Inga produkter i varukorgen.
Trögt lyft för återbruk: ”Det sitter i kulturen”
ÅTERBRUK Trots ramavtal och klimatmål köper kommuner nya möbler för miljardbelopp. ”Att köpa begagnat kräver ett nytt beteende”, säger Jonas Åström, vd för Rekomo.
Jonas Åström, vd för Rekomo. Foto: Pressbild.
Trots att kommuner och regioner i dag har ramavtal som gör det möjligt att köpa begagnade möbler, är det fortfarande nyproduktion som dominerar. Enligt statistik från Adda uppgår värdet på offentliga nyinköp till omkring 1,8 miljarder kronor per år – medan återbrukade möbler står för knappt 35 miljoner.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
– Användningen av ramavtalen ökar lite år för år, men det går långsamt. Det handlar mycket om beteende och vana. Vi är helt enkelt vana att köpa nytt och vet hur man gör, säger Jonas Åström, vd för återbruksföretaget Rekomo.
”Man tror att begagnat är dammigt”, säger Jonas Åström.
Han menar att en del av trögheten beror på okunskap och felaktiga förväntningar.
– Många tror fortfarande att begagnade möbler är något dammigt och daterat, ungefär som på en loppmarknad. I själva verket handlar det om fräscha, moderna möbler i gott skick som ofta kommer direkt från kontor som möblerats om eller flyttat, säger han.
Krångliga system försvårar
Utöver beteendeförändringen finns också rent praktiska hinder. Många kommuner använder inköpssystem där återbruk inte är integrerat på ett smidigt sätt.
– I många beställningsportaler söker du på ”möbler” och får bara fram det nya sortimentet. De återbrukade möblerna ligger under andra rubriker, som till exempel ”cirkulära produkter”. Det gör det svårare att hitta rätt, säger Jonas Åström.
Han menar att det går att ändra med relativt små insatser: tydligare struktur i systemen, enklare beställningsflöden och tydligare krav från ledningen.
– Kommunen har ett ansvar att utbilda och informera sina medarbetare om hur man beställer återbrukat. När det blir lika lätt att klicka hem en begagnad stol som en ny, då kommer det ta fart, säger han.
De som lyckas följer upp
Enligt Jonas Åström finns redan flera kommuner som har kommit längre, tack vare tydliga rutiner och uppföljning.
– De som lyckas har en inköpstrappa: först ser man vad som finns i det egna lagret, sedan vad som går att hitta på återbruksmarknaden, och först i tredje hand köper man nytt. Det där finns på pappret hos många, men de som verkligen ställer om jobbar aktivt med att följa upp och kravställa, säger han.
Mindre kommuner har ofta lättare att få genomslag, menar han, eftersom beslutsvägarna är kortare.
– I en liten kommun känner alla varandra och man kan prata om det här på ett mer konkret sätt. Samtidigt har de stora aktörerna mycket större påverkanskraft om de väl bestämmer sig, säger Jonas Åström.
Hyrmodeller på frammarsch
Han tror att nästa steg blir att fler offentliga aktörer börjar hyra möbler i stället för att köpa nytt – och därmed får både klimat- och ekonomivinster på köpet.
– Vi hyr redan möbler till många kunder. Det fungerar ungefär som när man leasar bilar eller skrivare. Det är extra smart att hyra begagnade möbler, eftersom värdeminskningen redan är tagen. Och när kunden inte längre behöver möblerna kan de cirkulera vidare, säger Jonas Åström.
