Henrik Lindholm: ”Det krävs mer av företagen för att lösa problemen i leverantörskedjan”

– Du kan inte lova det, men det går.

Elefanten i rummet, menar han, är snarare konsumtion.

– De affärsmodeller och konsumtionsvanor vi har i dag är inte hållbara. Då har det inte så stor betydelse vad vi gör med leverantörsleden. Det är såklart inte oviktigt, men varför har vi det så svårt att få till hållbara leverantörsled när det gäller mänskliga rättigheter och arbetsförhållanden? En av förklaringarna är ju att vi har försatt oss i ett produktionssystem där det blir väldigt svårt, säger han.

Henrik Lindholm har verkat över 20 år i branschen, men vägen till Etisk Handel Sverige har varken varit rak eller glasklar. Han studerade biologi i Uppsala, och direkt efter examen började han som forskningsassistent på Sveriges lantbruksuniversitet. 1999 flyttade han till Berlin i ett år och jobbade med en klimatkampanj för miljöorganisationen Jordens vänner. 2002 var första gången han kom i kontakt med företagsansvar när han var aktivist i organisationen Fair Action, som granskade företags leverantörsled.

– Jag började ju mer som arg aktivist, och efter några år tröttnar man lite på det.

På att vara arg?

– Nej, men att alltid veta bäst. Man är alltid den som säger åt andra vad de gör för fel. Man inser att det kanske inte är så lätt att göra rätt alltid, och man blir mer intresserad av att faktiskt vara med och försöka göra förändringen själv.

Granskningarna på Fair Action handlade om allt från kläder och leksaker till konserverad tonfisk och billiga verktyg från hemmafixar-kedjor. Hur ser det ut i deras leverantörsled? Vad lovar de att göra?

– På den tiden, 00-talet, var det mycket lättare att göra det än i dag eftersom många företag inte hade gjort så mycket, eller kanske inget alls. Det var väldigt enkelt att påpeka vad de borde göra nu eller att de inte alls känner till var hela produkten tillverkas.

Efter det har det bara rullat på, och Henrik Lindholm gick från att ha varit intresserad av naturen och biologi till att mer och mer jobba med företag och mänskliga rättigheter. Han började jobba på Fair Wear Foundation med oberoende kontroller av leverantörskedjor för textil- och modeföretag, framför allt i Östeuropa och i Turkiet. Då bodde han i Amsterdam, Nederländerna, men har sammanlagt bott i sju länder.

Efter tre år i Amsterdam bar det väg hem till Sverige igen, där han nu ville använda all sin kunskap på bästa sätt. Han beskriver det som att klädbranschen hade bra intentioner men att det på den tiden saknades kunskap om vilka åtgärder som ledde till förbättrade arbetsförhållanden.

För att komma vidare i den frågan började han forska vid KTH om hur företag bäst kan hantera risker i sina leverantörsled.

– Man gick mycket på intuition och personlig erfarenhet när det gällde förbättringsarbetet. Så jag ville se vad som är det viktiga: Om vårt mål är att förbättra arbetsförhållandena hos våra leverantörer, hur kan vi göra det på bästa sätt?

Karriären ledde till anställningar som hållbarhetschef, först på Nudie Jeans och sen väskföretaget Sandqvist, där han även var kvalitetschef under en tid. Mycket tid spenderades ute hos leverantörerna.

– Det var lite som att greja i trädgården, det var väldigt tillfredsställande att man ser resultatet av det man gör.

Då kom tjänsten som verksamhetschef på det nystartade Etisk Handel Sverige, då ETI Sverige, upp. Han sökte jobbet och tänkte att han alltid kunde tacka nej.

– Min första dag på jobbet satt jag vid mitt köksbord med penna och papper som jag hade snott med mig från Sandqvist och tänkte ”Vad gör jag nu?”.

Pandemin hade precis brutit ut, men oavsett hade han inget kontor och inga anställda.

– Jag var verkligen anställd nummer ett. Min att-göra-lista var typ: 1. Köpa dator.

Etisk Handel Sverige hade då drygt 15 medlemmar som startat organisationen i Sverige. Pandemin gjorde första året tufft: alla satt hemma, man träffade ingen, företag höll tillbaka kostnader.

– Det kändes verkligen som att det skulle krascha, det finns ingen chans att detta kommer lyfta, inga nya medlemmar kom. Ja, vad har jag gett mig in på liksom?

Men med föreläsningar och onlineutbildningar tuggade de sig fram och i dag, fem år efter start, har de över 50 medlemmar. Etisk Handel Sverige, med Henrik Lindholm som representant, är också med i regeringens expertgrupp för hur CSDDD ska implementeras i svensk lagstiftning.

