Uppsalaföretaget Drupps startade år 2019 med en spännande ny teknik och en till synes brilliant affärsidé. Att erbjuda dricksvatten i vattenstressade områden genom atmosfärisk vattenproduktion, det vill säga att separera vatten direkt ur luft. Hypotesen var att stora vattenanvändare, som till exempel bryggerier, i vattenstressade områden skulle kasta sig över tekniken.
Svensk teknik förvandlar luft till vatten
Vatten
Att skapa vatten av luft skulle, om det går att göras kostnadseffektivt, lösa en av världens stora hållbarhetsutmaningar. Uppsalaföretaget Drupps sitter på tekniken som gör det möjligt. Samtidigt har man fått skruva på affärsmodellen för att hitta vägen mot lönsamhet.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
– Det visade sig att hypotesen inte höll och att kraven, där företagen krävde en stadig matning av vatten, var svåra att leverera på, säger Jonas Wamstad marknadschef på Drupps och en av företagets grundare.
Att Drupps teknik utklassade alla konkurrande tekniker och att deras system kunde producera färskt dricksvatten ur luft till en så låg kostnad som 5 öre per liter, nästan lika billigt som kranvatten, spelade ingen roll.
– Att vi var bättre än konkurrenterna spelade ingen roll när vi konkurrerade mot lokala vattennät.
Efter att ha försökt sälja tekniken under ett par år skedde dock ett genombrott. Det var när Jonas Wamstad besökte en industrimässa. Där lyssnade han på stora vattenanvändare som Meta, Intel, L’Óreal och många andra när han fick en idé.
– Jag insåg att alla de här företagen ångar bort stora mängder vatten. Vatten som de faktiskt behöver till sin produktion. De satt där och berättade att alla försökte återvinna så mycket vatten som möjligt, men att 20 procent eller mer av vattnet ångades upp och försvann i skorstenen. Det var då jag kom på att ”men vänta nu – det där kan man ju lösa med vår teknik”. Det är ju ingen skillnad mellan atmosfärisk vattenproduktion och att producera vatten ur en sån där skorstenspipa, berättar Jonas Wamstad.
Han berättar hur han skyndade sig och berättade för kollegorna att ”hörrni, vi ska syssla med industriånggasåtervinning.
– Det efter det som telefonerna började ringa. Företagen är jätteintresserade av att återvinna vatten. Till skillnad från att fånga vatten från atmosfären, som ingen egentligen efterfrågar, så finns det tydliga hållbarhetsagendor kring att återvinna vatten.
Drupps teknik bygger på att fånga upp vattenpartiklar från luft med hjälp av en absorberande vätska. När ångan omvandlas till flytande form igen frigörs dessutom en massa värme. Värme som Drupps leder vidare tillbaka till produktionen igen. Det här gör Drupps teknik ytterst intressant för företag som torkar saker, till exempel läkemedelspulver, kakor, golvklinkers och annat. Vattnet som ångas upp i torkningen fångas in och värmen från processen hjälper till med torkningen.
– På det sättet blir vattenåtervinningen också en energieffektivisering vilket minskar koldioxidutsläppen. Vi fyller en funktion överallt i industrin där det förekommer vatten i en del av beredningsprocessen och där det behövs torkning för att få en slutprodukt. Vi har hittat vår roll, vår nisch, säger Jonas Wamstad.
Ett projekt som Drupps arbetar med just nu handlar om vattenåtervinning till en klinkerfabrik i Peru.
– Det är supertorrt där och de har inget grundvatten. Så allt vatten de använder i sin produktion körs dit med tankbilar. Det handlar om 40-50 tankbilar varje dag. Vattnet används till så kallad spraytorkning, en metod för att bilda ett torrt pulver från vätska genom att snabbt torka den med en het gas. Vi kommer att kunna reducera vattenanvändningen med 80 procent åt dem.
Hur fungerar tekniken när den är implementerad?
– Det handlar om en jättestor fläkt som kan blåsa igenom cirka 40 000 kubikmeter luft i timmen. I den stora fläktlådan duschar vi luften med vår verksamhetssubstans, en saltig superhygroskopisk vätska som vi utvecklat själva och som vi kallar Absium. När vätskan möter luften så tar den upp fukten som finns i luftströmmen. Man kan säga att Absiumet späder ut sig själv så att saltkoncentrationen sjunker. Vattnet renas sen i en vakumkokare och ut ur processesen kommer rent destillerat vatten. Vi får också ut absiumet som nu blivit av med sitt vatten och kan användas igen.
Drupps lösning har också en stor skalbarhet. Jonas Wamstad säger att det går att koppla ihop hur många ”lådor” som helst.
– Ju fler lådor man kopplar ihop desto större blir kapaciteten. Själva evaporatorerna, förångnignsmaskinerna, är dessutom standardprodukter i vattenindustrin som köper in från företag som Alfa Laval eller Veolia.
Hur startade företaget?
– Det var runt 2008, 2009 av mig och Fredrik Edström. Vi var ingenjörer och ute på våra första jobb. Fredrik jobbade med absorberande material på Munters, som är ett stort avfuktningsföretag. Där fick han upp ögonen för absorberande material som ju är ganska coola. Själv jobbade jag inom gruvindustrin i Afrika där vi skulle bygga infrastruktur i ett område där det fanns en fyndighet. Där behövdes allt, inte minst el och vatten. Det var då jag kom att tänka på Fredrik. Kanske kunde man utveckla en maskin som var anpassad för behoven i Afrika. Det var då idén väcktes.
Jonas Wamstad berättar att det från början mest var en kul grej. Att testa om tekniken de tänkt fram faktiskt funkade.
– Vi började med enkla absorberande material. Vi tyckte att det borde gå att få vatten från luft. Tricket var att vi vill att tekniken skulle vara eletricitetsfri. Vi ville få fram ett värmedrivet system. För då kan man använda solspeglar. Vi höll på i två år och labbade på kvällar och helger. Vår ursprungliga tanke var också att tekniken skulle användas i Afrika och lösa vattenproblemen där.
Nu har det gått över tio år och Fredriks och Jonas teknik är nu grunden till två företag, utöver Drupps också ett avfuktningsföretag.
Har ni släppt tanken på att bidra till vattenbristen i Afrika?
– För att vi skulle kunna fortsätta behövdes pengar. Drömmen om Afrika fortsätter, men eftersom vi till stor del är finansierade av riskkapital måste vi visa hur vi så snabbt som möjligt kan bli lönsamma. Då får Afrika tyvärr tills vidare stå tillbaka. Vi pratade faktiskt i inledningsskedet med sju olika FN-organ för att kolla om det fanns någon utvecklingsbudget vi kunde ta del av, men det fanns inte. Det som återstod var att få pengar från någon altruistisk miljardär, men än så länge har ingen nappat.