Helene Behrenfeldt: ”Så bygger vi ett fungerande kretslopp för textilier”

Hon beskriver hur man ofta pekar på konsumenters ovilja att lämna in använda textilier, men att det inte är där kärnproblemet ligger.

– Det här tror jag mer beror på vad jag kallar buy-in, alltså att man får med sig andra på tåget. Och då pratar jag nog inte så mycket konsumenterna, utan om varumärkesägarna.

Det är ett perspektiv som går tvärt emot den dominerande berättelsen om textilavfallet som ett konsumentproblem. I stället pekar hon på bristande efterfrågan i nästa led – där varumärkesägarna behöver ta initiativ att stödja återvinning av material som sen kan användas i produktion av nya produkter.

För att cirkulära flöden ska fungera krävs drivkrafter. Och branschen är långt ifrån att skapa dem själv.

– Jag tror att olika incitament är en förutsättning till att få till en förändring.

Hon drar parallellen till pantsystemet för burkar.

– Skulle du gå och panta om du inte fick någonting tillbaka? Vissa konsumenter svarar ja, andra kanske – möjligtvis skulle detta kunna appliceras på textilier för att ge konsumenter mer incitament att återvinna.

Först behöver konsumenten få en tydlig anledning att lämna in sina textilier, menar hon.

Därefter behöver varumärkesägarna – de som designar, producerar och säljer plaggen – motiveras att samverka med sorterings- och återvinningsanläggningar. I dag saknas tydliga incitament att investera i processen att återvinna textilier som kan användas i nyproduktion.

Producentansvaret 2028: “Ett väldigt bra steg”

När EU:s utvidgade producentansvar, EPR, införs 2028 för textilier förändras spelplanen i grunden, och något som Helene Behrenfeldt ser positivt på.

Producentansvaret innebär att varumärkesägaren – inte fabriken – har det juridiska ansvaret för produktens hela livscykel. Det omfattar design, materialval och hantering genom hela livscykeln fram till kassering.

– Varumärkesägaren tar ansvar, inte bara att producera artikeln, utan vad händer i hela livscykeln tills produkten kasseras.

Hon tror att detta kommer att skynda på en omställning som redan är på väg.

– Jag tror att det kommer leda till ytterligare fokus på cirkuläritet, att inte bara producera nytt hela tiden, utan se det som en affärsmodell genom att investera i nya initiativ som lagning, uthyrning och second hand försäljning.

Digitalisering – “grundbulten i hela omställningen”

När kraven på spårbarhet, produktpass och cirkulära flöden ökar är digitaliseringen inte längre en stödfunktion – den är central.

Helene Behrenfeldt är tydlig: cirkularitet går inte att genomföra utan modern digital infrastruktur som erbjuder samarbete genom hela kedjan.

Många företag sitter fast i det hon kallar “technology debt”

– Många företag använder gamla system, de sitter med en teknologiskuld.

Gamla system gör det svårare att dela data i kedjan. Det försvårar samarbeten, transparens och möjligheten att ta fram korrekt miljö- och materialdata.

– För att du ska kunna samarbeta med alla de här parterna behöver du vara på molnet.

Hon lyfter tre komponenter som absolut nödvändiga:

1. En digital strategi.

– Vad vill du som ett företag, vad är din strategi och målsättning att möta marknadens och myndigheters krav?

2. En modern molnbaserad plattform.

– Molnet är det mest naturliga sättet att samarbeta effektivt.

3. En gemensam datakälla.

– Det viktigaste är att man har en källa där man kan samla all data.

4. Företag som inte har en tydlig digital strategi får det svårt att samarbeta med partners i produktionskedjan för att möta marknadens krav på transparens och spårbarhet”

Tre råd till företag: strategi, teknik och produkt

Vad borde man då som företag göra för att förbereda sig på ett framtida cirkulärt textilflöde? Helene Behrenfeldt har tre råd: 

1. Definiera strategi och mål

– Börja med att definiera företagets strategi och mål. Identifiera var du är i dag och vad är gapet mot var du siktar mot.

2. Sanera teknologiskulden

– Se till att företaget inte har en teknologiskuld. Ha en modern plattform som förenklar det digitala samarbetet.

3.  Fokusera på produkten

– Designa produkten så att den verkligen går att återvinna och att den går att laga.

Hennes budskap är tydligt: utan tydlig produktstrategi blir det svårt möte marknadens krav. Materialmix, kvalitet och möjlighet till återvinning avgör hur cirkulär en produkt faktiskt kan bli.

Vem behöver ta störst ansvar?

När cirkulära flöden ska byggas upp är det många aktörer inblandade: konsumenter, varumärkesägare, fabriker, politiken. Men Helene är tydlig med var det tyngsta ansvaret hör hemma:

– Den aktören som behöver ta störst ansvar just nu är varumärkesägarna.

Hon betonar samtidigt att samarbete genom hela kedjan är avgörande, och att  större aktörer bör göra mer.

Hon menar också att förändringen inte nödvändigtvis kommer drivas av frivillighet.

– Jag tror tyvärr det måste finnas lagstadgade regler. Annars händer det inget.

Med EPR, Eco Score och nya EU-krav blir trycket allt hårdare – men också tydligare.

– Om inte du som varumärkesägare kan uppnå detta kan det få negativ påverkan på ditt varumärke.

Trots allt ser realistiskt på framtiden: transformationen sker bredvid en marknad där snabbmode fortfarande är starkt.

– Det finns en marknad och konsumenter som vill ha fast fashion. Man måste vara ödmjuk och inse att detta område inte är svart/vitt – varje varumärkesägare måste definiera sin strategi och målsättning, sen är det upp till konsumenterna att göra det slutgiltiga valet baserat på tillgänglig produktinformation.