Staten ersättningsskyldig för fjällnära skog – överklagar

Enligt 19 § skogsvårdslagen kan en markägare ha rätt till ersättning för skada till följd av ett nekat tillstånd. I november 2016 stoppade dock Skogsstyrelsen utbetalningarna. Anledningen angavs vara osäkerhet kring hur ersättningen skulle beräknas och med vilket juridiskt stöd.

Markägarna vill föryngringsavverka fjällnära skog

17 januari 2019 meddelade mark- och miljödomstolen (MMD) i Umeå dom i mål gällande ersättning med anledning av nekat tillstånd för avverkning av fjällnära skog, se bland annat mål nr. M 2086-17 och M 2038-17. Bakgrunden i målet var att ett antal markägare hade ansökt om tillstånd för föryngringsavverkning genom trakthyggesbruk. Skogsstyrelsen nekade tillstånd eftersom området var att klassa som fjällnära skog och nyckelbiotop.

Frågan i målet var om staten var ersättningsskyldig enligt 19 § skogsvårdslagen och 31 kap. 4 § miljöbalken och – om så var fallet – vilken ersättning som skulle betalas.

Ärendet gällde pågående markanvändning

MMD konstaterade inledningsvis att en förutsättning för ersättningsskyldighet är att det vid tidpunkten för Skogsstyrelsens beslut varit fråga om pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten. MMD menade att det genom mål NJA 2015 s. 323 var klarlagt att det avgörande är fastighetens användningssätt. MMD bedömde att det aktuella området ägdes i syfte att bedriva skogsbruk. Föryngringsavverkning genom trakthyggesbruk är ingen markanvändningsform i sig, utan en av flera åtgärder som kan vidtas inom ramen för skogsbruk. En sådan avverkning ska anses utgöra en normal och naturlig rationalisering.

MMD slog därför fast att det var fråga om pågående markanvändning och att staten var ersättningsskyldig.

Intrångsersättning blev vägledande

Eftersom det inte finns några klara rättsregler om vad som ska gälla för en sådan ersättning valde MMD att göra en analog tolkning av bestämmelserna som gäller för intrångsersättning. MMD menade att detta var lämpligt eftersom det för den enskilde markägaren i praktiken får samma effekt som vid beslut gällande områdesskydd.

MMD ansåg vidare att det vid bestämmandet av skadans storlek saknade betydelse vilka eventuella negativa effekter för statskassan som lagstiftaren eventuellt kunde ha förbisett. MMD uppskattade skadan till ett skäligt belopp vilket var ett medelvärde av parternas utförda värderingar. Sammanlagt dömdes staten att betala drygt 18 miljoner kronor till markägarna.

Domen har överklagats

Den fjällnära skogen omfattar cirka 1,2 miljoner hektar produktiv skogsmark och berör omkring 3 000 markägare. Dessa avgöranden från MMD är därför principiellt betydelsefulla. Men domen har nu överklagats och det slutliga resultatet av rättsprocessen är därför ännu oklart.

Artikeln har uppdaterats.

Läs mer: Här är de viktigaste nya miljölagarna 2019