Skilj inte vattenfrågan från övriga miljöområden
Höj ambitionsnivån i havsmiljöfrågor. Det är viktigt. Men en särskild myndighet är inte rätta metoden. Det blir en ineffektiv lösning och därmed slöseri med resurser. Att skapa en särskild myndighet är snarare ett spel för galleriet än att skapa effektiva instrument i miljöpolitiken, skriver Naturvetarnas Jonny Andersson.
Östersjön mår mycket dåligt. Miljögifter och övergödning hotar det känsliga innanhavet. Regeringen har insett allvaret i frågan och tillsatte en utredning med direktivet att ta fram ett förslag med innebörden att Fiskeriverket läggs ner och ersätts av en ny havs- och vattenmyndighet. Till den nya myndigheten överförs vatten- och havsfrågor som idag ligger på Naturvårdsverket. Inte bara ansvaret för haven utan även allt rinnande vatten, sjöar, våtmarker och grundvatten hamnar under den nya myndigheten. Är regeringens miljöambition mot bakgrund av EU:s marina direktiv en tankevurpa?
Det marina direktivet ska fungera som en miljöpelare i den maritima strategin. Direktivet omfattar både status, åtgärder, övervakning och bevarande. Dessutom sägs tydligt i förordet att direktivet ska fungera för att uppnå samstämmighet med andra politikområden till exempel fiskeripolitiken och jordbrukspolitiken. Den stora frågan är hur detta ska fungera, när det ska omsättas i praktiken. Regeringen är frestad att skapa en myndighet som ska omfatta vatten i ett helhetsperspektiv, men det kan innebära att miljödelen endast blir en del av en helhet, som huvudsakligen är inriktad på användande av de naturresurser som kan utvinnas ur havet.
I Sverige är vattenfrågorna som inte omfattar hav integrerade med övriga miljöfrågor. Genomförs förslaget, vilket allt tyder på, riskerar den integrerade miljöpolitiken gå förlorad med allvarliga konsekvenser både på kort och på lång sikt. Eftersom marken i ett avrinningsområde påverkar och påverkas av vattnets kvalitet, är det olämpligt att utifrån ett miljöperspektiv administrativt särskilja vattnen på central myndighetsnivå. Ur ett övergripande miljöperspektiv är det effektivare att Sverige har en enda sammanhållande miljömyndighet. Istället för att skapa en ny havs- och vattenmyndighet borde Naturvårdsverkets samordnande roll behållas och förstärkas genom organisatorisk sammanslagning av Naturvårdsverket och huvuddelen av Fiskeriverket samt de fem vattenmyndigheterna. Utgångspunkt är att vattenfrågan intimt hänger samman med både luft- och markfrågor.
En central miljömyndighet ger de bästa förutsättningarna för att uppnå en sektorsövergripande integrering av havs- och vattenmiljöfrågan för att skapa ett helhetsperspektiv med övriga miljöfrågor. Helhetsperspektivet och behovet av en centralt samordnande myndighet på miljöområdet är också viktigt för att prövning och tillsynsvägledning ska fungera på ett effektivt och miljönyttigt sätt. Vattenverksamheter utgör ofta också miljöfarlig verksamhet.
Ett avloppsreningsverk handlar ju inte bara om vattenpåverkan utan om både buller och luktstörningar. Genomförs utredningens förslag är det trots allt viktigt att ansvaret för tillsynsvägledningen av länsstyrelse och kommuner i frågor som rör avloppsreningsverk, enskilda avlopp, vattenverksamheter och vindkraftverk till havs, tillåts ligga kvar på Naturvårdsverket.
