Så håller du dig ajour med EU:s lagstiftning

Miljöpolitiken ska baseras på försiktighetsprincipen samt principen om förebyggande åtgärder. Andra viktiga inslag är principen om att miljöförstöring ska avhjälpas på plats och principen om att förorenaren betalar.

Ett land kan införa strängare regler än de harmoniserade reglerna och denna möjlighet har ökats. Dessa strängare regler måste dock vara förenliga med fördraget och ska meddelas kommissionen.

Miljöhandlingsprogrammet

EU:s sjätte miljöhandlingsprogram antogs 2002. Programmet prioriterar särskilt fyra områden: klimatförändringar, biologisk mångfald, hälsa och hållbar utveckling. Andra viktiga områden är att minska riskerna med kemikalier och att använda resurser som energi och råvaror effektivare. Dessutom ska stadsmiljön förbättras och konsumenterna få större inflytande och ansvar. Relationen mellan miljö och hälsa ska också bli tydligare. Frågorna kring genetiskt modifierade organismer ska lyftas fram.

EG stiftar lagarna

Vi pratar allmänt om EU men när det gäller lagstiftning är EG en mer korrekt benämning. EG är den första pelaren i EU-samarbetet. EG-pelaren består bland annat av den inre marknaden, miljöpolitik, handelspolitik, jordbrukspolitik, arbetsmarknadsfrågor och EMU. EG utgör delvis ett överstatligt samarbete till skillnad från de övriga pelarna. EU är inget lagstiftande organ utan det är EG som utfärdar de europeiska rättsakterna. EG-rätt och EG-lagstiftning är därför den korrekta benämningen.

Rådet beslutar

Bestämmelserna inom EG-rätten beslutas av Ministerrådet, som även kallas Rådet eller Europeiska unionens råd. Europaparlamentet har medbestämmande vid antagande av allmänna åtgärdsprogram.

Det är kommissionen som tar fram förslag till nya lagar. Kommissionen och dess olika generaldirektorat har alltså både initiativrätten och det stora utredningsansvaret. Kommissionen lämnar sedan officiellt över lagförslaget till rådet och Europaparlamentet för fortsatt beredning.

Att ta fram ett nytt förslag är en mycket lång process. Ibland har arbetet startat i en ganska fri form utan specifik koppling till det slutliga förslaget. Viktiga dokument i denna process är kommissionens så kallade grönböcker och vitböcker.

Chans att påverka

För att stimulera debatt och inleda en samrådsprocess på europeisk nivå tar kommissionen fram diskussionsunderlag i form av så kallade grönböcker. Dessa utarbetas inom ett särskilt ämne. Vill man vara tidigt ute och bevaka eller påverka i en miljöfråga ska man ta del av kommissionens grönböcker. Slutsatser och förslag till åtgärder kan sedan redovisas i en vitbok.

Kommissionens vitböcker är dokument som innehåller övergripande förslag till framtida politik inom ett visst område, till exempel miljö. I vissa fall, men inte alltid, har de föregåtts av en grönbok. När en vitbok har godkänts av rådet kan den leda till ett särskilt handlingsprogram.

Grön- och vitböcker publiceras som så kallade KOM-dokument som är officiella dokument från kommissionen. Ett KOM-dokument kan innehålla förslag till lagstiftning eller vara andra dokument av generellt intresse.

Bevakning

EU tillhandahåller mycket detaljerad och innehållsrik information såväl på Internet som via andra kanaler. Även förslag under diskussion och beredning finns tillgängliga. Det finns också löpande nyhetsbrev och annat informationsmaterial. Vill man bevaka utvecklingen i stort eller en särskild fråga inom sin egen bransch finns det stora möjligheter. En strategisk bevakning av lagar och andra krav är avgörande för att minska framtida miljörisker. Utvecklingen inom EU är där en central del.

Bakgrund

Lagstiftningen inom EU styrs av EG:s regelverk. Det kan delas in i tre delar. Den första är primärrätt som innehåller fördrag och andra avtal av liknande status mellan medlemsstaternas regeringar. De ratificeras av de nationella parlamenten och utgör grundläggande regler för hur EU ska styras. Primärrätten är av mycket övergripande och långsiktig karaktär. Här ingår exempelvis Europeiska enhetsakten, Maastrichtfördraget och Amsterdamfördraget.

Den andra delen är sekundärrätt. Den grundar sig på fördragen och omfattar exempelvis förordningar, direktiv och beslut samt rekommendationer och yttranden (är ej bindande). Tredje och sista delen är rättspraxis. I rättspraxis inbegrips domar från EG-domstolen och förstainstansrätten, som är en lägre instans än EG-domstolen.

Det är inom sekundärrätten som vi hittar de direkta bestämmelserna på exempelvis miljöområdet. Sekundärrätten innehåller fem delar. För det första förordningar som är direkt tillämplig och bindande för alla medlemsländer. Förordningarna har företräde framför nationell lag och inga särskilda nationella bestämmelser behöver antas. Den andra delen är direktiv. De är bindande för medlemsländerna beträffande de mål som ska uppnås inom en viss tid. Direktiv skall införlivas med nationell lagstiftning. Varje land avgör form och tillvägagångssätt för genomförandet. Vidare innehåller sekundaärrätten beslut som är bindande för dem det riktar sig till; individer, företag eller en stat. Till sist finns det också rekommendationer och yttranden som inte är bindande.