4 hållbarhetschefer om industrins bakslag: ”Våra strategier ligger fast”

Batteritillverkaren Northvolt krisar, LKAB:s Hybrit-projekt om fossilfritt stål pausas, det prisade textilåtervinningsföretaget Renewcell har gått i konkurs, SkyfuelH2 flygbränsleprojekt har lagts ner, och FlagshipONEs e-metanolsatsning i Örnsköldsvik har ställts in. Bara för att nämna några i raden av motgångar.

För svenska företag, som många räknat med de gröna industrisatsningarna i sina hållbarhetsrelaterade mål och strategier, väcks nu frågan om de kommer att kunna leverera på sina löften.

När Miljö & Utveckling tar tempen på hållbarhetschefer från fyra olika branscher, meddelar samtliga att såväl mål som strategier står fast. Flera lyfter i stället beskrivningen av händelseförloppet, likt beskrivningen ovan, som deras största orosmoln.

Sandra Roos, hållbarhetschef på Kappahl, säger att företagets hållbarhetsarbete inte påverkas direkt och att de inte tvingats avbryta några samarbeten. Trots det svarar hon ja på frågan om hon är oroad över utvecklingen, följt av kritik mot mediernas rapportering.

– Det blir en negativ uppmärksamhet som sprider felaktiga uppfattningar om att det går dåligt med själva omställningen, eller att det som saknas för att de här initiativen ska lyckas är industrins vilja att betala, säger hon.

Vidare menar hon att man i rapporteringen ofta bortser från att flera av satsningarna har misslyckats med att dra in ytterligare kapital från investerare på grund av olösta tekniska svårigheter. Samtidigt menar hon att det skapas svårigheter i samband med att man nu behöver kunna bevisa miljönyttan om man ska göra miljöpåståenden till konsument.

– Medieberättelsen kan se ut som att det löser hela vår framtid att en enstaka fabrik byggs upp, och påståendena om de stora miljövinsterna granskas inte. Det är viktigt att media granskar orsakerna till att projekten inte lyckas, som säkert varierar från fall till fall.

Även Catharina Nordeman, hållbarhetschef på stålpulvertillverkaren Höganäs, lyfter berättelsen som en potentiell bromskloss.

– Vi ser en risk att dessa motgångar kan sända fel signaler om att omställningstakten inte prioriteras, vilket skulle kunna försvaga incitamenten för hållbara investeringar i industrin, säger hon.

Therese Jällebrink, chef över förnybar energi på Göteborgs Hamn, riktar inte direkt kritik mot mediernas rapportering. Däremot lyfter hon att det är lätt att få bilden av att det går sämre än vad det faktiskt gör. I sammanhanget lyfter att FlagshipONEs nedlagda e-metanolsatsning i Örnsköldsvik var ett negativt besked, men att det inte förändrar läget för sjöfartens omställning nämnvärt.

– Beskedet kring FlagshipOne hade viss påverkan som en möjlig produktionsfacilitet för e-metanol, men den planerade volymen var inte så stor att den skulle innebära någon jätteförändring av det övergripande läget. Man ska komma ihåg att de projekten som inte går enligt initial plan den senaste tiden fått mycket uppmärksamhet, men samtidigt fortskrider andra projekt framåt både i Sverige, Skandinavien och andra delar av Europa, säger hon.

I väntan på att e-bränsleprojekt ska vara ”up and running” säger Therese Jällbrink att biobränsle ett bra alternativ här och nu, och som sjöfarten redan har anammat.

I sitt närområde lyfter hon exempelvis att St1 under året öppnat sitt bioraffinaderi med en årlig kapacitet på 200 000 ton biodrivmedel, samt en förvätskningsanläggning för biogas i Borås.

En aktör däremot påverkats direkt av bakslagen är lastbilstillverkaren Scania. Bolagets hållbarhetschef Fredrik Nilzén uppger att de tvingats skruva ner den planerade tillverkningen av elfordon eftersom leveranserna av celler från Northvolt inte mött behovet. Samtidigt uppger han att de nu har en reviderad ramp, och fokuserar på att leverera så många elfordon som möjligt till kunderna.

