Lista: 10 tips för en ekosystembaserad havsförvaltning

Den nya handboken är resultatet av ett treårigt pilotprojekt där tre svenska kustområden – de sammanlänkade fjordarna runt Tjörn och Orust i Bohuslän, Stockholms skärgård och Södra Bottenhavet – prövat ett nytt arbetssätt för ekosystembaserad havsförvaltning, EBHF. Målet har varit att koppla samman lokala initiativ med de strukturer som redan finns, men som hittills ofta arbetat var för sig.

– Erfarenheterna visar att det är möjligt att skapa förändring. Det kan göras genom att bättre koppla ihop lokala initiativ med befintliga strukturer på regional och nationell nivå, säger Mats Svensson, avdelningschef på Havs- och vattenmyndigheten som står bakom handboken.

Aktörsforum i centrum

I centrum står så kallade “aktörsforum”, mötesplatser där myndigheter, kommuner, företag, forskare och lokalsamhälle identifierar problem, utvecklar lösningar och mobiliserar resurser. Handboken lyfter konkreta exempel på hur arbetssättet i pilotprojekten lett till åtgärder, legitimitet och samsyn kring olika kust- och havsfrågor.

En viktig del av handboken är hur finansiering och styrning kan läggas upp för att skapa långsiktig stabilitet. HaV framhåller att samhällsvinsterna är tydliga när olika aktörer inom samma havsområde samarbetar kring både naturvård och hållbar nyttjande av marina resurser.

10 tips för framgång inom ekosystembaserad havsförvaltning

1. Bygg vidare på befintliga nätverk och processer
   – Kartlägg redan pågående initiativ, strukturer och samarbeten i området.
   – Anslut till eller stärk befintliga nätverk istället för att starta helt nytt.
   – Inventera tidigare lärdomar – både framgångar och misslyckanden kan ge värdefulla insikter.
2. Anpassa arbetet till områdets unika förutsättningar
   – Välj geografisk avgränsning med utgångspunkt i både ekologi, till exempel kustområde eller fjord, och lokal identitet.
   – Ta hänsyn till administrativa gränser – kommun, län, region – men låt dem inte styra allt.
   – Var öppen för att områdesavgränsningen behöver revideras i takt med att ny kunskap eller nya behov uppstår.
3. Skapa “Aktörsforum” för dialog och samverkan
   – Bjud in aktörer från alla nivåer: kommunala förvaltningar, regionala myndigheter, forskare, näringsliv och lokalsamhälle.
   – Använd forumet för att identifiera lokala behov, utbyta perspektiv och initiera arbetsgrupper.
   – Håll både fysiska och digitala möten för att underlätta brett deltagande och kontinuerlig kontakt.
4. Etablera minsta nödvändiga stödstruktur
   – Starta småskaligt: samla viktiga aktörer och fokusera på det mest grundläggande först, till exempel regelbundna möten och grundläggande dokumentation.
   – Bygg upp fler funktioner eller undergrupper i takt med att konkreta frågor och behov uppstår.
   – Se till att det finns lokala projektledare (eller motsvarande) med tydligt ansvar för att koordinera och följa upp.
5. Uppmuntra aktörskap och självorganiserade arbetsgrupper
   – Låt de som brinner för en viss fråga själva ta initiativ till att starta arbetsgrupper.
   – Arbetet drivs bäst av dem som har engagemang och mandat att agera.
   – Stöd arbetsgrupperna med processtöd, vägledning och hjälp till finansiering men undvik att “ta över” frågorna.
6. Integrera lärande och anpassning i processen
   – Ha en iterativ arbetsmetod: testa åtgärder, utvärdera resultat, justera kursen vid behov.
   – Sätt av tid för reflektion, gärna i slutet av varje möte eller projektfas.
   – Dokumentera löpande och dela både framgångar och misslyckanden så att nya aktörer lätt kan ta del av kunskapen.
7. Skapa en lokal eller regional styrgrupp med tydligt mandat
   – Involvera politiker och chefer från relevanta förvaltningar för att säkerställa legitimitet, förankring och möjlighet till beslut.
   – Se till att det finns regelbundna avstämningar mellan styrgruppen och de operativa delarna, till exempel projektledare och arbetsgrupper.
8. Säkra långsiktig finansiering och resurser
   – Kombinera grundfinansiering från kommun(er), region och eventuellt nationella myndigheter med projektmedel.
   – Undersök möjligheter till privat medfinansiering eller samarbeten med lokalt näringsliv.
   – Arbeta långsiktigt för att bygga upp en stabil grund – utan det riskerar insatser att stanna vid enstaka projekt.
9. Involvera forskare och använd vetenskapligt stöd
   – Bjud in forskare inom områden som ekosystemanalys och social vetenskap för att bredda perspektiven.
   – Dra nytta av befintliga data och modeller, men låt också praktisk erfarenhet från lokala aktörer väga tungt.
   – Identifiera kunskapsluckor och samarbeta med akademin för att få fram nödvändiga beslutsunderlag.
10. Var transparent i all kommunikation
    – För en öppen dialog om mål, mandat och ekonomiska förutsättningar. – Tillgängliggör information och beslutade åtgärder via gemensam webbplats eller annan publik kanal.
    – Uppmuntra alla aktörer att dela med sig av relevant kunskap och erfarenheter för att bygga förtroende och delaktighet.

Källa: Handbok för regional ekosystembaserad havsförvaltning, Havs- och Vattenmyndigheten