”Felaktig avfallshantering straffbart”

Miljöbalken har redan idag en alldeles egen ”brottskatalog” med bestämmelser om straff vid brott mot ett antal straffbestämmelser i brottsbalken och annan speciallagstiftning. Det är viktigt med effektiva styrmedel – inte minst för att mål som till exempel miljökvalitetsmålet Giftfri miljö ska uppnås men även för att inte få en innehållslös och tandlös lagstiftning.

Exempel på straffbara handlingar är miljöbrott, otillåten miljöverksamhet, otillåten avfallstransport och otillåten dumpning och förbränning av avfall. Straffansvar kan också påföras enligt brottsbalken om hanteringen av avfall eller ämnen leder till vållande till annans död, kroppsskada, fara eller för arbetsmiljöbrott.

För brott mot avfallslagstiftningen har det tyvärr tidigare funnits luckor. Det har gällt insamling och delar av den avfallshantering som mäklare och handlare utför. Exempel på sådan är om man yrkesmässigt köper och säljer avfall eller yrkesmässigt förmedlar avfall för återvinning. EU-kommissionen har därför bett Sverige förtydliga dessa bestämmelser och se till att strafflagstiftningen täcker hela hanteringskedjan för avfall så att direktivet 2008/99/EG om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser blir ordentligt implementerat.

Enligt nu gällande rätt omfattas de som ”förvarar eller bortskaffar avfall eller ämnen” av straffbestämmelser. Genom den nyligen antagna propositionen, 2015/16:35 Utvidgad miljöbrottsbestämmelse, har beslut tagits att utvidga bestämmelserna så att all avfallshantering som kan orsaka en skadlig förorening blir straffbar. Nu omfattas även de som samlar in, transporterar, återvinner samt mäklare och handlare. Undantaget är om föroreningen enbart orsakar obetydlig skada för människor, djur och växter.

Lagförslaget innebär att den som med uppsåt eller av oaktsamhet förvarar ett ämne eller hanterar avfall på ett sätt som kan medföra en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse eller som kan medföra någon annan betydande olägenhet för miljön, döms för miljöbrott till böter eller fängelse i högst två år.

Ändringarna utökar förvisso mängden straffbara miljöbrott, men utredarnas bedömning är att antalet mål i domstol inte kommer att orsaka några dramatiska anhopningar och kostnader. En tydligare lagstiftning bedöms även underlätta för berörda verksamhetsutövare.

Nu återstår att se hur de nya straffbestämmelserna kommer att tillämpas i praktiken. Jag tror inte att jag är för djärv när jag tillåter mig att gissa att det som vanligt väntar är en viss invänjningsperiod innan vi ser en tillämpning av den nya strafflagstiftningen fullt ut.