Högsta Domstolen i Nederländerna har i en banbrytande dom 20 december 2019 slagit fast att nederländska staten har en legal skyldighet att skydda medborgarna mot farliga klimatförändringar. Domstolen har beslutat att staten senast vid utgången av 2020 måste ha minskat landets utsläpp av växthusgaser med minst 25 procent jämfört med 1990 års nivåer, med beaktande av de allvarliga konsekvenser som klimatförändringarna kan få för medborgarna.
Urgenda vann: Domstol tvingar Nederländerna att höja klimatambitionerna
Analys
Urgenda vinner klimatmålet mot nederländska staten: Högsta Domstolen slår i en unik dom fast att staten måste vidta ytterligare åtgärder för att minska växthusgasutsläppen – och det måste gå fort. Kristina Forsbacka analyserar domen.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
Skribenten
Kristina Forsbacka
Enligt domstolen är ett drägligt klimat en mänsklig rättighet som domstolarna har skyldighet att värna.
Första domen kom 2015
Bakgrunden är att miljöstiftelsen Urgenda krävde att nederländska staten skulle minska växthusgasutsläppen med minst 25 procent till slutet av 2020 jämfört med 1990 års nivåer, medan statens mål vara att minska utsläppen med endast 20 procent. Underrätten i Haag gick i en dom från juni 2015 på Urgendas linje, och detta beslut fastställdes av appellationsdomstolen i Haag 2018.
Högsta Domstolen har nu avvisat statens yrkande att appellationsdomstolens beslut skulle upphävas, vilket innebär att appellationsdomstolens beslut står fast. Domen i Urgenda-målet är därmed slutligt fastställd och går inte att överklaga.
Hänvisar till klimatkonventionen
Högsta Domstolen hänvisar i sitt beslut till FN:s Klimatkonvention, och konstaterar vidare att den nederländska staten har en direkt legal skyldighet att skydda medborgarnas liv och välbefinnande, en skyldighet som slås fast i artiklarna 2 och 8 i den Europeiska Konventionen om Skydd för de Mänskliga Rättigheterna och de Grundläggande Friheterna (Europakonventionen).
Högsta Domstolen konstaterar att det finns ett stort samförstånd bland vetenskapsmän och det internationella samfundet att det finns ett trängande behov för utvecklade länder att minska sina växthusgasutsläpp med minst 25 procent till slutet av 2020 för att undvika farliga klimatförändringar som kan leda till livshotande situationer, såsom stigande havsvattennivåer, extrem hetta, brist på dricksvatten, med mera.
Domstolen noterar vidare att staten inte har förklarat varför det skulle vara försvarligt med en mindre minskning av utsläppen. Klimatfrågan är ett globalt problem och alla länder har skyldighet att bidra. Enligt domstolen har den nederländska staten ett eget ansvar och kan inte ursäkta sig med att andra länder inte skulle göra tillräckligt.
”Politikernas sak att besluta”
En viktig principiell fråga i målet är vilken rätt domstolarna har att ingripa i politiska beslut om utsläppsminskningar. Nederländska staten argumenterade att det är politikernas sak att besluta om minskningen av växthusgasutsläpp, och att detta inte är en fråga för domstolarna.
Högsta Domstolen konstaterar dock att domstolarna enligt grundlagen har en skyldighet att upprätthålla lagarna och att tillämpa Europakonventionen. Det är enligt Högsta Domstolen en grundläggande uppgift för domstolarna i en demokrati och rättsstat att erbjuda medborgarna legalt skydd. Detta innebär att också regeringen måste följa lagen.
Upp till regeringen att välja åtgärder
Domen innebär att den nederländska regeringen måste vidta ytterligare åtgärder för att minska utsläppen. Högsta Domstolen framhåller dock att det är regeringens sak att bestämma vilka specifika åtgärder som behöver vidtas för att uppnå de utsläppsminskningar som krävs enligt beslutet.
Det pågår ett stort antal klimatprocesser globalt. Även om Urgenda-domen endast gäller i Nederländerna och inte för domstolar i andra länder, så är principerna i Europakonventionen som Högsta Domstolen baserar domen på universella, och domen kan därför utgöra inspiration i klimatprocesserna mot andra stater och mot företag.
Kom kort efter COP 25
Avslutningsvis kan det noteras att domen kom mindre än en vecka efter det att världens länder vid COP25 i Madrid inte lyckades enas om tillräckligt ambitiösa resultat för att uppnå målen i Parisavtalet.
– Kristina Forsbacka
Ph.D. Student (Law), Luleå Tekniska Universitet