De stora frågorna är kanske, hur kan vår verksamhet bidra till en positiv utveckling för samhälle och ekosystem? Hur kan vi försörja miljarder av människor men inte förbruka några ändliga resurser överhuvudtaget? Eller mer lokalt förankrat: Hur ser vi till att människor åker kollektivt eller jobbar hemifrån istället för att göra ringlederna runt staden lite smartare? Hur kan vi producera mat i städerna istället för att frakta in frukt och grönt från hela världen i ett linjärt ekosystem?
Vi behöver stora tankar som lyfter oss, smartare lösningar som inte utgår ifrån var vi är idag utan ifrån var vi ska.
Kanske är ett sätt att göra det att börja i utopin? Var vill jag vara med min verksamhet om 30 år? Och sedan utifrån det baklänges räkna ut hur man kommer dit? Hur ser morgondagens stad ut? Hur ser de industrier ut som står sig starka och vitala när resurserna blir allt mer knappa? Miljörelaterat arbete hamnar tyvärr fortfarande ofta i facket ”pålaga” eller ”kostnad”. Jag skulle istället vilja att det hamnar i facket ”fortsatt framgång när förutsättningarna blir andra än de vi har idag”. Nollutsläpp eller klimatneutral känns inte längre varken roligt eller vettigt. Att driva fram morgondagens lösningar känns betydligt mer kreativt och relevant.
Det finns de som inspirerar och gör just detta även om de fortfarande är en minoritet. Jag tycker personligen att Biomimetic där man inspireras av naturens design för att skapa smartare produkter eller Cradle-to Cradle om slutna materialcyklar är spännande och i högsta grad relevanta. Eller modeller där företag börjar sälja tjänster istället för varor är väldigt intressanta och helt i linje med vad som kommer att vara gångbart i framtiden. Varför inte börja sälja hästkrafter istället för motorer, eller borrmeter istället för borrmaskiner? På så vis kan du hålla produkterna fräscha längre genom rätt underhåll, återanvända beståndsdelarna när de är uttjänta samt få en närmare relation med kunden.
Det är värt att tänka på.
publicerad 28 januari 2014