– Vi har många dedikerade leverantörer både i Sverige och andra länder. Vi arbetar för fullt med att säkra material och komponenter med lågt klimatavtryck till våra fordon. Förberedelser och diskussioner om det pågår brett.

Vad skulle det innebära för er om dessa industriprojekt försenas eller inte blir av alls?

– Den sortens spekulationer vill jag inte ägna mig åt. Vår riktning är tydlig. Vårt syfte är att driva skiftet till ett hållbart transportsystem, och vi har en bredd av dedikerade leverantörer, i Sverige men också i andra länder, som vill och kommer att vara med oss på den resan.

För att sammanfatta det, menar de fyra hållbarhetscheferna att den senaste tidens bakslag med stoppade och nedlagda industriprojekt är negativa, men att de också behöver ses i ljuset av allt annat som händer inom den gröna omställningen. Samtidigt önskar de att omställningstakten över lag gick snabbare. Men att i stället för att fokusera för mycket på bakslagen, anser de att vi behöver blicka framåt.

Catharina Nordeman trycker i första hand på behovet av att påskynda utbyggnaden av förnybar energi.

– Som energiintensiv industri är Höganäs beroende av tillförlitlig och prisvärd energi med hög leveranssäkerhet, särskilt i södra Sverige, där två tredjedelar av vår produktion är belägen. Därför ser vi ett behov av att öka fossilfri elproduktion, stärka överföringskapaciteten i Skåne och säkra tillgången till biogas, säger Catharina Nordeman.

Även Fredrik Nilzén lyfter förnybar energi som en central pusselbit för att omställningstakten ska gå snabbare. Han säger att han nyligen kommit tillbaka från FN:s klimattoppmöte Cop29, där han diskuterade frågorna.

– Inte minst behovet av högre pris på klimatutsläpp och utbyggnad av grön elförsörjning och infrastruktur för hållbara transporter. Frågar du mig hur viktigt det är att svensk industri fortsätter driva på i den gröna omställningen, så är det helt centralt. Dels för klimatet givetvis, dels för att framtidens pengar och jobb finns hos de företag och länder som tar täten.

Therese Jällebrink från Göteborgs Hamn framhåller också mer förnybar energi som en viktig del. I det arbetet menar hon att politiken spelar en viktig roll.

– Att flera projekt har det tufft gör det också tydligare vilka utmaningar vi har framför oss. Vi får fokusera ännu mer på att undanröja hinder för omställningen vilket vi tror innebär regelförenklingar och kortare tillståndsprocesser för att underlätta investeringar, tydliga stödstrukturer både på den nationella och europeiska nivån för att underlätta i initiala skeden och en ökning av tillgången på fossilfri el som möjliggör produktion av e-bränslen i Sverige.

Vilka åtgärder vidtar ni för att hantera situationen?

– Vi arbetar ständigt proaktivt i samverkan med i rad aktörer i energi- och sjöfartsbranschen för att skapa möjligheter för produktion, lagring och distribution av nya bränslen. Detta kommer vi att fortsätta med. Samtidigt arbetar vi med att förbättra förutsättningarna genom att försöka få till stånd regelverk på internationell, europeisk och nationell nivå som främjar och förhoppningsvis snabbar på omställningen.

Sandra Roos från Kappahl lyfter slutligen andra aspekter som hon vill ska få mer fokus.

– Vi ser gärna att man lyfter satsningar som inte enbart fokuserar på teknikdelar, utan alla de parametrar som behövs för omställning i form av beteendeförändringar, affärsmodeller, policyutveckling och infrastruktur, avslutar hon.

Vad gör ni för att driva på?

– Vi ser till att gå in i projekt där miljönyttan är tydlig och granskad, vi fortsätter lyfta start-up-bolag och lösningar som kan skalas upp inom vår befintliga värdekedja, lösningen är inte alltid en stor ny fabrik, utan många små dellösningar.