Sasja Beslik: ”Det kan vara nu det avgörs”

När Miljö & Utveckling möter honom en kall februaridag i Stockholm, 31 år senare, är han en av Sveriges mest välkända profiler inom hållbara finanser, författare och influencer med tiotusentals följare i sina blogg och poddkanaler. Efter flera tunga uppdrag i banksektorn, både i Sverige och utomlands, är han sedan ett par år bosatt i Japan där han driver en impactfond. Man kan säga att det har gått bra.

– När jag kom till Sverige var jag det som i dag brukar kallas ”ensamkommande”. Jag tänker på det ganska ofta, säger han.

BESÖKET I SVERIGE den här gången är kortvarigt – för att träffa familj och vänner, förklarar Sasja Beslik. Fonden han driver i Japan går under namnet SDG Impact Japan och som namnet antyder är fokus på japanska bolag med produkter som kan bli lösningar på FN:s globala hållbarhetsmål, Agenda 2030. Investeringarna sker i små och medelstora företag.

När jag kom till Sverige var jag det som i dag brukar kallas ”ensamkommande”. 

– Jag gjorde en gedigen analys av den japanska marknaden innan jag valde att gå med och insåg att det fanns en lucka att fylla. Japan är en stor marknad med 150 miljoner människor, men möjligheterna att välja hållbara investeringar var begränsade.

Sasja Beslik berättar också att han ända sedan han varit liten varit intresserad av Japan och deras kultur.

– Du vet, med samurajer och allt. När erbjudandet kom kunde jag inte tacka nej.

En ytterligare sak som lockade var att få bygga något från grunden. Sasja Besliks många tidigare hållbarhetsuppdrag i finanssektorn har alltid handlat om att förändra befintliga linjära verksamheter.

– Den här gången fick jag möjlighet att bygga från grunden. Och göra rätt från början.

Efter att i över 20 år arbetat med så kallade ESG-frågor på stora banker och finansinstitut anser Sasja Beslik att det är ”impact”, påverkan, som krävs för att finanssektorn ska bidra till verklig hållbarhet.

– ESG-investeringar handlar tyvärr fortfarande om investeringar i helt vanliga bolag som är bra på att redovisa. Som impactfond tittar vi i stället på vilka produkter och tjänster våra portföljbolag har och vad dessa produkter och tjänster kan göra för att förbättra världen. Vi investerar i saker som gör skillnad, inte i bolag som är duktiga på att fylla i sin GRI-redovisning.

Japan är en stor marknad. Men möjligheterna välja hållbara investeringar var begränsade.

Japanska företag är knappast kända för sin transparens, men Sasja Beslik säger att mycket har blivit bättre de senaste åren. Särskilt, menar han, är japanska bolag bra på det så kallade E:et i ESG, miljö. Svagheterna, menar Sasja Beslik, ligger i de japanska bolagens arbete med social hållbarhet och styrning.

Bolag som Sasja Beslik väljer att investera i kan till exempel vara hållbara livsmedelsföretag och bolag som utvecklar halvledare för bilindustrin. Ett område han undviker är tech.

ETT AV FÖRETAGEN som Sasja Beslik investerar i bygger halvledare till bilindustrin. Bolaget har en produkt som genom små förbättringar minskar energiförbrukningen i bilproduktionen med 22 procent. Företaget, som i japanska mått är ett medelstort företag, arbetar mot 70 procent av den globala bilindustrin. De utsläppsminskningar som företagets produkt kan skapa är alltså betydande.

– Det roliga är att företaget inte hade en tanke på att den här energieffektiviseringen kunde kopplas till koldioxidminskningar, när vi kontaktade dem.

Sedan kriget i Ukraina bröt ut har flera stora kapitalförvaltare ändrat sina ESG-kriterier kring vapen, som nu ses som en hållbar investering av många. Sasja Beslik, som upplevt krig på nära håll, är kritisk till resonemanget.

