Inga produkter i varukorgen.
Förslag: Differenskontrakt kan minska industrins klimatrisker
Dagens M&U Staten kan garantera ett visst pris för industrins utsläppsminskningar som skydd mot låga priser på utsläppsrätter, föreslår Heidelberg Materials Sverige.
Pressbild: Cementa
Så kallade differenskontrakt för koldioxid kan bli ett nytt verktyg för att minska Sveriges industriutsläpp och samtidigt minska företagens ekonomiska risker i klimatomställningen. Det skriver Karin Comstedt Webb, vice vd för Heidelberg Materials Sverige, i en debattartikel i Dagens industri. Hon menar att dagens styrmedel inte räcker för att få industrin att genomföra de investeringar som krävs för att nå Sveriges klimatmål till 2045.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Modellen bygger på att staten garanterar ett visst pris för de utsläppsminskningar som industrin genomför. Ersättningen kopplas till EU:s utsläppshandel och fungerar som ett skydd om priset på utsläppsrätter blir för lågt för att göra klimatinvesteringar lönsamma. Om priset på utsläppsrätter däremot stiger minskar behovet av statligt stöd. Tanken är att minska osäkerheten kring framtida klimatpolitik och skapa stabilare villkor för långsiktiga investeringar.
Heidelberg Materials menar att efterfrågan på klimatneutrala produkter i dag är för svag och att industrin därför tvekar inför stora investeringar. Offentlig upphandling och tydligare styrmedel pekas ut som viktiga delar för att skapa en fungerande marknad.
Flera europeiska länder har redan börjat använda olika former av differenskontrakt för att stötta industrins omställning. Modellerna skiljer sig åt mellan länderna men har samma grundprincip: staten delar risken med industrin för att få fram utsläppsminskningar snabbare och mer kostnadseffektivt.
