

– Världsnaturfonden har varit ute och tittat hur vi jobbar. Och det finns uppbackning från både länsstyrelsen och kommunerna.

Golfen har ofta beskrivits som en miljöbov. Men Håkan Andersson menar att den bilden ofta är överdriven.

– Man gödslar till exempel inte överallt eller hur som helst. Gödsel är dyrt och därför placeras det bara där det verkligen är nödvändigt.

Flera av golfbanorna har dessutom visat sig vara viktiga länkar i det omgivande landskapet. I Norrköping pekar Håkan på samspelet mellan golfbanan i Borg och ett närliggande ädellövskogsområde.

– På banan finns yngre ekar. Om de får stå kvar blir de ett komplement till de flera hundra år gamla ekarna i naturreservatet. Då ökar vi arealen livsmiljöer för arter knutna till gamla ekar.

Vilka skötselinsatser gör störst skillnad?

– De två viktigaste tror jag är att gallra och röja i brynmiljöer. Så man inte har den här gröna väggen från öppen mark till skogen. Brynmiljöer är ofta långsträckta och fungerar som transportkorridorer för insekter. Och finns det insekter, finns det fåglar och fladdermöss. Det ger snabbt och bra resultat. Den andra är att gynna vildbin. Det finns 300 arter i Sverige, många gräver bon i marken eller i ved. Sydvända, blomrika bryn eller sandbäddar är enkla sätt att skapa livsmiljöer.

Kan den här metoden spridas utanför golfbanorna?

– Det finns massor med sätt att jobba med det här. Slalombackar till exempel – på sommaren är de ofta helt outnyttjade. Hyresgäst- och bostadsrättsföreningar har stora gräsmattor som bara klipps. Där kan man odla eller anlägga äng. Industriområden är en annan möjlighet. Företag kan gå ihop och göra varsin liten del – en damm här, en buske där. Det måste inte bli nationalparker överallt. Men många små insatser kan tillsammans bli väldigt viktiga.

4 tips: Så kan andra områden gynna biologisk mångfald

Slalombackar, bostadsområden, företagsparker och industriområden är exempel på platser där de här metoderna kan användas. Här är 4 tips för genomförandet.

• Brynmiljöer först. Skapa övergångszoner mellan öppen mark och skog. Gallring och röjning i bryn ger snabbt resultat och gynnar allt från insekter till fladdermöss.
• Främja pollinatörer. Satsa på blomrikedom och boplatser för vildbin – till exempel sandiga ytor, bibäddar och död ved.
• Utnyttja befintliga strukturer. Gamla hagmarker, dikeskanter och blomrika slänter är ofta redan värdefulla. Bygg vidare på det som finns istället för att börja från noll.
• Anpassa för små resurser. Små insatser kan ge stor effekt – särskilt om de är väl förankrade i platsens historia och ekologi. Tydliga och enkla skötselplaner ökar genomförbarheten.