Företagsbot är en särskild rättsverkan av brott som åklagaren kan yrka på för brott som har begåtts i näringsverksamhet. Det är näringsidkaren som får betala företagsboten. Företagsbot kan bli aktuell i två fall. Det första är om näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Det andra är om brottet har begåtts av en person i en ledande ställning eller med ett särskilt tillsyns- eller kontrollansvar i förhållande till näringsidkaren. Företagsboten ska bestämmas till lägst 5 000 och högst 10 000 000 kronor.
Miljöbrott leder sällan till skampålen
Juridik & Politik Straff för miljöbrottslighet kan bara riktas mot fysiska personer, skriver Angelica Våhlin Björklund, JP Miljönet. I praktiken döms väldigt få personer idag för miljöbrott. Istället har företagsbot enligt 36 kapitlet brottsbalken blivit den klart vanligaste sanktionen vid miljöbrott. Så här ser reglerna ut.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
Om brottet har begåtts av oaktsamhet och inte kan förväntas leda till en strängare påföljd än böter så får åklagaren väcka åtal endast om det är påkallat från allmän synpunkt. Det är den här så kallade åtalsprövningsregeln som har gjort att företagsboten har blivit så dominerande på miljöbrottsområdet. Miljöbrottslighet begås nämligen nästan alltid av oaktsamhet i näringsverksamhet, och leder oftast till bötesstraff. Det är bara om åklagaren bedömer att åtal krävs från allmän synpunkt som hon eller han ska väcka åtal mot en enskild person.
Om det finns förutsättningar för företagsbot ska åklagaren antingen föra talan om företagsbot vid domstol eller besluta om ett strafföreläggande. Strafföreläggande kan användas vid företagsböter upp till 500 000 kr och förutsätter att näringsidkaren medger lagöverträdelsen. I miljöbrottmål används också strafförelägganden i väldigt stor utsträckning. Den här typen av mål hamnar därför sällan i domstol.
Den som begår ett miljöbrott i näringsverksamhet riskerar alltså i regel inte att personligen ställas till svars. Samtidigt kan företaget som brottet begås i oftast ganska anonymt godta ett strafföreläggande utan risk att hamna i domstol, med den förlust av goodwill som det innebär. Det sätt som reglerna tillämpas på har därför kritiserats för att minska det allmänpreventiva syfte som finns bakom miljöstraffrätten.
Angelica Våhlin Björklund är jurist och redaktör för JP Miljönet på JP Infonet, som levererar juridiska informationstjänster inom miljörätt med dokument från samtliga rättskällor samt i form av guider och expertanalyser.