Socialt hållbar stadsplanering – så jobbar föregångarna

– Det är ett av våra verktyg för att arbeta med social hållbarhet i Malmö stad, säger hon till Miljö & Utveckling.

Den sociala obligationen gör det möjligt för kommunen att låna pengar öronmärkta för investeringar som bland annat stärker jämlikhet, trygghet och delaktighet. Ramverket omfattar fyra kategorier av sociala investeringar och nio grundläggande kriterier för utvärdering och uppföljning.

– Det riktar sig mot att investeringar ska göras inom de områden där vi har utmaningar. Vi ska möta Malmös sociala utmaningar.

Hittills har åtta projekt godkänts: bland annat upprustning av Nydalaskolan för ökad trygghet och studiero, renovering av Lorensborgs centrum, prisrimliga bostäder och satsningar som Citadellgymnasiet och Whisdome – en interaktiv vetenskapsteater som ska väcka intresse för naturvetenskap hos elever. Även ett mobilitetshus i Hyllie har godkänts som investering. Investeringen bidrar bland annat till att underlätta för fler Malmöbor att resa hållbart utan egen bil.

För Daniel Johansson, strateg vid stadsbyggnadskontoret, är styrkan att ramverket knyter ihop stadens olika processer.

– Det är en styrka att vi kan visa att vi binder ihop det komplexa stadsbyggandet och de olika delarna som det består av.

Han beskriver hur arbetet vävs samman med översiktsplanen, jämlikhetsintegrering och mål för Malmö stad kopplade till hälsa och delaktighet. En viktig princip är att sociala perspektiv ska integreras tidigt i planeringen, på samma sätt som miljö och bullerutredningar.

– Senaste åren har vi lagt väldigt mycket fokus på att integrera jämlikhetsperspektivet in i den ordinarie planeringen, säger han och fortsätter:

– Inför planbesked görs numera en social nulägesbedömning och politiken får vid beslut om planuppdrag med sig den bedömningen i form av en jämlikhetsambition som då kommer med redan från början.

Uppföljning är en central del i modellen.

– Här tvingas vi att följa upp de här investeringarna som godkänns och dra lärdom av vad vi faktiskt gjorde. Det här blev bra, då kan vi göra det igen. Och det här blev inte så bra, då ska vi inte göra det. Vi lovar inga resultat utifrån det, men vi lovar att vi ska återrapportera, säger Nina Hellström Narancic.

Att krav och mål behövs för att arbetet ska prioriteras håller båda med om.

– Det är klart att det är viktigt att ha mål och visa inriktningen. Vi lever i en politiskt styrd organisation, säger Daniel Johansson och lyfter hur till exempel barnrättsperspektivet stärkts sedan barnkonventionen blev lag.

För att utveckla delaktigheten arbetar Malmö också med metoder som ”Min plats”, där barn och unga får undersöka och påverka sin vardagsmiljö, och bidra med lokal kunskap till stadsplaneringen. Andra initiativ som ”Urban Academy Malmö” syftar till att bredda representationen i samhällsbyggnadsbranschen så att den byggda staden bättre speglar alla grupper i Malmö.

Arbetet har gett erfarenheter, och när de får frågan om vad de har för råd till andra kommuner som också vill jobba med en social obligation lyfter de tre saker:

1. Avsätt tid
   – Man måste vara beredd på att det kommer ta tid. Det är ett gediget arbete, säger Nina Hellström Narancic.
2. Förankra brett
   Arbetet kräver samverkan mellan ekonomi, stadsbyggnad, förvaltningar och bolag – och många diskussioner.
3. Se värdet i processen
   – En del av värdet ligger ju i själva processen också. Det tar tid, men det är också där värdet skapas för organisationen. Det är en lärandeprocess, säger Daniel Johansson.

KIRUNA

När LKAB:s gruva växer under Kiruna tvingas staden bokstavligen flytta. Marken under det gamla centrumet deformeras och det är helt enkelt inte säkert att bo kvar där. Ungefär 6 000 personer och 3 000 bostäder behöver flytta. Flytten, som påbörjades redan 2004, har blivit ett unikt stadsbyggnadsprojekt där social hållbarhet varit en bärande princip.

– Man har haft medborgardialoger där man samlade in visioner och tankar från medborgarna, skolor, företag, föreningar. Hur vill vi att det nya centrumet ska utvecklas? säger Marius Mathisen, mark och exploateringschef på stadsbyggnadsavdelningen i Kiruna, till Miljö & Utveckling.

Nu planeras nya dialoger under temat ”Framtidens Kiruna”, där invånare får påverka hur nästa stadsdel ska växa fram. Delaktigheten ses som avgörande:

– Vi försöker involvera medborgarna så bra det går för att kunna utveckla någonting tillsammans med dem.

Redan i den första utvecklingsplanen formulerades tydliga strategier för social hållbarhet. Den kanske mest konkreta: ingen ska ha längre än tre kvarter till ett grönområde.

– Vi har en struktur där vi bygger som ”gröna fingrar” av grönstruktur in i stadskärnan. Och sen har vi en stadspark som ska löpa genom hela centrumområdet. Så det är mycket fokus på grönområdet, säger han.

