EU:s gröna taxonomi – från regelverk till strategisk verktyg

– Många företag tycker att deras produkter eller tjänster är hållbara. Men vad kommissionen har försökt göra är att skapa ett vokabulär, en taxonomi, av vad som egentligen är aktiviteter som kan anses hållbara, säger han till Miljö & Utveckling.

Syftet var inte i första hand att styra enskilda investeringsbeslut eller peka ut vinnare och förlorare, utan att skapa ett system som gör hållbarhetsbedömningar jämförbara och skalbara. När definitionerna är gemensamma blir det enklare för finansiella aktörer att bygga produkter, fatta beslut och kommunicera risk på ett mer konsekvent sätt.

– När alla kom överens om att grönt är grönt, kan man också marknadsföra gröna produkter utan att vara rädd för att det är greenwashing, och de som köper produkterna vet vad de får.

Taxonomin ett klassifieringssystem

Samma problemformulering lyfter Marie Baumgarts, hållbarhetschef på revisionsbyrån KPMG. Hon beskriver taxonomin som ett svar på ett landskap där hållbarhetsbegrepp länge använts spretigt, både i näringslivet och i finanssektorn.

– Då går vi från någonting där det har varit tusen nyanser av grönt och där man har använt dem lite huller om buller. Då behövdes en klassificering eller någonting som tydliggör vad som är mörkgrönt – och det är taxonomin, säger hon.

Taxonomin är i grunden ett klassificeringssystem som visar vilka ekonomiska aktiviteter som på ett substantiellt sätt bidrar till EU:s miljömål, som klimatmitigering, klimatanpassning och cirkulär ekonomi. För att klassas som hållbar krävs inte bara ett positivt bidrag till ett miljömål, utan också att verksamheten inte orsakar betydande skada på något av de andra. Därmed blir helhetsperspektivet centralt.

För företag som fortfarande upplever taxonomin som abstrakt eller svår att tillämpa menar Karl-Oskar Olming att det första steget är att avgöra om den egna verksamheten alls omfattas av regelverket. Alla företag berörs inte på samma sätt, och taxonomin är aktivitetsbaserad snarare än bolagsbaserad.

Det finns ett verktyg, EU-kommissionens så kallade taxonomikompass, som gör det möjligt att testa om en verksamhet omfattas av de aktiviteter som finns listade. Om så är fallet återstår nästa steg: att avgöra om verksamheten uppfyller kriterierna för att bidra väsentligt till något av taxonomins sex miljömål.

Men det räcker inte att bidra positivt på ett område, menar Karl Oskar Olming. Företag måste också analysera om aktiviteterna orsakar skada på andra miljömål, till exempel genom ökade utsläpp, negativ påverkan på biologisk mångfald eller resursanvändning.

– Hela tanken är att man inte kan göra gott på ett miljömål på bekostnad av något annat, säger han.

Utöver detta ska verksamheten uppfylla kraven på en social miniminivå, så kallade ”minimum social safeguards”. Sammantaget innebär detta att företag med bred eller diversifierad verksamhet behöver göra analysen aktivitetsvis, snarare än att se taxonomin som en övergripande bolagsstämpel, enligt honom.

”Taxonomin har skiftat kapital”

Flera år efter införandet har taxonomin hunnit kritiseras, misstolkas och justeras. Samtidigt visar nya siffror att den också har fått reell effekt. Enligt Marie Baumgarts går det redan att se hur kapitalflöden påverkas.

– Tittar vi på de siffror som börjar komma nu, till exempel från Bloomberg, så ser vi att taxonomin har skiftat kapital. Den har fyllt sitt syfte som det var tänkt, säger hon.

Karl-Oskar Olming nyanserar bilden, men pekar i samma riktning. Exakt hur mycket av utvecklingen som kan tillskrivas taxonomin i sig är svårt att isolera från andra faktorer som energipriser, geopolitik och teknikutveckling.

– Det är svårt att ha en riktig baseline att jämföra med. Men från 2022 till 2024 gick 742 miljarder euro till taxonomiförenliga investeringar bland företag i Europa. Och investeringarna har ökat varje år. Den har varit ett sätt att förstå omställningen för investerare och andra intressenter.

Han menar att taxonomin framför allt har blivit ett gemensamt ramverk för att beskriva, mäta och följa kapitalflöden.

– Själva taxonomin har varit viktig för att beskriva de här flödena och se vart de går.

Inom finansmarknaden används taxonomin i dag brett, exempelvis vid utformning av gröna obligationer, gröna låneramverk och investeringspolicyer.