– Det är jätteroligt och ett jättefint kvitto på att vårt arbete tas på allvar.

Arbetet på Etisk handel

På Etisk Handel Sverige jobbar Henrik Lindholm bland annat med att organisationens arbetsgrupper om till exempel solceller, Kina, en grupp för livsmedelsindustrin där bland annat dagligvarujättarna är medlemmar och en som tittar på elfordon. Etisk Handel Sverige fungerar som ett bollplank för att lösa problem som uppstår, men också för att kunna engagera och nå ut till fler. Det handlar även om rent konkreta problem för medlemsföretagen. Någonting har dykt upp i deras leverantörskedja, hur ska de lösa det här? De kan få råd, eller ännu bättre, bli sammankopplade med ett annat företag eller aktör som kan ge råd.

– Det är jättemycket tanken bakom Etisk Handel Sverige, just att man kan lära av varandra, att man ska utbyta erfarenheter och också tillsammans utveckla nya lösningar.

Enligt Henrik Lindholm är due diligencedirektivet något som det pratats mycket om de senaste två åren inom organisationen och bland dess medlemmar.

– Human rights due diligence har funnits i 15 år, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter har funnits i 15 år, det är inget nytt. Men plötsliga ska man få in det riskbaserade tänkandet i sina organisationer. Det har verkligen varit det man har pratat om.

I och med CSDDD har också spårbarhet hamnat högt upp på agendan.

– Man har oftast lite koll på första ledet, men hur ser det ut bakåt? Det här är också någonting som förändras från år till år, och plötsligt inser man att man inte har den översikten för att kunna avgöra var ens största människorättsrisker finns i leverantörsledet. Det har varit ett uppvaknande, skulle jag säga.

Han tycker det är problematiskt att branschens arbete verkar drivas så tydligt av vad som är uppe på tapeten just nu, till exempel i media.

– Säg att det kommer ett reportage om dun. Helt plötsligt så börjar alla i klädbranschen springa på dunbollen. Nästa år blir det något annat, säger han.

Trumps USA påverkar Etisk Handel Sverige

Sen Donald Trump blivit USA:s president för andra gången har mycket förändrats, inte minst på grund av tullar och handelskrig. Henrik Lindholm kommer ihåg förra gången Donald Trump var president. Han jobbade på Sandqvist när Trump startade handelskrig mot Kina, vilket gjorde att amerikanska företag flyttade sin leverantörskedja till Vietnam för att inte drabbas av tullarna.

– Vi hade produktion i Vietnam, och fabriken vi använde la ut vår produktion hos en underleverantör utan att berätta för oss för att de fick en större och viktigare amerikansk kund. Vi sålde inte väskor till USA i någon utsträckning, vi hade inte produktion i Kina, så vi hade inte en tanke på att vi skulle påverkas. Och plötsligt gör man det.

Samma sak gäller även den här gången Donald Trump sitter i Vita huset.

– Det här handelskriget kommer flyttas runt. Det kommer påverka alla våra medlemmar och deras leverantörer, säger han.

Henrik Lindholm att det finns många företag som visat intresse för att gå med i Etisk Handel Sverige, men nu valt att avvakta och invänta vad som händer med världsläget.

– Det är lite skakigt just nu, konstaterar han.

En av de bidragande orsakerna för EU att lägga fram regelförenklingarna i omnibuspaketet är att stärka Europas konkurrenskraft mot USA.

– Jag skulle också säga att det delvis är triggat av de hårdare tongångarna från USA. Uppenbarligen är inte hållbarhetsfrågor en prioritet för Trumpadministrationen, så hur kommer det drabba oss ifall vi satsar på det här? Många verkar tro att det inte ger någon global konkurrensfördel att säkra arbetsförhållanden och mänskliga rättigheter. Men det är just i dessa tider EU måste stå fast vid sina värderingar, det kommer också på sikt stärka våra internationella relationer.

Att lagstiftning inom hållbarhetsområdet nu bromsas in gör enligt Henrik Lindholm att hållbarhetschefers arbete med att övertyga internt kommer att bli svårare.

– Om omnibus går igenom i sin nuvarande form går vi från ett riskbaserat synsätt till att säga att man bara har ansvar för det första leverantörsledet. Det kommer mer handla om box-ticking, oavsett var i leverantörsledet man kan göra största nytta. Lagstiftningen driver ju inriktningen på arbetet.

CSDDD bygger på OECD:s riktlinjer för multinationella företag, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, och FN:s principer för företag och mänskliga rättigheter, som kräver att man tar ansvar för hela leverantörskedjan och prioriterar de största riskerna. Många företag har börjat anamma det, vilket Henrik Lindholm tycker är bra eftersom de då lägger sin energi på de största problemen där det finns möjlighet att få de största förbättringarna.