Den nya stadskärnan har också byggts tätare, med promenadvänliga stråk, tre gallerior och en bilfri huvudgata där butiker och evenemang samlas.

– Det gör att man har upplevelser när man går där. Det är mycket mer tätt mellan husen och mycket mer fokus på att här går vi, här handlar vi, här har vi evenemang, marknad och allt möjligt.

Han berättar att de gröna ”fingrarna” och grönområden generellt ibland ifrågasätts när nya områden planeras, men kommunen har valt att hålla fast vid principen:

– Det här är jätteviktigt att bevara för att det fortfarande ska vara socialt hållbart och attraktivt att bo här.

Kirunas stadsflytt handlar inte bara om byggnader – utan också om identitet.

– Vi bygger inte bara en ny stadsdel, utan vi river också en gammal, som har alla känslomässiga minnen kvar.

För att bevara stadens själ har kommunen, LKAB och länsstyrelsen valt ut 40 kulturmiljöer som flyttas till det nya centrumet. Hälften av dem har redan flyttats.

– Det har vi fokuserat mycket på, och vi ser ju att det har ett jättestort värde. De är viktiga för Kirunaborna.

Flytten beräknas pågå till omkring 2035, men mycket är redan på plats: stadshus, handel, skolor och nya bostäder. Nästa steg blir att bygga nya stadsdelar där bostäder, idrottsanläggningar och ett nytt sjukhus bland annat ska ingå.

Marius Mathisen har tre råd till andra aktörer som vill jobba liknande:

1. Involvera medborgarna
   – Få in inspel från medborgarna, företag, föreningar, alla möjliga olika åldrar. Jag tror att det gör jättemycket att man har med sig de som ska bo där, säger han.
2. Planera för blandning
   Blanda bostadsformer, verksamheter och mötesplatser så att stadsdelen lever hela dygnet.
3. Bevara historia och grönska
   Att ta med delar av det gamla och integrera grönområden i centrum stärker både identitet och livskvalitet.

RIKSBYGGEN

För Riksbyggen handlar hållbar stadsutveckling inte bara om energieffektivitet och teknik – utan lika mycket om trygghet, trivsel och gemenskap.

– I en tid där samhällsutmaningar som ensamhet, kriminalitet och otrygghet blir alltmer påtagliga växer insikten om att hållbarhet också handlar om hur vi mår där vi bor. Att trygghet och trivsel nu kliver fram som en av de mest prioriterade hållbarhetsåtgärderna visar att människor efterfrågar gemenskap, tillit och mänskliga möten i vardagen, säger Johanna Bjurskog, hållbarhetschef på Riksbyggen, till Miljö & Utveckling.

Det visar Riksbyggens Hållbarhetsbarometer 2025, där åtta av tio boende anser att hållbarhet är viktigt. För första gången placerar sig trygghet och trivsel bland de tre högst prioriterade åtgärderna, tillsammans med energieffektivisering och solceller.

Riksbyggen arbetar utifrån övertygelsen att ett tryggt boende är grunden för ett tryggt samhälle. Det innebär att sociala och tekniska åtgärder behöver gå hand i hand.

– Trygghetsskapande åtgärder handlar ofta om att skapa förutsättningar för mänsklig interaktion och överblick över en plats. Till exempel kan man kombinera energieffektiv LED-belysning med att se över var ljuset verkligen behövs för att skapa trygghet. Det går också att stärka skalskyddet och samtidigt ordna sociala aktiviteter för att grannar ska lära känna varandra. Många insatser är enkla och kostnadseffektiva, säger hon.

Genom att utforma miljöer som uppmuntrar möten mellan människor vill Riksbyggen bidra till social hållbarhet i praktiken – från tryggare entréer och belysning till gemensamma odlingsytor och föreningsaktiviteter.

Ett område där Riksbyggen ser stor potential är bostadsrättsföreningarnas vardagliga arbete. Förvaltarnas roll blir allt viktigare för att föreningarna ska kunna arbeta mer systematiskt med sociala frågor.

– Våra medarbetare finns nära föreningarna och bidrar till trygghet genom sin närvaro. Vi ger stöd i hur föreningar kan välkomna nya medlemmar, bygga inkluderande styrelser och integrera hållbarhetsåtgärder i ombyggnadsprojekt. Kommuner och andra fastighetsägare kan också samverka i platssamverkansprojekt för att trygga områden, men det är viktigt att sådant sker frivilligt, säger Johanna Bjurskog.

Arbetet sker i dialog med boende och lokala aktörer och är tänkt att stärka både sociala relationer och områdets långsiktiga stabilitet.

I tider av ekonomisk press kan hållbarhetsinsatser uppfattas som kostnader, men Johanna Bjurskog menar att de i själva verket är investeringar.

– Energieffektivisering sänker driftskostnader, klimatanpassning förebygger skador och trygghetsskapande insatser ökar attraktiviteten i området. Föreningar som arbetar brett med hållbarhet kan skapa fördelar för både ekonomi, miljö och människor, säger hon.

Att kombinera tekniska, ekonomiska och sociala perspektiv är enligt Riksbyggen en förutsättning för en långsiktigt hållbar stad.