EU-direktiv hindrar miljöanpassad produktutveckling?

Syftet med EUs biociddirektiv är i grunden mycket gott. EU vill försäkra hög skyddsnivå för människor, djur och miljö, och reglerna är lika inom hela EU. De företag som utvecklar nya bekämpningsmedel är dock mycket tveksamma till om direktivet också gynnar en miljömässig utveckling på sikt. Dels är EUs definition av biocid problematisk, och dels är regelverken som statuerar kraven på tester av produkterna överarbetat detaljerade och alltför vidsträckta, anser företagen.

Förvanskad definition

Definitionen av biocid har enligt EUs direktiv breddats så till vida att både kemiska och biologiska medel tas med. Även mikroorganismer räknas som biocider.

Företaget BIM Kemi har en produkt för kontroll av slembildning från mikroorganismer vid tillverkning av papper som baseras på vidareförädlat lignin. Produkten har inga toxiska verkningar i de koncentrationer som används. Produkten måste dock för att bli godkänd enligt EUs biociddirektiv prövas på samma sätt som kemikalier med starka giftverkningar. Underlaget till ansökan i form av toxikologiska och andra tester måste vara lika detaljerat. Detta medför både stora kostnader och onödigt omfattande försök.

– Direktivet skulle ha utformats helt annorlunda, anser Mariana Björklund, forskningsansvarig för bioteknik på BIM Kemi. Det kommer att försvåra i stället för att underlätta utveckling av mer miljöanpassade produkter.

Skjuter över målet?

Syftet med de nya hårda kraven är vällovligt. Allmänheten har rätt att ställa krav på företagens produkter. Inga bekämpningsmedel bör medföra omotiverade negativa verkningar. Såväl giftverkningar som metabolism i organismerna, samt omsättningsvägar och nedbrytningstid i naturen är viktiga aspekter. Dokumentationskraven i direktivet gäller även för verksamma ämnen som utgörs av svampar, mikroorganismer och virus. De alltför detaljerade kraven gör att EUs biociddirektiv riskerar att skjuta över målet. I kombination med den vida definitionen av biocid kan många bra produkter av rena kostnadsskäl få svårt att klara kraven.

Positivlistor

De verksamma substanser som efterhand godkänns enligt direktivet förtecknas på tre så kallade positivlistor. Den första listan avser vanliga verksamma substanser. Den andra listan avser substanser tillåtna i lågriskbiocidprodukter. Den tredje listan avser allmänkemikalier, som i vissa fall kan användas för bekämpning, men inte marknadsförs som biocider. Ett exempel är ättiksyra.

– Vi hoppas få vår produkt godkänd som lågriskbiocid och dess verksamma substans därmed uppsatt på andra listan, säger Mariana Björklund. Tyvärr måste vi ta fram en mängd mer eller mindre onödig dokumentation inför vår ansökan. Det känns inte alls bra att tvingas beställa onödiga djurförsök, för att kunna erbjuda mer miljöanpassade alternativ i framtiden. För lågriskbiocider borde det räcka med enkla tester.

Mycket av den toxikologiska dokumentation som EU-direktivet begär kommer att kräva omfattande och dyra försök. För att minimera antalet försök uppmanar direktivet företagen att delge varandra resultat och att samarbeta. Ansvariga myndigheter i varje land skall också hjälpa till för att befintliga försöksresultat används så brett som möjligt, även av andra företag än det först sökande.

– Det är svårt att tänka sig att olika företag vill samarbeta i en konkurrensutsatt värld, menar Mariana Björklund.

Orimliga kostnader

Internationella kemiföretaget DOW har beräknat att för en befintlig produkt blir totalkostnaden mellan 7 och 10 miljoner kronor för att klara ett godkännande. För ny produkt baserad på ny aktiv substans kommer tester, administration och ansökningar att kosta ungefär 50 miljoner kronor. Resultatet kan bli att endast de största företagen kommer att ha råd att utveckla nya produkter, och att befintliga produkter gynnas på bekostnad av nya miljövänligare.

– Mindre och medelstora företag har ingen chans att utveckla nya idéer och lansera produkter, detta på grund av kostnader och krångel, menar BIM Kemis grundare Peter Wållberg.