– Det är precis det vi vill. Men jag är rädd för att många företag kommer tolka det här direktivet som att det går från det riskbaserade tankesättet till att fokusera på det första leverantörsledet. OECD:s och FN:s riktlinjer gäller fortfarande. Men lagstiftningen kommer överskugga det. Jag är rädd för att man kommer krympa arbetsfältet, säger han.

Samtidigt tror han inte att utvecklingen går att vrida tillbaka. De flesta företag har redan satt hållbarhetsmål och prioriteringar utifrån OECD:s och FN:s principer, menar han.

– Man kommer inte backa från det bara på grund av omnibus. Det vore absurt att sänka kraven av den anledningen.

Kina: Ständigt aktuellt gällande hållbara leverantörsled

Ett ämne som alltid är aktuellt på Etisk Handel Sverige är Kina. Utvecklingen gällande förtryck av medborgarfriheter, civilsamhälle och minoritetsgrupper har gått åt fel håll sedan många år tillbaka. Han berättar att branscher nu är beroende av Kina som leverantörsland, men att man inte vet hur man ska kontrollera sina leverantörer på ett trovärdigt sätt.

– Vi vet inte om det går att få till förbättringar när det gäller flera av de allvarliga kränkningarna som finns där, bland annat Xinjiang och tvångarbete. Det här är ingenting vi kan göra något åt i vårt leverantörsledsarbete.

Han pekar också på att det också finns en problematik gällande hur man kan upptäcka brister i leverantörsled, även i andra delar av Kina, som är säkert för de personer som utför kontrollerna.

– Det finns flera organisationer som faktiskt valt att helt sluta göra kontroller i Kina. De gör inte kontroller för de vet att det inte är säkert för de personer som utför dem, särskilt om de ska titta på känsliga överträdelser.

Det finns mycket man fortfarande kan kontrollera i Kina, som arbetstider, hälsa, säkerhet och korrekta löner, menar han. Men andra saker kanske man inte kan, vill eller vågar redovisa i ett inspektionsprotokoll.

I Xinjiang-provinsen i nordvästra Kina har det förekommit rapporter om tvångarbete, särskilt bland den etniska minoriteten uigurer, samt andra kränkningar av mänskliga rättigheter. Regionen står för 20 procent av den globala bomullsproduktionen, men rapporterna har lett till att flera länder, bland annat USA, infört importförbud mot produkter från Xinjiang, eftersom företag riskerar att bli inblandade i dessa övergrepp genom sina leverantörskedjor. Men det är inte bara bomull det handlar om.

– Nej, herregud, det finns så mycket mer. Tomater också. När du köpt italiensk tomatsås kan den vara gjord på tomater från Xinjiang, som är en väldigt stor exportör av tomater. De skeppas till Italien och sen säljs de i butiken som italiensk tomatsås eftersom själva såsen är gjord i Italien.

Det finns fler exempel. Kisel finns i 95 procent av alla solceller, och nära hälften av all kisel kommer från Xinjiang. Genom den kinesiska statens fattigdomsbekämpningsprogram flyttas människor också till andra delar av Kina för att arbeta inom tillverkningsindustrin.

– Risken för tvångsarbete är inte begränsad till Xinjiang, även vid produktion i andra delar av Kina kan det förekomma. Därför blir det extra viktigt att kontrollera att alla regler om löneutbetalningar, kontrakt, boendeförhållanden, och så vidare, följs.

Det låter i princip omöjligt.

– Ja. Och igen: det behöver inte vara omöjligt. Men om du har ett företag som har 10 000 varor är det plötsligt i princip omöjligt. Det blir dyrt och väldigt resurskrävande, säger han och fortsätter:

– Det finns lösningar på jättemånga saker, men frågan är om vi är beredda att lägga ner den tid och de resurser som krävs för att komma vidare.

”Det krävs mer av företagen”

Oavsett om det handlar om Kina eller inte menar Henrik Lindholm att företag oftast skyller på att man inte kan styra sina leverantörer, att det är komplexa leverantörskedjor och så vidare. Men faktum kvarstår att det i de flesta fall är vi själva som väljer hur vi ska organisera vår produktion och då duger det inte som ursäkt, menar Henrik Lindholm.

– Många företag säger så här: ’Vi kan inte påverka våra leverantörer, vi är en så liten aktör’. Det är inte relevant för alla, men för många globalt, att jag tänker ’Men varför har ni då valt så stora leverantörer där ni inte har något att säga till om?’

