Risken för att klimatåtgärder leder till koldioxidläckage och att utsläppen skulle flytta till andra länder som inte har lika stora krav på utsläppsreglering bedöms som liten. Det beror dels på grund av att många utsläppsintensiva industrier är stationära och inte går att flytta till ett annat land i en handvändning, och dels på att handel främst sker mellan länder på liknande utvecklingsnivå och med liknande klimatreglering.
Det är inte gratis att satsa, men prissättning på koldioxid är en väg att gå.
– Men det kan också kompletteras med offentligt stöd till infrastruktur och forskning, som för maximal effekt med fördel koncentreras till några få områden där mindre länder kan göra skillnad, säger Daniel Engström Stenson, samordnare för Fores miljöprogram.
I studien dras slutsatsen att ”det troligen är mer effektivt för ett litet land som Sverige att fokusera sina resurser på ett separat, eventuellt smalt, teknologiskt område där man kan göra stora framsteg, snarare än på bredare forskning med mindre chans till betydande resultat.” Studien uppmuntrar därför till att skapa en kreativ miljö för basforskning genom särskilda forskningscenter för att kunna utveckla teknologin.
Se om sin egen gård
Vidare spår studien att en bättre formulerad miljölagstiftning skulle kunna bidra till effektivitetsförbättringar som kan göra det lönsamt med striktare regleringar. Dessutom finns positiva spridningseffekter, teknik som utvecklats i ett land med hårdare reglering kan bidra till att minska utsläppen i andra länder, vilket i sin tur leder till fler forskningsanslag världen över.
För att lyckas få till ett internationellt avtal för minskningsåtaganden krävs goda exempel och trovärdighet i förhandlingar. Var får länder trovärdighet ifrån i andra länders ögon? Jo, genom att visa upp goda exempel från inhemska politiska åtgärder.
Studien presenterades vid ett seminarium på fredagsmorgonen och finns att ladda hem från Fores hemsida.
publicerad 7 oktober 2011