Delande nästa heta affärsmodell?

När jag var liten brukade vi byta hus på somrarna. Mina föräldrar satte in en annons i tidningen i landet vi ville åka till, ofta i en tidning för lärare ”för det var ordentliga människor” tyckte mina föräldrar. Vi var i England, Schweiz och på Bornholm. Det blev både fullträffar och floppar. I Schweiz hamnade vi i ett sagoliknande slott med egen strandtomt vid en av landets sällsynta sjöar. På Bornholm bodde vi en gammal sjökaptens hus full med minnen från olika resor. I England låg huset granne med en grisfarm och när det blåste åt fel håll luktade det så illa att vi inte ville vara utomhus.

Jag kommer att tänka på de här semesterresorna när jag läser om collaborative-trenden, som spås växa rejält framöver,

Kolloborativ ekonomi handlar om att dela, om att de flesta av grejerna vi äger ofta ligger oanvända på sin plats. En bil står i snitt oanvänd 23 timmar per dygn, en slagborr används ungefär 14 minuter under sin livstid och en kontorsyta är i upptagen cirka 60 procent av ett dygn. Huvudtanken inom delandets ekonomi är att bli mer resurssmart, samtidigt som vi får tillgång till det vi vill ha.

Att dela är ju i sig inget nytt, det har man alltid gjort med de som står en nära. Det nya är den tekniska utvecklingen som gör det möjligt att matcha behov mot personer som inte finns i den närmsta bekantskapskretsen. Och att göra detta på ett tryggt sätt med försäkringar och säkra transaktioner. De företag som rider på den här trenden gör just det. Här var mina föräldrar modiga som vågade släppa in en helt främmande familj i vårt hus. Det fina i kråksången var att vi delade med varandra, hus mot hus, så vad jag minns kände de sig aldrig särskilt oroliga.