WWF:s nye generalsekreterare: Skönt att komma dit hjärtat finns

Vem är WWF:s nye generalsekreterare?

– Jag är en 51-årig råsundabo (Råsunda ligger i Solna, norr om Stockholm, reds. anm.). Jag bor nära Råstasjön som är ett naturreservat som just WWF och Naturskyddsföreningen kämpat för, och de vann i domstol. Det är roligt att bo granne med ett konkret resultat av WWF:s arbete.

Var jobbar du nu?

– Jag jobbar på UD och är doktor i folkrätt. Från början utbildade jag mig mot folkrätt och mänskliga rättigheter och började jobba på UD med det. Jag har också varit ambassadör för Arktis och jobbat mycket med miljö- och klimatfrågor där. Det är en snabb förändring man ser längst i norr, när isen smälter liksom permafrosten. Det påverkar djurlivet rakt igenom och ger en föraning om vad som kommer att hända i resten av världen om man inte gör något åt klimatförändringarna. Efter det kände jag att jag ville jobba mer med miljö- och klimatfrågor.

Vad är det som lockar med att jobba på WWF?

– Det är först och främst att mitt hjärta finns hos miljö- och klimatfrågorna. Och sedan att WWF är både en kunskapsorganisation och en väldigt kreativ organisation. En viktig fråga för WWF är inkluderande naturvård, hur man knyter till sig samhällen och andra när man gör naturvårdsprojekt. Där sammanstrålar min bakgrund på UD väldigt konkret med naturvården.

Vad ligger överst på agendan när du tillträder 9 augusti?

– WWF har precis tagit fram en strategi och den kommer att styra mycket av mitt arbete. Men det första jag gör är att lära känna personalen!

Du har bland annat erfarenhet av att arbeta med folkrätt och mänskliga rättigheter. Hur kopplar de frågorna till miljöfrågan, enligt din erfarenhet?

– Jag nämnde ju bland annat den inkluderande naturvården, där tycker jag att mänskliga rättigheter och miljö hänger ihop. När det gäller folkrätt så krävs internationella avtal och överenskommelser om vi ska ha stora globala lösningar. Jag har erfarenhet av förhandlingar och hur de ska bli framgångsrika, och det är inte alltid så lätt.

– När jag var ordförande för Arktiska rådet hade jag den besvärliga kombinationen av USA på ena sidan och Ryssland på den andra. Man behöver trycka på även de här stora bjässarna, som har helt andra intressen, framåt. Det är svårt.

Och när man sedan är klar så kommer miljörörelsen och klagar?

– (Skratt.) Ja, som statstjänsteperson så får man liksom röra sig så långt man kan. Det går inte att leverera hur mycket som helst.

Men nu är det snart du som är kritisk?

– Ja, nu får jag prata ur hjärtat och det är skönt att komma dit där hjärtat finns!

Du kommer att arbeta för att värna natur och biologisk mångfald. Vad ger naturen dig?

– Jag är mycket ute i naturen med min familj. Ute i skärgården, bland annat. Det är en plats som är rolig för barnen, men som också ger mycket lugn. Jag såg i en studie att svenskarna finner mycket av sin andlighet i naturen, och det talar till mig.