Staffan Laestadius, professor i industriell ekonomi vid KTH, menade att det inte krävs en omställning till flexifuel bilar utan en omvandling inom transportsektorn. Han pekade på tre möjligheter för att minska transporternas klimatpåverkan; reducera transportbehov, byta till andra transportsystem och effektivisera existerande transportsystem.
– Men en omställning kommer att ta lång tid och att det är prissättning som kommer styra förändringarna, påpekade han.
Vanans makt är stor
Karolina Isaksson som forskar om transportinfrastrukturfrågor vid Väg- och tranportforskningsinstitutet, anser att det finns en stark tilltro till tekniska lösningar, så kallad technical fix.
– Det är ett sätt för att individer ska slippa ändra sitt beteende. Det finns också en vinna-vinna-retorik om att ekologi och ekonomi alltid ska gå hand i hand, fast det kanske inte fungerar i alla fall, säger hon och poängterade likt Staffan Laestadius att det är i de långsiktiga besluten och planerna som förändringen måste ske.
– Ironiskt nog är det också här det är som svårast att att ta till nya grepp. Det är viktigt att skapa utrymme för innovation och experimentella förslag och åtgärder då vanans makt är stor.
Mångfald av bränsle
Bil Swedens vice vd Ulf Perbro, tycker att det ska sättas samma pris på alla utsläpp och att priset ska sättas så att klimatmålen nås. Trots att lägre bensinskatt skulle leda till att fler kör bil menar han att högre skatt på exempelvis flyg och sjöfart skulle leda till lägre utsläpp totalt.
– Man ska kunna köra en stor bil om man väljer att inte flyga till Thailand och fira jul, sa Ulf Perbro.
Gröna bilisters vd Cecilia Carlqvist höll inte med, hon tror inte att man ska lägga allt krut på ett typ av bränsle utan att det är mångfalden som är lösningen.
– Bränslepriserna styr intresset för alternativa bränslen och man måste premiera bränslen efter fossila koldioxidutsläpp samt skärpa miljöbilsdefinitionen för att driva på utvecklingen.