– Det mesta av vapenproduktionen i Europa kontrolleras av stater och vapenföretag har aldrig saknat kapital. Att investera i en vapenindustri ur något slags hållbarhetsbehov är bara onödigt.

Han är också kritisk mot medlemskapet i Nato.

– Man har skrämt upp människor och nu har vi gått med i Nato, utan att ens genomföra en folkomröstning. När jag kom till Sverige som flykting var jag väldigt glad över att Sverige var ett militärt neutralt land.

Sasja Beslik är född och uppvuxen i Bosnien och kom till Sverige som flykting 1993 under Balkankrigen.

– Jag flydde hit via Kroatien där jag bodde i parker och på busshållplatser tills jag hittade en flyktingbuss som tog mig till Polen.

I Polen hoppade Sasja Beslik på den första färjan han kunde hitta. Den gick till Ystad.

– Jag kommer ihåg att biljetten kostade 100 D-mark och att jag bara hade 20 D-mark kvar när jag kom fram till Sverige.

För att skapa förändring måste du investera i bolag som inte är bra men som har möjlighet att bli det.

EFTER YSTAD BLEV det sex månader i flyktingförläggning i Malmö. Därefter fick Sasja Beslik uppehållstillstånd och flyttades till en så kallad mottagningskommun – Motala. Där läste han upp ämnen på gymnasiet som han inte studerat i Bosnien – religion, samhällskunskap och engelska.

1995 började Sasja Beslik studera vid Stockholms universitet där han läste ekonomi och journalistik. När han kände sig färdig med studierna, 1999, började han arbeta som journalist – och ganska snart började han arbeta som frilansande krigskorrespondent.

– Jag började arbeta för Röda Korsets och Unicefs tidningar. Jag åkte ner till kriget igen. Jag var i Kosovo och på Balkan. Jag gjorde också jobb i Israel.

DET VAR PÅ de här uppdragen som Sasja Beslik, av en slump, fick sitt första jobb inom hållbarhetsområdet.

– Jag träffade en kille, en engelsman, som ville att jag skulle jobba för British Petroleum i Georgien för att jag pratade ryska. Det här var 1999 och Eduard Sjevardnadze var fortfarande president.

Uppdraget var att göra miljö och socialkonsekvensbeskrivningar av BP:s oljeverksamhet i landet. Sasja Beslik tackade ja.

– Jag jobbade där i ett och ett halvt år. Jag bodde i Georgiska byar, i Armenien och Azerbadjan. Efter det jobbade jag i Afrika – jag gjorde projekt i Nigeria, Zambia och Kongo. Jag lärde mig otroligt mycket och det var det här arbetet som lade grunden till mycket av det jag gjorde sen – både yrkesmässigt och sättet jag valt att göra saker.

2003 fick Sasja Beslik sitt första riktiga jobb i Sverige – som chef på etikanalys på Alfred Bergägda Banco Fonder. 2008 kom finanskrisen och Banco Fonder såldes till Swedbank. Sasja Beslik valde att lämna.

– Jag var vice-vd på Banco då och jag tackade nej till Swedbank. Jag gillade inte sättet det hela gjordes på.

I STÄLLET GICK Sasja Beslik till Nordea där han fick uppdraget att bygga upp bankens arbete med hållbarhetsanalys. Efter några år där blev han vd för Nordea fonder och efter ytterligare några år började han arbeta med produktutveckling i Nordeas internationella hållbarhetssatsning.

– Jag har gjort allt du kan tänka dig inom fonder – fondförvaltning, fondförsäljning, marknadsföring – allting.

Totalt blev det tio år på Nordea men 2019 valde Sasja Beslik att gå vidare. Det som lockade var ett erbjudande från den schweiziska affärsbanken J. Safra Sarasin där man ville att han skulle utveckla nya hållbarhetsfonder och bygga om bankens modell för hållbara investeringar.

