Hälften av världens mat förspills

Rapporten Global Food, waste not want not kommer från brittiska Institution of Mechanical Engineers, Imeche och söker svaret på varför en så stor del av världens mat aldrig ens hamnar på tallriken. Rapportens kärnbudskap är att mellan 30 och 50 procent av all mat som produceras i världen går förlorad innan den når våra magar.

Stora skillnader visade sig mellan utvecklade länder i väst, utvecklingsländer som upplever en väldigt snabb industrialisering och utveckling och fattiga länder som just har börjat industrialiseras.

I den senare kategorin, där flera afrikanska och asiatiska länder ingår, berodde matsvinnet på förklaringar i jordbruks/producent-ledet, exempelvis på grund av ineffektiva jordbruksmetoder, brister i infrastruktur och lagras på fel sätt. För de mer utvecklade länderna ligger det största problemet i bristande regional och nationell infrastruktur.

Perfektionister

Men i rikare västländer har förklaringen flyttat ännu högre upp i värdekedjan, till butikerna och konsumenterna. Till exempel är det vanligt att stora matbutiker ratar hela skördar på grund av att storleken och utseendet på exempelvis tomaterna inte tros leva upp till konsumenternas förväntningar. I Storbritannien beräknas att upp till en tredjedel av alla grönsaker aldrig skördas på grund av detta faktum. Och mellan 30 och 50 procent av det som vi konsumenter köper i i-länder slängs rakt i soporna. En förklaring till det, som tas upp i studien, är att butiker använder sig av köp två för en-kampanjer eller liknande vilket leder till att köparen får mer mat än vad som egentligen behövs.

Förutom att det är ett stort slöseri att mat bara slängs, innebär detta också en helt onödig användning av land, energi kemikalier och vatten. Det är en omöjlig ekvation om befolkningsökningen ska kunna fortsätta, enligt FN:s beräkningar är vi 9,5 miljarder människor på jorden år 2075.

Lösningen?

Så hur ska problemet lösas? Enligt Imeche, som är en organisation för ingenjörer, måste infrastrukturen bli bättre samtidigt som förändringar måste till på ett bredare plan, inom politik, ekonomi och samhälle i stort.

Utmaningen, menar man, är att överföra kunskapen till de som behöver den och att skapa förutsättningar i samhället för att dessa idéer ska kunna genomföras. Några exempel är att FN:s mat- och jordbruksorgan måste börja samarbeta med ingenjörer över hela världen för att utvecklingsländerna ska kunna tillgodogöra sig denna kunskap, att regeringar i snabbt växande utvecklingsländer får med avfallsminimering i sin utveckling av infrastruktur och lagringsanläggningar som planeras och att regeringar i utvecklade länder siktar in sig på att ändra konsumenternas kosmetiska förväntningar på mat.