M&U 30 år: Då var solceller märkliga

Miljö & Utveckling 30 år År 1989 intervjuades solcellsexperten Mats Andersson i Miljö & Utveckling, och 30 år senare intervjuar vi honom igen. Nu ropar människor efter det som få ens frågade efter då.

M&U 30 år: Då var solceller märkliga
Foto: Adobe Stock

När Mats Andersson intervjuades för Miljö & Utveckling år 1989 berättade han om en installation på Bullerö i Stockholms skärgård. Den hade kostat upp emot 200 000 kronor, och effekten var en enda kilowatt.

I artikeln beskrivs Mats Andersson som en av Sveriges få experter på el från solceller. Då handlade kommersiella installationer om strömförsörjning av fyrar, nödtelefon i fjällen och så vidare. Solceller hade installerats på försök på ett tak i Årsta.

Mats Andersson har läst artikeln från 1989 strax innan intervjun i år och säger:

– Det var roligt att läsa den. Jag blev lite nostalgisk. Den har en väldigt bra beskrivning av hur solceller fungerar också.

Sammanhållning i branschen

Då försörjde han sig som anställd expert hos ett företag i Kista norr om Stockholm. Han åkte världen runt och talade med kollegor som nästan blev som vänner. Branschen dominerades av människor som valt att ägna sig åt solceller för att de trodde på tekniken, precis som han själv.

– Då var vi var kanske fem till tio experter i Sverige, och när vi hade seminarier eller konferenser kom kanske 20 personer.

Allmänheten visste knappt vad en solcell var. Få ställde ens frågor om saken.

– De tyckte väl att det var märkligt.

Solceller blir allt vanligare

År 2019 finns solceller på allt fler tak och det är inget anmärkningsvärt med installationer som kan leverera flera megawatt, alltså mer än tusenfalt effekten från anläggningen på Bullerö. Och på de globala konferenserna om solceller är deltagarna numera så många att han inte längre kan räkna med att stöta på sina gamla vänner.

Fakta

Så beskrevs solcellen

I artikeln om Mats Andersson beskriver reportern Maria Holm hur solceller fungerar. Här kommer delar av det: ”En solstråle är ingenting annat än en skur av små punktformiga knippen av energi. När dessa träffar jordiska föremål, till exempel en gråsten, lyckas fotonerna möblera om riktigt rejält i stenens myller av elektroner.

De får en kick som ger dem en kraft att lämna sin moderatom.” Och så: ”I solceller försöker man få elektronerna att i samlad tropp vandra åt samma håll.”

Att solcellerna efterfrågas av så många har också gjort att han vid 65 års ålder kan ha se tillbaka på många år som egenföretagare inom området.

– När jag började med företaget Energibanken år 1997 var solcellerna fortfarande dyra och installationerna var beroende av stöd. För dem som installerade handlade det ofta om att skapa sig en image och visa sig vara miljövänlig.

Statligt investeringsstöd

Det fanns också ett statligt investeringsstöd för 30 procent av kostnaden som underlättade investeringsbesluten, som det för Hammarby sjöstad som är ett av många större och kända solelsprojekt han deltagit i.

Han har också farit runt i världen och installerat solceller i avlägsna byar i utvecklingsländer, med bistånd av Sida och den norska motsvarigheten Norad.

Men så kom Kina in på banan och då förändrades mycket.

Fakta

Solel då och nu

År 1989
3 större anläggningar i Sverige:

Huvudsta 2,1 kW

Älvkarleby 1,2 kW

Bullerö, 0,8 kW

Källa: Förstudie av Mats Andersson, Institutet för mikroelektronik, på uppdrag av Vattenfall.

År 2019
25 500 nätanslutna anläggningar i Sverige.

Hälften (cirka 13 000) har en effekt på mellan 20 kilowatt och 1000 kilowatt, vilket motsvarar en megawatt.

Källa: SCB/Energimyndigheten.

– Det som händer, händer i Kina numera. Det är tack vare det som branschen tog fart för ungefär fem år sedan. Priserna har gått ner och vi är nere på nivåer som gör att solceller kan konkurrera ut andra energikällor. Både kolkraft och kärnkraft är dyrare, berättar han.

Nobelpriset – viktigt för solcellsmarknaden

Den batteriteknik som tilldelas Nobelpriset i kemi år 2019 har varit också avgörande för lagring av den elenergi som genereras av solcellerna.

– För tio år sedan kunde en anläggning för en villa ligga på mellan 60 000 och 70 000 kronor per kilowatt. Idag talar vi om runt 12 000 kronor för de billigaste.

Då, på 1980-och 90-talet möttes de som arbetade med tekniken ofta av motstånd. De stora energibolagen hävdade till exempel att det inte kunde bli något av det hela. Det var inte alltid lätt att stå i motvind och hävda att solcellerna visst hade framtiden för sig.

Visste att tekniken var för framtiden

Själv tvekade han ändå inte. Han räknade med att tekniken skulle slå igenom förr eller senare. Det var för att han trodde att den skulle bidra med något bra till samhället som han alls valde att arbeta inom området. Nu när han är den ålder då många går i pension, håller han fortfarande på, om än inte i så högt tempo.

– Vi som arbetade med det då var miljöengagerade människor, vi sökte oss till något vi trodde på. Det är kanske därför jag inte är så aktiv längre. För nu går det av sig själv. Jag och andra som var med på pionjärtiden behöver inte säga något mer, för nu ropar folk efter solceller, säger han.

Vårt nyhetsbrev

De viktigaste nyheterna direkt i mejlen. Helt kostnadsfritt!
Jag godkänner att Miljö & Utveckling sparar mina uppgifter
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.