Samtidigt betonar han att taxonomin inte avgör var investeringar sker. Investeringar genomförs om de är långsiktigt lönsamma. Däremot kan taxonomin vara en pusselbit för att säkra finansiering, genom att göra hållbarhetsaspekten lättare att kommunicera och fungera som ett kvitto på att investeringen är mer framtidssäkrad.

”Man blir attraktiv för den som vill investera hållbart”

I den offentliga debatten har taxonomin ofta reducerats till en administrativ börda, något Marie Baumgarts menar riskerar att skymma dess egentliga funktion.

– Man har bara sett det administrativa med det. Man har inte sett vad den ska syfta till och lösa, man har inte sett taxonomin som en vägvisare.

För företag innebär taxonomin både krav och möjligheter. Den som kan visa att verksamheten är taxonomiklassad och i linje med kriterierna får tillgång till ett bredare investeringsuniversum, där hållbarhetskriterier blivit allt viktigare.

– Då kan man vara inkluderad i hela investeringsuniverset som har någon form av hållbarhetskriterier, i och med att det är den högsta nivån av grönt. Kort och gott så blir man attraktiv för den som vill investera hållbart, säger hon.

Taxonomin kan också användas som ett strategiskt verktyg internt, särskilt vid investeringsbeslut och långsiktig planering, enligt Marie Baumgarts.

– När du ska styra dina kapitalutgifter, du vill bygga något, du vill köpa något, du vill ändra någonting – då kan man välja att låta taxonomin vägleda dig.

Hon tar bilköp som ett förenklat exempel:

– Ska man köpa en ny bil kan man köpa en bil som har nollutsläpp och som då är ”taxonomi-aligned”. Eller så kan man köpa en bensinbil som inte är det. När du närmar dig 2030, 2040 och 2050 så är ju den första bilen redan i linje med målen – och då blir det en lägre risk och högre värde.

Karl-Oskar Olming lyfter särskilt investeringssidan som ett sätt att visa riktning och trovärdighet i omställningen.

– Nästan ännu bättre är om man har mycket investeringar som går till taxonomiförenliga aktiviteter. Då kan man verkligen visa att man är i en omställning.

Om andelen taxonomiförenlig capex är större än andelen taxonomiförenliga intäkter ger det, enligt honom, en tydlig signal om vart bolaget är på väg.

– Det kan vara ett enkelt test för att se: vart är jag på väg?

Här kopplas Taxonomin till företagens omställningsplaner.

Ser tydlig förändring

Historiskt har många bolag haft klimat- och hållbarhetsmål, men utan tydliga planer för hur de ska nås eller hur investeringar ska bidra till måluppfyllelse, menar Karl-Oskar Olming.

– Då kan man visa: jag har de här målen, och jag kommer genomföra dem för att jag har de här investeringsplanerna. Det blir mycket mer konkret och förståeligt för den som läser, säger han.

Samtidigt har kritiken mot EU:s hållbarhetsregelverk ofta handlat om komplexitet. Karl-Oskar Olming delar bilden av att regelverken tillkom snabbt och inte alltid var konsekventa, men ser nu en tydlig förändring.

– Nu börjar man skriva om en hel del.

SFDR skrivs om, ESRS håller på att skrivas om, taxonomin kommer gradvis att uppdateras och förenklas.

– Nu har de som prio ett att det ska bli enklare och tydligare, kontaterar han.

Marie Baumgarts menar att hon däremot inte ser rapportering som en börda i detta sammanhanget.

– Jag kallar inte rapportering för en börda, utan det handlar om att sätta siffror på sin verksamhet så som den är. I verkligheten behöver man ha koll på sin verksamhet. Jag tror att det är ett feltänk att man kan undanta verkligheten i siffrorna.

Redan från början fanns planer på att komplettera den gröna taxonomin med en social taxonomi, men arbetet är i dag pausat. Enligt Marie Baumgarts skulle en sådan kunna bidra till en mer heltäckande bild av hållbarhet.

– Det vore väldigt välkommet med en social taxonomi för att få en heltäckande bild av graden av hållbarhet.

Hon uppmanar också företag att visa att efterfrågan finns.

– Här skulle jag vilja uppmana alla läsare till att göra sina röster hörda.

Karl-Oskar Olming pekar på att företag redan i dag kan påverka taxonomins innehåll.

– Det finns en ”stakeholder request mechanism” där intressenter kan skicka in vad de tycker borde komma in i taxonomin.

Men i grunden återkommer båda till samma slutsats: taxonomin är ett verktyg, inte en lösning i sig. Lönsamhet, både i dag och i framtiden, måste kunna förklaras.

– Men om man kan förklara det tillsammans med att använda taxonomin och de här begreppen, då blir storyn starkare. Då blir det lättare att beskriva den för investerare och långivare, avslutar Karl-Oskar Olming.