Kunskap om hjärnan kan öka miljöengagemanget

För att skapa engagemang krävs känslor. Hur kan vi då skapa positiva känslor? Parisa Zarnegar börjar sin föreläsning på Imorgon Grön med att bjuda upp alla deltagare till dans och ber sedan alla att kramas. Känns lite konstlat, men när hon sedan förklarar att det skjuter upp vår dopaminnivå och att vi då lär oss bättre, suckar alla av lättnad.

– Det är viktigt att börja möten eller konferenser med glädje och skratt för att hjälpa andra människor till känslor och få den emotionella nivån att spegla den intellektuella. Ni kan inte engagera en människa utan att engagera dennes känslor. Logik, siffror och fakta engagerar inte, säger Parisa Zarnegar.

Hon berättar att vi i vår mänskliga hjärna fortfarande har kvar den så kallade reptilhjärnan, det är den som kopplas på exempelvis när vi sitter i bilkö och blir riktigt irriterad och agerar utan att riktigt tänka oss för. Parisa Zarnegar guidar oss vidare in i hjärnan. Neo-cortex, hjärnbalken, står för vad vi tänker, beslutsfattande, innovation och problemlösning. För att kunna skapa engagemang och kommunicera gäller det dock att vara medveten om amygdalan. Här sitter våra överlevnadsinstinkter. Utan att vara medvetna om det detekterar vi hela tiden hot/fara, även på arbetsplatsen. Möts vi av hot eller obehag slår amygdalan direkt till och vi hamnar i så kallat fight-flight-freeze-tillstånd på bara en millisekund.

– Ingen funktion är bättre eller sämre utan det är bara naturligt mänskligt beteende, men vi ska inte låta oss styras av det utan lära oss att reglera och hantera detta. Förstår man inte detta kan man inte kommunicera med människor. När vi är i fight-flight-freeze fungerar ingenting.

Tillit viktigt för engagemang

Parisa Zarnegar berättar att fight-flight-freeze även ger en fysisk påverkan, blodtrycket höjs och vi känner obehag och därför vi vill därifrån. Hur kan man som chef se till att ens kollegor och medarbetare inte hamnar i detta tillstånd? Jo genom att vara medveten om vad som triggar igång amygdalan bland annat ilska, skam, rädsla och ångest.

Hon påminner oss om att ledarens största uppgift är att utveckla andra människor, oavsett om vi är ledare i en organisationen, inom familjen eller för oss själva. För att lyckas behöver vi brottas med vår största fiende – negativt tänkande. Vi ser negativa sidor hos både oss själva och hos andra, därför är det viktigt att inte försöka ”fixa” andra människor, tänk därför en extra gång innan du kommer med kritik – är den verkligen nödvändig?

– Det handlar inte om att vi inte ska se negativa saker utan hur vi pratar om dom och hanterar dem. Var rakt på sak och prata om problemet och inte personen. Utan respekt för personen får vi inget engagemang, konstaterar Parisa Zarnegar.

För att få engagemang krävs också tillit. Om personen betraktas som problem och inte person försvinner tilliten. Att ge falsk positiv feedback eller att undanhålla information förstör tilliten.

Stress dödar hjärnceller

För att skapa engagemang gäller det också att vara medveten om stress. Med stress i kroppen kan vi inte känna engagemang. Här gäller det att först gå till sig själv. Är man själv stressad kan man inte heller engagera andra, stressen smittar av sig. Stress påverkar också vår hippocampus, den del av hjärnan som står för bland annat inlärning och minne. På arbetsplatsen är det extra viktigt att den delen av hjärnan fungerar bra. Vid stress dödar vi hjärncellerna i hippocampus. Positivt är dock att vi bildar nya hjärnceller varje dag, här är sömn och fysisk aktivitet nyckelfaktorer.

Parisa Zarnegar berättar om en chef som alltid sprang till sina möten och inte hade full kontroll på mötessituationen. Det bidrog till att alla hennes medarbetare direkt hamnade i fight-fly-freeze-tillstånd. Idag går hon alltid tio minuter tidigare och sitter och väntar på medarbetarna med ett leende.

Gällande miljöproblematiken tipsar Parisa Zarnegar om att använda lösningsfokus istället för problemfokus. När vi lägger för mycket tid på att gräva i problemet tappar vi kreativiteten. Konstatera istället problemetet och gå sedan direkt till att hitta lösningar för det.

– Glöm inte heller att vi alla har olika perceptioner, försök se frågorna ni driver ur andras ögon. Vilka problem ser de och engageras av?