– De arbetade efter principen att plocka ut de företag som var bäst i klassen på hållbarhet inom varje segment och sedan begränsa förvaltarnas valmöjligheter till de bolagen. Men med en sådan modell investerar man i bolag som redan är hållbara. För att skapa förändring måste du investera i bolag som inte är bra men har möjlighet att bli det.

En ständigt återkommande fråga inom hållbara investeringar är om kapitalförvaltare ska avyttra ohållbara företag, vilket miljörörelsen ofta förespråkar, eller om kapitalförvaltare ska driva företag till förändring genom dialog och krav. Sasja Besliks korta svar på frågan är att det bästa är att göra båda.

SASJA BESLIK HAR uppmärksammats för sin kompromisslöshet och för beslut som varit minst sagt otraditionella. Ett exempel var när han som vd på Nordea Fonder av hållbarhetsskäl stoppade alla investeringar i moderbolaget Nordeas aktier.

– Det var när Nordea klampat i klaveret i Panamaskandalen och jag tog beslutet att stoppa investeringarna där.

Hur reagerade Nordeas ledning på ditt beslut?

– Christian Clausen, som var vd då, sade faktiskt inte så mycket. Bank och fonder är separata verksamheter och vi kunde agera självständigt. Jag kunde också motivera beslutet med att jag skyddade våra kunder eftersom Nordea-aktien dippade. Jag räddade en hel del pengar vilket sannolikt uppskattades i slutändan.

Också Sasja Besliks metoder i hållbarhetsarbetet sticker ut. I varje fall om man jämför honom med andra fond-vd:ar. En gång ledde metoderna till att han fick sitta i fängelse i Indien.

– Visst, jag har gjort en del vågade saker. Historien i Indien handlade om att jag försökte smuggla ut vattenprover från en läkemedelsfabrik vi granskade och som var kopplat till ett av våra portföljbolag.

Vad var det som hände?

– Jag besökte ett läkemedelsbolag i Indien som vi var investerade i. Fabriken låg i en stad där 80 procent av världens så kallade ”bulkmedicin” tillverkas. När vi åkte till ett ställe bad jag chauffören att köra en annan rutt via närliggande byar. Då kom vi till en flodmynning som var så förorenad att det knappt gick att andas. Det var vitt skum som luktade fruktansvärt illa över hela floden och jag beslutade att ta vattenprover.

När Sasja Beslik kom till flygplatsen blev han arresterad och ställdes inför rätta.

– Efter att jag betalat böter blev jag satt på ett flygplan till Frankfurt. Jag fick tillbaka alla mina saker – utom vattenproverna.

Vattenproverna var dock inte det enda beviset Sasja Beslik hade från den förorenade floden. Han hade också filmmaterial.

– Det första jag gjorde när jag kom hem var att lägga upp filmen på Vimeo. Därefter skrev jag ett brev till världens 15 största läkemedelsbolag.

När man som investerare arbetar med påverkansdialog med stora bolag kan det ta flera månader innan man får svar på brev. Den här gången fick Sasja Beslik svar inom en vecka – från alla 15 läkemedelsbolagen.

PROBLEMET MED FLODEN, visade det sig, var att de närliggande läkemedelsfabrikerna förlitade sig på ett statligt vattenreningsverk. Men det reningsverket hade inte alltid el, vilket gjorde att föroreningarna ibland rann rakt ut i floden. Sasja Beslik träffade läkemedelsbolagen personligen på deras huvudkontor och efter två år hade de gemensamt investerat i två nya vattenreningsverk i regionen.

– Jag lyckades faktiskt till och med få tillbaka mina vattenprover. Det visade sig att halten antibiotika i vattnet var 70 gånger högre än det tillåtna gränsvärdet.

ATT GRANSKA FÖRETAG på plats, med egna ögon, har alltid varit en viktig del av Sasja Besliks metod som hållbar kapitalförvaltare.

– Mitt tillvägagångssätt har alltid byggt på att själv ta reda på hur det ligger till. Om jag ska investera i något så vill jag förstå det och för att förstå det måste jag se det. Särskilt eftersom det inte är mina pengar jag investerar, utan mina kunders.

