Arbetsbelastningen för kommunernas miljöenheter har ökat avsevärt sedan miljöbalken infördes, däremot har resurser inte tillförts så att respektive myndighet kan uppfylla miljölagarnas krav på tillsyn. I de kommuner där fler miljöinspektörer tillsatts fungerar tillsynen betydligt mer tillfredsställande, vilket pekar på att det krävs ökade resurser för att effektivisera tillsynsarbetet.
I rapporten konstateras också att det saknas en gemensam definition av tillsynsbegreppet, vilket gör att det blir svårt att få enhetlig information från centralt håll. De kommunikativa bristerna är uppenbara och det i sin tur skapar svårigheter att uppfatta vad som ska prioriteras i tillsynsarbetet, menar författarna till rapporten Mikael Johannesson och Jens Johansson, filosofie doktor i riskhantering vid Högskolan i Kalmar respektive doktorand i filosofi vid Stockholms universitet.
De centrala myndigheters tillsynsroll
De centrala myndigheternas stöd till kommunerna varierar i kvalitet. Det önskvärda vore att de centrala myndigheternas tillsynsvägledning granskades av oberoende granskare och myndigheterna sins emellan bytte erfarenhet. Rapportskrivarna menar att tillsynsmyndigheterna även borde ägna sig åt operativ tillsyn. Länsstyrelsernas roll anses vara alltför passiv.
Uppfattningen att tillsynsmyndigheterna, polis och åklagare är den svagaste länken i tillsynskedjan delas av många i undersökningen. För att skapa en tillfredsställande och fungerande organisation för miljötillsynen förslår man därför i ESO-rapporten att en utredningsgrupp, som arbetar förutsättningslöst, tillsätts.