Åsa Persson inför Cop29: ”Nu läggs ribban”

1. Finansiering

Det första området hon lyfter är finansiering.

– Cop29 kallas för finansieringscoppen. Så det blir ett tydligt fokus, säger hon.

Kärnan är att rika nationer, som historiskt orsakat störst utsläpp, ska finansiera utvecklingsländer som drabbas hårdast av klimatförändringen. I fokus står det nya globala finansieringsmålet för klimatåtgärder, New Collective Quantified Goal on Climate Finance, NCQD. Det nuvarande målet är på 100 miljarder amerikanska dollar per år. Planen är att ta fram ett nytt mål. Åsa Persson ser framför sig att det kommer att bli tuffa förhandlingar.

– Just nu finns inget tydligt förslag. Min bild är att de rika länderna har varit väldigt tveksamma att specificera en tydlig siffra. Man vill hellre prata om hur samtliga flöden i ekonomin bör gynna klimatet. Samtidigt driver de att fler rika länder, som Kina och Saudiarabien, ska bli bidragsgivare, säger hon.

2. Artikel 6

Det andra området hon lyfter är förhandlingar om Parisavtalets artikel 6, som handlar om att länder ska samarbeta för att minska utsläppen både genom ett marknadsbaserat och icke-marknadsbaserat samarbete. 

– Lyckas man inte att slutföra förhandlingarna om artikel 6, riskerar det att skada trovärdigheten kring den här marknaden, säger Åsa Persson.

3. Klimatanpassning

Det tredje området som hon framhåller är förhandlingar om det globala klimatanpassningsarbetet. Under Cop28 förra året enades man om mål för klimatanpassning. Men Åsa Persson menar att det är väldigt brett, och säger att hon nu hoppas på att man ska enas om tydligare detaljer och indikatorer.

3. Nationella klimatplaner

Det fjärde området som Åsa Persson menar kommer att prägla Cop29 är de nationella klimatplaner, NDC:er som länderna ska lämna in inför Cop30 som äger rum i Brasilien nästa år. Klimatplanerna sträcker sig till 2035 och ska beskriva hur länderna ska leva upp till de åtaganden de skrivit under på i Parisavtalet. Under Cop29 är planen att enas om en gemensam text kring mer exakta detaljer om vad NDC:erna ska innehålla.

– Det är nu vi har chansen att öka ambitionerna. Förra året gjordes en global översyn av planerna, då man bland annat kom överens om att tredubbla utbyggnaden av förnybar energi till 2030, och fasa ut fossila bränslen. Nu har man chansen att förverkliga det man krävde, säger hon.

Vad tror du att förhandlingarna om NDC:erna kommer att landa i?

– Det är ett tufft läge. Vi ser att ambitionerna har varit långt ifrån tillräckliga när man tagit sikte på 2030. Det innebär att det blir en utmaning nu när man behöver öka takten med siktet på 2035. Men det finns höga förväntningar. Vetenskapen är tydlig, och vi ser allt fler exempel på uppvärmningens konsekvenser, säger hon.

Hur ser du på Sverige och EU:s ambitioner?

– EU har historiskt varit en trovärdig part i Parisavtalet. Man har lagt fram NDC:er och mål med höga ambitioner. Sedan kan man diskutera om det har varit tillräckligt. Men det man utmärkt sig på, är att man backat upp det med lagstiftning och styrmedel för att nå målen. Så jag tycker att EU är en väldigt trovärdig aktör.

Hur sticker Cop29 ut jämfört med tidigare klimatmöten?

– Många har valt att inte åka till Cop29, utan siktar in sig på Cop30 i Brasilien istället då man anser att det blir viktigare. Men i min mening är det här mötet minst lika viktigt då det är den sista chansen för länderna att prata ihop sig innan klimatplanerna ska in. Nu läggs ribban, säger hon.

5. Geopolitiska läget

Det femte och sista området som Åsa Persson tror kommer att bli ett stort fokus under Cop29 är det geopolitiska läget.

– Det blir intressant. Jag tror att mycket kommer att handla om hur USA:s nyvalda president Donald Trump kommer att agera. Nu finns exempelvis en osäkerhet kring USA:s finansiering, där förväntningarna har varit höga på att de ska vara den största givaren.

Vidare ser hon framför sig att mötet även lär präglas av hur andra nationer förhåller sig till USA:s agerande.

– Det uppstår frågor som om exempelvis Kina att kliva fram mer som ledare, och hur kommer EU och utvecklingsländerna att agera. Det finns länder som samtidigt samarbetar med Ryssland, som inte alls varit en bra kraft. Så det är ett väldigt oklart läge, säger Åsa Persson och tillägger:

– Samtidigt har klimatförhandlingarna pågått i över 30 år. Det finns en inneboende kraft i det. Arbetet rullar på och har tagit sig igenom olika politiska och ekonomiska kriser. Så processen är robust.