1972 undertecknades den globala dumpningskonventionen, också kallad Londonkonventionen, för att förhindra spridning av havsföroreningar från dumpning av avfall. 1996 kom flera av länderna i konventionen överens om att gå vidare och göra bindande förbud mot dumpning till huvudprincip i Londonprotokollet. På senare år har klimatfrågan stått i fokus.
– En del av diskussionen har handlat om tekniska lösningar som syftar till att motverka klimatförändringar eller påverka naturliga processer i den marina miljön, så kallad geoengineering. Hittills har det saknats ett bindande internationellt regelverk för sådana åtgärder, säger Niels Krabbe, utredare vid internationella enheten på Havs- och vattenmyndigheten, HaV och Sveriges representant i förra veckans partsmöte.
I och med överenskommelsen i Londonprotokollet förbjuds en geoengineeringsteknik, havsgödning, men tillägget är utformat så att andra marina geoengineeringstekniker kan inkluderas framöver.
Marin geoengineering definieras i Londonprotokollet som avsiktliga ingrepp i den marina miljön i syfte att manipulera naturliga processer och där det finns risk för skadevållande effekter. Regleringen är den första av sitt slag inom den internationella havsrätten.