Som exempel tar han upp sin tid på Sandqvist. Förenklat jobbade de med mindre fabriker där de var den viktigaste kunden, där de kunde påverka och förändra i samarbete med fabrikerna. Rent principiellt kan andra faktorer, såsom viljan att ha flexibla avtal och att byta leverantörer ofta, göra det mycket svårare.

– Man tror att företaget ska tuffa på som vanligt och att hållbarhetsavdelningen ska lösa problemen i leverantörskedjan. Och det kommer inte att fungera. Det krävs mer av företagen för att lösa de utmaningar de har.

Bland annat krävs samverkan, menar han. Bred samverkan.

– Om vi tar situationen med migrantarbetare i svenska bärskogar skulle det vara svårt för ett ensamt syltföretag att påverka det här. Det här är ett systematiskt problem, det krävs att man arbetar brett tillsammans.

Och precis det har Etisk Handel Sverige också gjort. I ett projekt tillsammans med dagligvaruhandeln har de försökt tackla problemen med arbetsförhållanden för migrantarbetare i svenska bärskogar.

– Vi har försökt få samman alla de svenska dagligvaruhandlarna och föra en dialog med leverantörerna i regionen, tillsammans med civilsamhället och fackföreningar. Vilka är de största problemen och hur kan vi lösa dem gemensamt? Vi ska ha en samsyn i det så att vi jobbar för att lösa samma sak och sen se hur vi kan stödja dem i det förbättringsarbetet.

Även om man har en viktig köpare kan man bara tvinga sina leverantörer till så mycket förbättringar, och de förbättringarna kommer inte att vara hållbara om inte leverantören själv ser poängen eller vill det själv, menar han.

Erfarenheterna från fältet

Henrik Lindholm berättar att han ibland blir positivt överraskad av just hur engagerade leverantörer kan vara och minns tillbaka till när han jobbade med att vara ute mycket på fältet, i fabrikerna.

– Många gånger har man varit i fabriker och pratat med fabriksägaren om olika grejer, och nästa gång man kommer dit har de fixat det. När jag jobbade på Sandqvist pratade vi mycket om att det inte fanns spårbarhet på hudarna vi använde. Vi måste ha spårbarhet, annars kanske vi använder hudar från boskap som betar på skövlad regnskog, säger han och fortsätter:

– Sen hörde personen av sig och sa att han hade lyckats köpa in hudar från ett garveri i Danmark. Det vi hade pratat om var mer ett första snack i bilen och att vi fått ta det vidare, men någon månad senare hade han grejat det här. Då tappar man hakan själv, på ett positivt sätt.

Sen finns det upplevelser som inte är lika positiva.

– Jag var i fabrikerna utanför Bangkok och träffade de burmesiska gästarbetarna som jobbade där i skift dygnet runt. Det var verkligen hemska och hårda förhållanden. Och när man ser bomullsspinnerier i södra Indien där kvinnor jobbar och gör garnet som finns i kläder från hela världen som vi har på oss, då är det så lätt att man tycker att vi håller på med detaljer.

Men man glömmer, menar han.

– Tänk att den tonfiskburken man öppnar, är det någon underbetald tjej som stått och vägt upp så att det blir exakt rätt antal gram i. Man ser inte det, men det finns där ändå.

Han berättar om ett besök som påverkade honom särskilt. Han träffade burmesiska migrantarbetare som jobbade på fiskefartyg. De var ute i långa perioder, har dåliga löner.

– De berättade att de hade varit ute till havs och någon hade skadats på båten. Då hade förmännen kastat personen överbord. De hade dumpat honom till havs. Då går luften lite ur en. Vad ska man ens säga?

Världsläget är svårt just nu och mycket tycks gå åt fel håll. Finns det något att vara optimistisk över?

– Det är dumt att vi säger att det är svårt. Det är så många som jobbar med hållbarhet som alltid lyfter fram hur svårt och komplicerat det är. Jag tror att vi gör oss en björntjänst när vi gör det. För stunden kanske vi kan få oss själva att låta mycket viktigare för att vi säger att vi jobbar med svåra saker. Men jag tror inte att det ökar företagslusten att ta sig an det här, säger han och fortsätter:

– Vi gillar att peka ut problem och svårigheter och plötsligt fokuserar vi på de problem som är omöjliga att lösa och gör i stället ingenting. Till exempel med solceller. ”Men kislet kommer från Xinjiang, vi kan inte göra något åt det”. Och så känner man sig uppgiven och gör ingenting. Men det finns jättemånga andra saker att jobba med i leverantörskedjan som man kan påverka.

Han säger att det nog är hållbarhetsexperternas fel.

– Vi fokuserar alltid på de svåra utmaningarna. Jag tror vi måste fokusera mer på allt som faktiskt kan göras.