Så tar Luleå strid mot textilberget – vill skapa en hållbar textilhantering på hemmaplan

Flera kommuner som Miljö & Utveckling pratat med lyfter utmaningar som avsaknaden av återvinningssystem, höga kostnader, långa transportsträckor och otydligheter kopplat till det aviserade producentansvaret, som kräver att den som producerar varor också ska ansvara för avfallet.

Luleå fokuserar lokalt

Samtidigt skiljer det sig åt hur de olika kommunerna väljer att hantera textilierna. Vissa väljer att skicka i väg dem till aktörer utomlands, medan andra fokuserar på mer lokala lösningar. I Luleå kommun ansvarar det kommunala bolaget Luleå Miljöresurs för avfallshanteringen. Där väljer man att fokusera lokalt. Det berättar Jenny Widmark, som är hållbarhetschef på Luleå Miljöresurs.

– Det är väldigt viktigt för oss. Att ha möjlighet behålla det vi samlar in lokalt, så att Luleåborna får tillgång till second hand. Annars blir det heltokigt, men alla kommuner har olika förutsättningar för detta och vi arbetar utifrån de förutsättningar vi har i Luleå, säger Jenny Widmark till Miljö & Utveckling.

Hon berättar att Luleå Miljöresurs samlar in textilen på fyra återvinningscentraler och en mini-återvinningscentral i centrala Luleå där sorteras textilen beroende på skick. Utöver det säger hon att bolaget också har samarbeten med förskolor, skolor, egenföretagare, ideella organisationer och andra aktörer som kan och vill ta emot textilen.

Stor ökning efter nya textillagen

Sedan den nya textillagen trädde i kraft uppger Jenny Widmark att mängden textilier som lämnas in ökat kraftigt. Mellan januari och februari säger hon att volymerna ökade med nästan 60 procent. Ett problem, säger hon, är att den största delen av det som lämnas in går till fraktionen med ”trasiga kläder”.

– Det vi är rädda för är att det finns klädesplagg där som hade kunnat användas vidare. Samtidigt får de ideella aktörerna in väldigt mycket som är trasigt och smutsigt, vilket de inte ska behöva. Där behöver skapa en bättre medvetenhet bland medborgarna, att de ska sortera rätt från början, säger hon.

Stor utmaning med trasiga textilier

Men bolaget kanske största utmaning är enligt Jenny Widmark att hantera det trasiga textilavfallet. För närvarande går den trasiga textilen till energiåtervinning i Bodens kommun.

Men Luleå Miljöresurs jobbar hårt med att den trasiga textilen ska komma till nytta på andra sätt.

Bland annat deltar kommunbolaget i forskningsprojektet THREADs tillsammans med Högskolan i Borås och aktörer i Finland, Norge, Island och Irland. Där tittar man på lösningar för insamling och sortering i den arktiska regionen.

– För oss som är lokaliserade långt ifrån en marknad i central Europa blir det intressant att tillsammans i den norra regionen se över hur vi kan arbeta tillsammans med textilierna. Så det är något vi undersöker, säger hon.

Utöver det har Luleå Miljöresurs gått ihop med kommunerna , Boden, Piteå och Kalix där de gått ut med en så kallad request for information, RFI, med syfte att samla in information från potentiella aktörer för att förstå marknadens möjligheter.

– Om vi är flera kommuner som samarbetar kan vi erbjuda större mängder textil. Men jag kan inte direkt säga att vi överöstes av svar på vår förfrågan. Det viktiga för oss är att hitta en samarbetspartner som är öppen för att samverka så att vi också kan ha en lokal secondhandmarknad i norr. Jag tror att det är möjligt att hitta en sådan part, säger hon.

Stora förhoppningar på producentansvar

Arbetet med att hitta en samarbetspartner fortsätter, men än så länge utan en självklar lösning. Under tiden väntar det kommunala bolaget också in EU:s producentansvar. I början av året kom beskedet att EU-parlamentet och ministerrådet enats i frågan. Överenskommelsen är än så länge preliminär, och fortsatt kvarstår frågor om hur reglerna kommer att implementeras i nationell lagstiftning. Men om lagförslaget går igenom, vilket det väntas göra, innebär det att producenter blir ekonomiskt ansvariga för sitt avfall.

Jenny Widmark ser på producentansvaret som avgörande del för att skapa ett fungerande, cirkulärt, system för textilhantering.

– Det är oerhört viktigt att de som sätter en vara på en marknad också måste kunna ta ansvar hela vägen. Fortsätter producenterna pumpa ut varor, spelar det ingen roll vad vi gör i slutändan. Producentansvaret sätter press på hur textilier designas, vilket material man använder och och hur de sen i slutändan kan materialåtervinnas, säger hon.

Vidare menar hon att den oklarhet som fortsatt råder, gör att varken det kommunala bolaget eller producenterna vågar investera i det som krävs.

– För oss skulle det vara oansvarigt att använda skattepengar för att göra jättestora investeringar innan vi vet vad som beslutas i och med producentansvaret. Forskning pågår och det finns möjligheter att göra något storskaligt. Men det är först när besluten kommer, som man vågar satsa. Alla väntar på det här just nu, avslutar Jenny Widmark.