Hård kritik bromsar inte intresset för klimatkompensation

Marknaden växer även i Sverige

Även i Sverige har marknaden för frivillig kompensation ökat och gör det fortfarande. Den senaste tidens hårda granskning, av bland andra Dagens Nyheter, har inte bromsat in efterfrågan, enligt Johan Eliasson. Han är ansvarig för affärsutveckling på South Pole som erbjuder företag klimatkompensation från egna projekt.

– Men det har påverkat på det sättet att vi får frågor om det, säger Johan Eliasson.

Mer kompetenta köpare

Claire Wigg, vd för Zero Mission som också handlar med kompensationskrediter, bekräftar tillväxten inte stoppats av kritiken. Men de som planerar att köpa klimatkrediter ställer frågor på ett nytt sätt. Och hon anser att det är en förbättring.

– Vi ser ett större intresse för detaljer och fördjupad kompetens hos våra kunder, säger Claire Wigg.

Från Christian Patay, vd för Tricorona Climate Partner, kommer liknande svar på frågorna om marknadens utveckling och kritiken.

Amerikaner förväntar sig lagkrav

Den kraftigaste ökningen som redovisas av Världsbanken beror på den standard som är vanligast i USA, Verified Carbon Standard. Claire Wigg har själv inte läst rapporten, men berättar att på den amerikanska marknaden föregriper företag väntade lagkrav på klimatkompensation, bland annat i Kalifornien, genom att köpa krediter i förväg.

Snabbt ökande efterfrågan kan leda till sjunkande kvalitet. Men varken Claire Wigg eller Johan Eliasson tror att kvaliteten försämras. Klimatkompensationen granskas och certifieras av olika organisationer som håller uppe kvaliteten.

Frivilliga marknaden relativt liten

Den frivilliga marknaden hör samman med den mycket större marknaden för handel av krediter mellan stater och företag, inom ramen för FN-systemet CDM, Clean Development Mechanism. Den frivilliga marknaden hade år 2018 utfärdat krediter motsvarande 430 miljoner ton utsläpp sedan år 2005. CDM har nu växt till en bjässe och den sammantagna leveransen av krediter, inräknat dem som finns kvar, är 4,6 miljarder ton fram till år 2020. Då försvinner hela CDM-systemet och hur det ska ersättas är oklart.

Frågan är också vad som händer med den enorma mängd krediter som finns kvar i systemet. En möjlig utveckling är att en andel av dem släpps ut på den frivilliga marknaden, där bland annat flygbolagen är en potentiell användare. Systemet Corsia, Carbon Offset and Reduction Scheme för International Aviation, sjösattes 2016. Corsia beräknas leda till efterfrågan av tre miljarder ton koldioxidekvivalent mellan 2020 och 2035. Det är ett frivilligt system, men fram till nu ser det ändå ut att omfatta 76 procent av all flygtrafik.

Problem med additionalitet

Möjligtvis skrotas några av krediterna inom CDM, som till exempel många vind- och solprojekt som numera inte ger additionalitet. Priset på förnybart har blivit så lågt att bidragen från kompensationssystemet inte längre behövs. Enligt Världsbankens rapport kommer additionalitet att förbli ett problem inom systemet för klimatkompensation.

Eva Lövbrand vid Linköpings universitet har forskat på klimatkompensation och följer vad som sker inom området. Hon menar att i grunden handlar det om tillit. Köparna ser i normalfallet inte vad de får utan får lita på dem som granskar projekten. Transparens är därför viktigt så att de inblandade kan verifiera att det blir så som tänkt.

Kompensation inte tillräckligt

Men den stora invändningen mot klimatkompensation är ändå att nettoeffekten blir noll, påpekar Eva Lövbrand. Att någon släpper ut mindre när någon annan släpper ut mer, är inte en framkomlig väg eftersom klimatmålen kräver en dramatisk minskning av utsläppen.

– Klimatkompensation leder människor att tro att någon annan kan göra klimatarbetet åt dem, säger Eva Lövbrand.

Även Världsbanken ställer frågan om krediterna verkligen leder till att Parismålet nås, i rapporten som heter State and Trends of Carbon Pricing 2019.