Nytt verktyg skapar transparens i EU:s gröna omställning

– Det har aldrig tidigare funnits någon systematisk granskning av vad som sker efter att en EU-policy har antagits. Implementeringen är ofta ett svart hål – ändå är det just där det avgörs hur effektiv politiken blir, säger Mikael Allan Mikaelsson, policyexpert vid SEI.

Verktyget har potential att fylla ett viktigt tomrum i den europeiska klimatpolitiken. Det fungerar som ett stöd för både beslutsfattare och andra aktörer, exempelvis företag och civilsamhälle, som behöver förstå varför vissa direktiv tar tid att realisera eller får olika effekt i olika länder.

– Vi vill skapa transparens i ett väldigt komplext men ofta opakt system. Det handlar om att förstå hur den här transformationen landar i medlemsländerna, och vilka institutionella och praktiska hinder som påverkar genomförandet, förklarar Mikael Allan Mikaelsson.

För företag som arbetar med hållbarhetsfrågor kan verktyget ge insikt i varför det kan vara svårt att följa upp eller planera för nya lagkrav – exempelvis inom CSRD eller CSDDD – och hur de själva kan påverka genom dialog med beslutsfattare.

– Om det är ett turbulent genomförande ger det insikt för företag som undrar varför processerna drar ut på tiden, eller varför nya krav slår olika i olika länder, säger Mikael Allan Mikaelsson och fortsätter:

– Det hjälper dem också att förstå hur de kan ge återkoppling till politiker på ett konstruktivt sätt.

Ska gynna horisontellt lärande

EU Green Policy Tracker fokuserar framför allt på genomförandefasen – från det att ett direktiv är beslutat tills det integrerats i nationell lagstiftning och börjar tillämpas. Verktyget visar bland annat hur väl länderna lyckas anpassa EU-lagstiftningen till sina egna system, om ansvarsfördelningen är tydlig och om det finns tillräcklig administrativ kapacitet och resurser för att klara uppdraget.

En viktig poäng är att mindre länder som Sverige ofta möter särskilda utmaningar i implementeringsarbetet, något som verktyget kan belysa.

– Den administrativa kapaciteten i Sverige är inte i närheten av den som finns i till exempel Frankrike eller Tyskland. När samma typer av direktiv ska implementeras i länder med så olika förutsättningar blir det en tydlig belastning, säger Mikael Allan Mikaelsson.

Förhoppningen är att verktyget också ska bidra till horisontellt lärande mellan länder – där goda exempel sprids och gemensamma lösningar hittas. Det ger dessutom EU-kommissionen värdefull återkoppling om varför vissa åtgärder fungerar bättre i vissa kontexter än i andra.

– Vi använder i princip samma styrningsmodeller och resurser som tidigare, trots att den gröna omställningen är en fullständig systemförändring. Det är klart att det skapar spänningar, säger han och fortsätter:

– Det handlar inte om att kritisera kommissionen, utan om att skapa insyn och förståelse – något som i slutänden gynnar både medborgare och beslutsfattare.