Lista: Här omvandlas förorenad mark till drömbostäder med sjöläge

I Sverige gäller principen att förorenaren betalar. Det är alltså i första hand de förorenande företagen som ska betala för saneringen av den mark de använt. Något som ofta är mycket kostsamt. Ofta går det dock inte att finna ansvariga verksamhetsutövare och därför kan kommuner få hjälp med statlig finansiering via Naturvårdsverket. Sedan 2016 delar myndigheten ut ett statligt saneringsbidrag som syftar till att öka bostadsbyggandet och bidra till en renare miljö.

Naturvårdsverket har än så länge finansierat sanering av 26 områden för bostadsbyggande. Myndigheten ser flera stora fördelar med stödet. Förutom att attraktiva ofta sjönära områden blir tillgängliga för bostadsbyggande konstaterar man att detta skyddar befintliga grönområden från bostadsexploatering. Myndigheten konstaterar också att själva saneringen i sig hindrar spridningen av farliga ämnen i naturen.

Mari-Helen Westlund är handläggare på Naturvårdsverkets miljögiftsenhet. Hon berättar för Miljö & Utveckling att det, för att stödet ska bli aktuellt, först och främst inte ska finnas någon verksamhetsutövare som är ansvarig för saneringen.

– Det är polluters pay-principen som gäller. Här kan det finnas situationer där det finns en ansvarig, men som kanske bara har ansvar för en viss procent av föroreningen. Där kan Naturvårdsverket och staten kliva in och täcka upp för resterande del i saneringen. Om det finns en ansvarig som inte har möjlighet att betala krävs noggranna utredningar av ansvaret och situationen för att stödet ska vara aktuellt.

När det är fastslaget att stödet kan vara aktuellt finns det också en rad andra villkor. Till exempel att objektet ska ligga utanför storstadskommunerna. För storstadsnära kommuner gäller att tätorden där objektet finns ska ha en befolkningsmängd på mindre än 20 000. För övriga kommuner utanför storstadskommunerna är den siffran satt till 75 000.

Kräver flexibilitet

Mari-Helen Westlund berättar att Naturvårdsverket sedan stödet infördes skaffat sig flera viktiga lärdomar och erfarenheter.

– Varje projekt är unikt, vilket man får lära sig ganska snabbt. Det som har framgått för oss är att det är väldigt viktigt för kommunerna att planera väl och att ha mycket goda tidsmarginaler. Det är också viktigt att ha goda och löpande kontakter med huvudmannen, entreprenören bakom själva saneringen och den framtida byggherren.

Mari-Helen Westlund säger också att den här typen av projekt kräver flexibilitet. Bland annat ska man vara förberedd på att det ekonomiska läget kan variera så att en planerad bostad kanske inte kan påbörjas direkt efter saneringen.

– Saneringsarbete tar ofta tid, och det gör att omvärldssituationen och ekonomin kan ändras, till exempel för byggherren.

Det statliga stödet för sanering till bostadsbyggande är ett långsiktigt stöd där åtgärder finns planerade ända fram till 2034. Budgeten för 2024 års saneringsåtgärder för bostäder och andra är på 565 miljoner kronor, av dessa  finns 164 miljoner kvar att söka.