När Sasja Beslik började på Nordea skakade alla på huvudet åt hans metoder.

– Men när jag slutade hade jag gjort över massor med fältfilmer och granskat verksamheter från Grönland till Kongo och från Sydafrika till Sydamerika. Jag försökte helt enkelt att sluta gapet mellan investerare och kund. Visa kunderna vad de investerar i, och vilka problemen var. Tyvärr jobbar inte Nordea så längre. Och så jobbar tyvärr väldigt få investerare. Investerare är nämligen traditionellt väldigt lata.

Vad behövs för att vi ska få en verkligt hållbar finanssektor?

– I slutändan så handlar hållbar finans om regelverk och politik. Vi behöver politiker som reglerar finanssektorn på ett helt annat sätt. De behöver skriva om pensionsfondernas uppdrag. För det behövs politiker som dels förstår vad människors sparpengar investeras i, och dels politiker som vågar avkräva finanssektorn mer transparens.

Vems är ansvaret?

– Visst, alla har ett ansvar. Men man måste också göra klart vilka som ska hållas verkligt ansvariga. I Sveriges grannland Norge utvinner man till exempel fortfarande olja och ger ut nya olje och gaslicenser för framtida utvinning. Men i Sverige handlar debatten om att pensionspengar investeras i Saudiarabien. Här skulle det så klart vara bättre om Sverige satte krav på Norge.

Varför har det blivit så, tror du?

– Det är klart att det inte är populärt att sätta hårda krav mot grannlandet. Men de mål vi sätter i Sverige spelar liksom ingen roll så länge vårt grannland Norge fortsätter pumpa ut olja som överstiger alla åtgärder vi än gör. Vad blir poängen då?

Sasja Beslik beskrivs ibland som hållbarhetsvärldens badboy.

– Ja, det är många som säger det. Jag förstår inte riktigt varför. Det är intressant att man är ”bad boy” för att man vågar säga vad man tycker.

Samtidigt medger han att han är långt ifrån konflikträdd och att han ”gillar raka rör”.

– För att kunna säga vad jag tycker så har jag ju också jobbat stenhårt med att alltid ha på fötterna för det jag säger. Mina argument är aldrig tagna ur luften. Vill du diskutera palmoljeproduktion i Indonesien så visst kan jag det, jag har varit där. Vill du diskutera utvinningen av kobolt i Kongo så har jag varit där också.

Snarare än ”bad boy” ser sig Sasja Beslik som en gråhårig veteran som sett företagens hållbarhetsarbete utvecklas i nästan ett kvarts århundrade. Han har sett flera stadier i arbetet och han anser att vi nu kommit in i en ny fas.

– Det är den fas i hållbarhetsutvecklingen som sannolikt blir den tuffaste hittills. Jag upplever nämligen att det först är nu som den hållbara utvecklingen kommit i klinch med det ekonomiska systemet. För tio år sedan var hållbarhet ett koncept i marginalen. Många drevs av visioner och ideal. Men nu börjar hållbarhetsfrågorna verkligen dras till sin spets och konflikterna blottläggs. Det handlar om hur ekonomin ska kunna fortsätta växa samtidigt som vi hanterar de ytterst reella hållbarhetskriserna.

I USA och många andra delar av världen har en motrörelse mot hållbarhet börjat växa fram. Det är dock inget som oroar Sasja Beslik.

– Det är precis när du är nära att göra mål i en idrottsmatch som motståndaren är starkast och arbetar som hårdast. När motståndet hårdnar vet man att man är nära att tippa saker.

Kanske är hållbarhetsmotståndet till och med viktigt för att hållbarhetsomställningen ska kunna fortsätta, resonerar Sasja Beslik.

– Det som händer nu hjälper till att synliggöra vad exakt det är som hållbarhetsmotståndarna stör sig på. Det i sin tur ger hållbarhetsförespråkarna i finansbranschen underlag till argument så att de faktiskt kan övertyga folk.

