Orimliga krav på småföretagare?

Studiens frågeställning var, vilka miljökrav det ställs på småföretagare som har en till fem anställda och arbetar i branscher där farliga ämnen förekommer och hur dessa krav efterlevs.

Ann Ljusnefors Norstedt valde att intervjua 22 småföretagare i en storstadskommun inom branscher som ägnar sig åt reparation och vård av bilar, golvläggning, måleri- elektronik- och byggnadsentreprenörer och de som är verksamma inom förvaltning och skötsel av fastigheter.

– Orsaker till att småföretagare kan hamna i miljöfällor beror oftast på tidsbrist, på för lite information om de produkter de använder men även på företagarens bristande motivation i miljöfrågor. De har fullt upp ändå med allt som ska skötas i det egna företaget och miljöarbetet har låg prioritet. Många känner inte heller till vilka krav som gäller vid hantering av farligt avfall, säger Ann Ljusnefors Norstedt.

Företagens skyldighet

Småföretagare ska i sitt miljöarbete följa Miljöbalkens regler och hanteringen av farligt avfall regleras i en förordning om farligt avfall (SFS 1996:971). Regeringen har uppställt nationella miljökvalitetsmål och ett av målen är att inom de närmaste 20-25 åren ska en giftfri miljö uppnås. För det krävs bland annat att hanteringen av farligt avfall förbättras avsevärt.

– Idag är företagare skyldiga att föra anteckningar om det farliga avfall som förekommer i verksamheten. Både transporten av avfallet och slutstationen ska vara godkänd av länsstyrelsen. Det är regler småföretagare måste ta hänsyn till, men det är också här bristerna finns, menar Ann Ljusnefors Norstedt.

En företagare får till exempel inte lämna sitt avfall till en miljöstation avsedd för hushållens farliga avfall utan ska lämna det till en godkänd avfallsmottagare som har tillstånd att mellanlagra verksamhetsutövares avfall. För transporterna krävs dessutom anmälan eller transporttillstånd beroende på vilka mängder eller typ av avfall som transporteras.

Ingen av de företagare Ann Ljusnefors Norstedt varit i kontakt med kände till vilka volymer av farligt avfall de själva får transportera. Mer än hälften var okunniga om att de inte får köra avfall som innehåller PCB, kvicksilver, cyanid och kadmium utan transporttillstånd. Det visade deras transportdokument. Dessutom var märkningen av farligt avfall enligt gällande EWC-koder bristfälliga. Mindre än hälften av småföretagarna var intresserade av att ta del av mer kunskap om de transportregler som gäller.

De flesta företagare ville dessutom få mer information om farligt avfall. Många sade sig inte heller känna till förordningen om farligt avfall, och endast tre av de tillfrågade var bekant med innehållet i Miljöbalken.

Otydlig lagstiftning

Enligt Miljöbalken är alla som bedriver verksamhet skyldiga att skaffa sig den kunskap som behövs för att undvika att företaget orsakar skador på hälsa och miljö, men lagstiftningen är inte så lättbegriplig, enligt Ann Ljusnefors Norstedt.

Miljökontoren i varje kommun kan ge konkreta råd till företagare om till exempel förvaring, märkning och transport av företagares farliga avfall. Att transportera, återvinna, destruera och slutgiltigt förvara farliga ämnen är betingat med kostnader som alla måste vara med och betala.

– Jag har konstaterat att det finns ett stort tillsynsbehov och att det genomgående finns brister i hanteringen av farligt avfall, säger Ann Ljusnefors Norstedt. Kommunerna borde öka tillsynskontrollen även bland småföretagare och satsa på enklare insamlingssysten med närhet och bekvämlighet för kunden. Om hanteringen blir smidigare blir också de miljömässiga vinsterna något vi alla kommer att få ta del av.