Barns hälsa och välbefinnande påverkas i hög grad av den fysiska och sociala miljön. Enligt barnkonventionen, som blev svensk lag 2020, ska barn involveras i beslut som rör dem. Men när nya vägar, stadsområden och miljöer ska byggas, missar många att inkludera barnens perspektiv.
Forskning: Så kan barn leda vägen mot hållbar samhällsplanering
Samhällsplanering
Dagens bilnorm gör att barnens perspektiv ofta hamnar i skymundan i den kommunala trafik- och samhällsplaneringen. Det konstaterar forskare som nu ger råd om hur barnen kan visa vägen mot ett mer hållbart samhälle.
– Det finns kunskap om att barns perspektiv är viktiga, men ofta är det oklart hur det ska gå till rent konkret, säger Malin Henriksson, senior forskare på VTI.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
Det konstateras i rapporten Barn som vägvisare: Möjligheter, hinder och metoder för att inkludera barns perspektiv i kommunal trafik- och stadsplanering som Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, har tagit fram. Malin Henriksson, senior forskare på VTI, är en av rapportförfattarna.
– Idag saknas det kunskap om hur kommuner kan ta vara på barns perspektiv i trafik- och stadsplaneringen. Det finns kunskap om att det är viktigt, men ofta är det oklart hur det ska gå till rent konkret, säger hon till Miljö & Utveckling.
Men kunskapsglappet handlar inte om att det saknas metoder för hur det ska gå till, fortsätter Malin Henriksson. Hon menar att det snarare handlar om att det saknas en medvetenhet bland kommunerna.
– Det handlar om att man inte har en tradition att inkludera barnen. De som jobbar som trafikplanerare kanske inte har fått med sig barnperspektivet i sin utbildning. De lär sig hur man anlägger en gata, men vet inte hur man för dialog med barn. När det står mellan bilars framkomlighet och barns behov av säkra, trygga och rena miljöer, så går bilarna ofta före, säger hon.
I studien har forskarna kollat på vilka faktorer som påverkar barnens hälsa och välmående i samhällsplaneringen. Det handlar bland annat om en ren och giftfri miljö, utan luftföroreningar, att kunna ta sig till och från skolan på ett trafiksäkert sätt samt att ha miljöer att kunna röra sig fritt.
Studien har också tagit fram rekommendationer för hur kommuner kan jobba systematiskt med att inkludera barnens perspektiv. Malin Henriksson lyfter så kallade barnkonsekvensanalyser, BKA, som är ett sätt att omsätta barnkonventionen i praktiken.
– När man ska planera ett nytt projekt, rekommenderar vi att man tar med en BKA. Det handlar om att från ett vuxet perspektiv analysera hur barnen ska kunna ta sig till och från skolan på ett säkert sätt, men också att fråga barnen själva om vad de exempelvis tycker om en ny park eller cykelväg. Så det handlar om dialog, men också att jobba med GIS-analyser och kartlägga viktiga målpunkter för barn, säger Malin Henriksson.
Vidare har rapporten lyft kommuner som ligger långt fram i arbetet, och jobbar systematiskt med barnens perspektiv.
– Västerås stad jobbar med det som kallas ungdomsdialogen, där ungas får vara med och tycka till om olika projekt. Vi har också lyft fram Täby kommun som jobbat läge med barns skolvägar, så att de systematiskt jobbar med att barn ska kunna ta sig till och från skolan på ett säkert sätt. Andra kommuner som ligger långt fram är Göteborg och Malmö. Ofta har stora kommuner större möjligheter att lägga mer resurser på barnens perspektiv. Det viktiga nu är att den kunskapen sprids till övriga kommuner, avslutar Malin Henriksson.
Fakta
Så kan barnen visa vägen mot ett mer hållbart samhälle
VTI ger fyra rekommendationer för att inkludera barn i den kommunala samhälls- och trafikplaneringen
- Tidig dialog och kontinuerligt arbete med barndialog: Engagera barn i dialog tidigt i planeringsprocesser, på den övergripande/strategiska nivån, för att förstå vikten av olika platser och skapa beslutsunderlag som integrerar barns perspektiv, även om det innebär utmaningar i att balansera barnens idéer med realistiska planer. Det är också viktigt att barnen finns med i detaljplaneprocessen där beslut om utformning med mera tas.
- Kompetens om barns behov och förutsättningar: Kompetensutveckling hos både tjänstepersoner och politiker behövs för att förstå och integrera barns olika behov och intressen i beslutsfattandet. Det kan vara särskilt viktigt för trafikplanerare som finns i en tradition där ingenjörstänk dominerar och där tekniska lösningar går före användarperspektivet. På kommuner finns ofta kompetens kring barnperspektivet i organisationen, men det når inte alltid ut till de tekniska förvaltningarna där ansvaret för trafikplaneringen finns. Att samverka i hela organisationen när det gäller barnperspektivet kan stärka kompetensen och främja barns intressen.
- Förankring av beslut på både tjänstepersons- och politisk nivå: Intresseavvägningar och inriktningar kopplat till trafik- och stadsplanering görs ofta på tjänstepersonsnivå under tiden en utredning genomförs. När utredningar presenteras för politiken är det därför viktigt att beslutsunderlaget är tydligt, väl förankrat och pedagogiskt presenterat för att underlätta ett politiskt ställningstagande. Här finns en konflikt mellan planerares långsiktiga perspektiv och politikers kortare mandatperioder där fokus ofta är att visa handlingskraft för viktiga målgrupper. Många tjänstepersoner modiga politiska beslut som vågar ifrågasätta bilens framkomlighet och främja barns perspektiv. Vidare behövs tydliga uppdrag om att stärka barnperspektivet från politiken så det är möjligt att avsätta resurser och stärka kompetensen bland planerarkåren.
- Att kombinera metoder och verktyg för bredare insikter: En kombination av olika arbetssätt – dialoger, platsbaserade metoder och GIS-baserade verktyg– kan åstadkomma ett heltäckande och djupgående underlag, där barns röster och deras upplevelser av den fysiska miljön kan få adekvat genomslag i planeringsprocessen.