Svårt att enas om standard för socialt ansvar

Standarden röstades igenom utan större motstånd, berättar Tina Bohlin, projektledare hos Sis, Svenska institutet för standarder. Nu när Iso 37002 snart är färdig att användas är det också många som visar intresse för den.

– Många vill vara med i arbetet, berättar Tina Bohlin.

Iso 26000 svår att enas om

Annat var det när den övergripande standarden för socialt ansvarstagande, Iso 26000, skulle godkännas för ett decennium sedan. Den föregicks av åratal av diskussioner. Tusentals kommentarer vällde in från hela världen. Standarden var så kontroversiell att ledningen för Internationella standardiseringsorganet själv ledde arbetet med hjälp av en arbetsgrupp, istället för en kommitté vilket annars är det vanliga.

– Att få fram den var det största arbetet, med flest deltagare, som någonsin gjorts inom Iso, säger Tina Bohlin.

Standard för socialt ansvar krävde massivt arbete

450 experter deltog, tillsammans med 40 organisationer. Arbetet tog fem år. Orsaken till att det blev så många diskussioner, tror hon beror på att många inblandade oroade sig för hur deras egna länder skulle drabbas av kraven på mänskliga rättigheter, barnarbete och så vidare.

Svårigheten att få igenom standarden, kan nu också vara ett hinder när standarden behöver revideras. Sis här i Sverige vill, liksom flera motsvarande organisationer i andra länder, till exempel att standarden ska hänvisa till FN:s dokument Agenda 2030. Skrivningar som handlar om uppdaterade krav som FN:s konvention för barnarbete behöver också läggas till.

Börjar bli gammal

Dessutom börjar standarden bli gammal och gås igenom av det skälet. Men det blev ändå nej vid omröstningen om en revidering.

– Det var enorma diskussioner. Jag var sekreterare för arbetet då och såg att det var starka krafter som försökte påverka medlemmarna, berättar hon.

Stridigheterna har också lett till att Iso 26000 är vad hon benämner hemlös, vilket innebär att det inte finns någon internationell kommitté som har ansvar för att den revideras med tiden. Sis i Sverige har försökt få till en internationell kommitté, men förslaget röstades ner. Nu försöker den franska systerorganisationen göra samma sak. Deras förslag har ännu inte röstats ner.

Endast vägledande

Standarden har också begränsats till att vara vägledande. Ingen kan kräva certifiering och revidering, av till exempel leverantörer, för att säkra hur de arbetar för att hindra kränkningar av mänskliga rättigheter.

– Man var väl rädd för att den då helt nya standarden skulle få så stort gehör och påverka möjligheten att exportera varor och tjänster. Därför var många emot att göra den till en kravstandard, som skulle kunna leda till krav vid upphandling.

Standarden för hållbar upphandling, Iso 20400, är för övrigt en annan standard som inte har någon hemvist i en kommitté.

Andra standarder enklare att få fram

Efterföljande standardisering av socialt ansvar har inte mött lika stort motstånd. Arbetet med den vägledande standarden Iso 37000, för styrning av företag och andra organisationer, pågår utan några större kontroverser.

Till saken hör också att i den engelskspråkiga standardvärlden används begreppet ”social responsibility” för standarden, även om ekonomiska och miljömässiga aspekter. Begreppet blir ofta missförstått när det översätts till svenska, och kallas socialt ansvar. En förändring som Tina Bohlin hoppas på är att det svenska namnet för Iso 26000 ska använda begreppet samhällsansvar framöver, för att spegla att det handlar om något bredare än vad socialt ansvar normalt betyder här.

All standardisering handlar om socialt ansvar

Hennes kollega Björn Nilsson anser att all standardisering handlar om socialt ansvar i den bredare betydelsen. Han tar exemplet standardisering av en provningsmetod för hjälmar, som han själv arbetar med.

– Vi ska ju lösa samhällsproblem och skapa samhällsnytta. Med den nya provningsmetoden kommer vi att spara liv, för den gör att hjälmarna blir säkrare. Alla standarder har hållbarhet i sig, säger han.