Inga produkter i varukorgen.
Genomgång: Stöd och kritik mot EU:s klimatmål för 2040
Romina Pourmokhtari (L). Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet
När EU-kommissionen föreslår att unionens nettoutsläpp ska minska med 90 procent till 2040, jämfört med 1990 års nivåer, möts det av både stöd och kritik i de svenska remissvaren. Av de 101 svar som kommit in uttrycker många myndigheter, kommuner och näringslivsorganisationer att ett ambitiöst 2040-mål är nödvändigt för att nå klimatneutralitet till 2050 och för att ge långsiktiga spelregler för investeringar.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Bland de instanser som är positiva till målnivån finns bland andra SKR, Trafikverket, Jordbruksverket, Vattenfall och flera länsstyrelser. Flera av dem lyfter att ett tydligt mål kan stärka EU:s konkurrenskraft och minska beroendet av fossil energi.
Samtidigt menar en stor grupp remissinstanser att målet i praktiken är mindre ambitiöst än det ser ut. Kritiken riktas framför allt mot att kommissionen öppnar för att upp till tre procentenheter av målet ska kunna uppnås genom internationella utsläppskrediter enligt Parisavtalets artikel 6, samt genom ökad flexibilitet mellan sektorer och användning av permanenta negativa utsläpp.
Naturvårdsverket, SMHI, flera universitet, Naturskyddsföreningen, WWF och Klimatkommunerna anser att dessa inslag riskerar att försvaga EU:s faktiska utsläppsminskningar. En återkommande invändning är att internationella krediter kan minska omställningstrycket inom EU och leda till att utsläpp skjuts på framtiden eller flyttas geografiskt. Flera instanser pekar också på osäkerheter kring miljöintegritet, dubbelräkning och verklig klimatnytta.
Även förslaget att inkludera permanenta negativa utsläppstekniker, som bio-CCS och DACCS, i EU:s klimatramverk splittrar remissinstanserna. Vissa ser teknikerna som nödvändiga för att hantera kvarvarande utsläpp, medan andra varnar för att de ännu är för osäkra, resurskrävande eller riskerar att tränga undan direkta utsläppsminskningar.
När det gäller konkurrenskraft går åsikterna också isär. Företrädare för näringslivet varnar för att alltför höga krav kan slå mot företag i länder som redan har låga utsläpp och fossilfri elproduktion. Samtidigt menar flera myndigheter och organisationer att en försvagad ambitionsnivå snarare riskerar att bromsa investeringar i fossilfri teknik och undergräva Europas långsiktiga konkurrenskraft.
Sammanställningen visar också att flera remissinstanser efterfrågar tydligare besked om hur det framtida klimatramverket efter 2030 ska utformas, och hur ansvar och styrmedel ska fördelas mellan utsläppshandel, ansvarsfördelningsförordningen och markanvändningssektorn.
Regeringens remissammanställning blir ett underlag inför de fortsatta EU-förhandlingarna om klimatlagen och 2040-målet, där frågan om ambition kontra flexibilitet väntas bli en av de mest omstridda.