SAMTIDIGT TROR SASJA Beslik att den politiska instabilitet vi nu ser i världen kommer att påverka hållbarhetsarbetet mycket negativt de kommande tio åren. Och han anser att politiken än så länge misslyckats med sitt uppdrag. Att sätta hoppet till näringslivet, som många gör i dag, tycker Sasja Beslik är naivt.

– Företag kommer att fortsätta göra det de är bäst på – att skapa vinst till sina aktieägare, till vilket pris som helst. Deras uppdrag har nämligen inte omdefinierats. Aktie och bolagslagen adresserar inte miljö, klimat eller hållbarhet. Så länge vi inte ändrar spelreglerna så kommer vi inte att lyckas, och här har politikerna misslyckats totalt.

Företag kommer fortsätta göra det de är bäst på – att skapa vinst till sina aktieägare. Till vilket pris som helst.

Hållbarhetsomställningen är alltså enligt Sasja Beslik på väg att nå kapitalismens kärna. Nu är frågan om politikerna kommer att våga göra det som han menar krävs – att omdefiniera företagens uppdrag och skriva om spelreglerna. Här menar han att vissa försök görs i Europa, men att EU egentligen bara skrapar på ytan.

– Inte heller EU har omdefinierat uppdraget. CSRD, Taxonomin och CSDDD och alla de här grejerna. Det enda man har ändrat på är företagens transparensnivå. Man har ändrat spelreglerna för hur bolagen ska berätta om vad de gör. Men man har inte ändrat de underliggande spelreglerna. Aktiebolagslagen är fortfarande intakt.

Begreppet hållbarhet har fullkomligt exploderat under de år som Sasja Beslik arbetat med frågorna. Antalet människor som arbetar med hållbarhet har under samma tid hundrafaldigats om inte tusenfaldigats.

– Jag har hur många hållbarhetskontakter som helst i dag. Och alla är ESG-experter. Det är väldigt intressant. Man skulle kunna tro att vi är på väg någonstans, men ingenting har ju förändrats.

SASJA BESLIK SÄGER att han, trots en inflation i hållbarhetsbegreppet, älskar sitt jobb. Och han jobbar mycket. Väldigt mycket.

– Jag är arbetsnarkoman. Det har bland annat lett till att jag är och har varit en ganska frånvarande pappa.

Sasja Beslik säger att han, när han är ”ledig”, jobbar med sina nyhetsbrev där han nu har över 50 000 prenumeranter.

– Ibland reser jag på det som kallas semester, men jag jobbar då med.

Att lägga nästan all sin tid på arbete är enligt Sasja Beslik ett sätt att hantera ångest, eller närmare bestämt de traumatiska krigsupplevelser han upplevt i sin ungdom.

– Ju äldre jag blir desto mer börjar jag förstå hur mycket kriget har påverkat mig på ett djupare plan. Det har tagit år innan de här sakerna börjat gå upp för mig. Jag tror att det är därför jag jobbar jämt.

SASJA BESLIK VÄXTE upp i det han beskriver som en jugoslavisk medelklassfamilj där han var enda barnet. Han beskriver att kriget kom plötsligt, och att allt då ”gick åt helvete”. Staden där familjen levde blev omringad under kriget i fyra år. När han blev inkallad som soldat valde han att fly. Flykten skedde helt utan ägodelar.

– När man flyr kan man ju inte se ut som att man flyr. Jag klädde mig som om jag skulle ut på en promenad och hade inget med mig.

Han lyckades få två brittiska journalister han kände att smuggla honom i sin bil till en närliggande stad som inte var omringad. Under flykten blev han tillfångatagen och utsatt för skenavrättningar. De brittiska journalisterna lyckades förhandla så att han släpptes mot en limpa cigaretter.

– Den flykten har påverkat mig jättemycket. Och visst, man kan kalla mig bad boy. Kanske handlar det om att jag inte är rädd för så mycket. Efter det jag upplevde där, vad finns det egentligen att vara rädd för?