Efter två veckor av förhandlingar landade Cop30 i ett resultat som av flera delegater beskrivs som ett nödvändigt kompromisspaket. Anpassningsfinansieringen ska tredubblas – men först till 2035. Någon global färdplan för att bromsa avskogningen blev det inte. Och de mest stridsfrågor som rört fossila bränslen, finansiering och handelspolitik löstes genom svepande formuleringar eller sköts på framtiden.
Cop30 klart: fossilfrågan ströks i sista stund
COP30 Klimatmötet i Belém avslutades utan några löften om att fasa ut fossila bränslen. I slutskedet ströks hela frågan ur sluttexten, trots intensiva förhandlingar och krav från ett stort antal länder.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
Samtidigt växer bilden av ett klimatmöte där de viktigaste beskeden kom utanför FN-processen.
Fossilfrågan föll – trots brett stöd
En koalition av mer än 90 länder hade under mötet drivit kravet på en global färdplan för utfasning av kol, olja och gas. Men motståndet från Saudiarabien och en grupp stora utvecklingsländer blev avgörande. Brasilien, som ledde mötet, lyckades inte bryta låsningen.
I den slutliga texten nämns fossila bränslen inte alls. I stället hänvisas allmänt till ”UAE-konsensusen” från Cop28 – något flera länder beskriver som en tydlig försvagning.
Mot slutet meddelade det brasilianska ordförandeskapet att arbetet med en fossilfärdplan förs vidare utanför Cop-processen. Colombia och Nederländerna ska nu leda en parallell process, med ett internationellt ministermöte våren 2026.
Anpassningsfinansiering: ett framsteg med brasklapp
Ett av få konkreta resultat blev beslutet om att tredubbla den globala finansieringen för klimatanpassning. Beskedet välkomnades av flera utsatta länder – men kritiken kom snabbt.
Dels skjuts målet fram till 2035, inte 2030 som många hade krävt. Dels saknas en tydlig baslinje för hur ökningarna ska beräknas. Enligt FN:s miljöprogram UNEP ligger dagens behov på omkring 310 miljarder dollar årligen, långt över nuvarande nivåer.
Cop30 antog också 59 indikatorer för att följa anpassningsarbetet globalt. Men de ska nu genomgå två års ytterligare förhandlingar, något flera utvecklingsländer menar riskerar att fördröja arbetet ytterligare.
Just Transition – en ljuspunkt
Ett av områdena som fick bred uppslutning var den nya Just Transition Mechanism (JTM). Mekanismen ska ge en global ram för hur omställningen kan ske på ett socialt och ekonomiskt rättvist sätt, med fokus på arbetstagare, urfolk och utsatta grupper.
Men även här saknas finansieringen – något som flera civilsamhällesorganisationer kallat ”ett tomt skal”.
Avskogning: inga beslut – men ny fond utanför FN
Trots att Cop30 ägde rum i Amazonas lyckades länderna inte enas om en global plan för att stoppa avskogningen. Ett försök att koppla samman skogsfrågan med fossilfrågan fick motsatt effekt och bidrog till att båda föll.
I stället lanserade Brasilien Tropical Forest Forever Facility, en ny internationell skogsfond som skalas upp utanför FN-systemet. Fonden ska kompensera länder som bevarar skog, vilket Brasília beskriver som ett av mötets stora arv.
Försvagat stöd för klimatvetenskapen
En av de mest kritiserade formuleringarna gäller synen på vetenskap. I sluttexten lyfts inte längre IPCC:s rapporter fram som den enskilda ”bästa tillgängliga vetenskapen”, utan placeras bredvid nationella och regionala kunskapsunderlag. Forskare varnar för att detta kan urholka IPCC:s auktoritet i förhandlingarna.
Finansieringskonflikten kvarstår
Ingen lösning kom heller på den stora finansieringsfrågan: hur det globala målet om 300 miljarder dollar per år ska nås. I stället startas ett nytt tvåårigt arbetsprogram där länderna ska ”utforska vägar framåt”.
För många utvecklingsländer uppfattas detta som ännu en fördröjning. Det är just finansieringen som brukar vara den avgörande konfliktlinjen i klimatförhandlingarna – och Cop30 förändrade inte det.


