Hindren för en framgångsrik miljöpolitik

Vägen från forskningsresultat till politisk handling är ofta lång och krokig konstaterar forskarna i projektet ”Mind the Gap”. Inte minst gäller det miljöfrågorna och i högsta grad klimatförändringar. Få officiella miljömål nås och vetenskapliga rön är sällan grunden för politiska beslut.

Det finns två orsaker:

1) Bevisbördan läggs i regel på dem som vill förändra medan förespråkare för ”business as usual” gynnas av hur beslutsunderlag, bevisföring och utredningssystem är konstruerade. Utredningarna lägger stor vikt vid beräkningar av kostnader, medan nyttoeffekter och helhetstänk ofta hamnar i skymundan. Kostnader utreds i ett snävt monetärt perspektiv, men det pris vi får betala ligger delvis på ett annat plan. Den sammanlagda nyttan av att driva en hållbar miljöpolitik fångas sällan upp i processen.

2) Förnekelse av den kunskap som finns. Vetenskapsförnekare är en stark kraft för att bromsa in utvecklingen av forskningsbaserad klimatpolitik, framför allt i USA. Det kan handla om att man lyfter fram avvikelser på detaljnivå, enstaka forskningsdata och blundar för helhetsbilden. En annan metod är att använda experter som inte är experter inom det vetenskapsområde som är i fokus. Det kan också handla om att man fabricerar oenighet inom vetenskapssamhället eller att man ställer orimligt höga krav på bevisföring för att kunna vidta politiska åtgärder.

Forskningsprojektet Mind the Gap vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm har sin bakgrund i nästan inga officiella miljömål nås och att vetenskapliga rön inte tillräckligt ofta ligger till grund för politiska beslut. Det pågår under tre års tid och finansieras av Formas.