Inga produkter i varukorgen.
Återvinn – forskningsrapport belägger miljövinster
Inga kvalitativa skillnader mellan stad och landsbygd, men däremot ett antal allmängiltiga sanningar som kan tillämpas i alla kommuner. Det blir resultatet av det stora projektet Orware, vars syfte är att utvärdera strategier för avfallshanteringen i de svenska kommunerna. Projektet blir klart vid årsskiftet.
Det stora projektet Orware, Organic Waste Research, som hållit på sedan 1993 med att utvärdera Sveriges avfallshantering i ett brett perspektiv, börjar nu bli färdigt. Projektet har engagerat ett hundratal inblandade sedan starten och har gått ut på att utveckla ett datorprogram som jämför för- och nackdelar med exempelvis deponering, förbränning, kompostering, rötning och materialåtervinning.
Programmet analyserar avfallshanteringen ur tre perspektiv: ett miljömässigt, ett energimässigt och ett samhälls-/företagsekonomiskt. De miljömässiga och energimässiga analyserna baseras på en livscykelanalys i ett ”från vaggan till graven”-perspektiv. Indata är information om avfallet och olika uppgifter om den kommun eller region som studeras. När avfallet läggs i soporna eller källsorteringssystemet definieras som ”vaggan”. När avfallet legat på deponi i 100 år definieras som ”graven”.
Stockholm bättre än Älvdalen
De kvalitativa skillnaderna avfallsmässigt mellan en storstad som Stockholms kommun och en glesbygdskommun som Älvdalen cirka fyra mil nordväst om Mora är något som undersökts i projektet. Räknat per invånare är avfallshanteringen i Älvdalen faktiskt sämre för miljön än den i Stockholm. Det beror främst på att Älvdalen har många turister som inte räknas in i befolkningen, men som ändå alstrar avfall i kommunen. Dessutom är Älvdalens deponi sämre vad gäller utsläpp till lakvatten och metanutsläpp till atmosfären, och avfallstransporterna påverkar mera per invånare i glesbefolkade Älvdalen.
Men skillnaderna mellan olika kommuner har generellt inte visat sig vara särskilt stora.
– Därför upplever vi det inte som meningsfullt att använda metoden på fler kommuner ute i landet. I stället analyserar vi vilka faktorer som kan påverka slutresultatet, för att se hur allmängiltiga våra slutsatser är. Vid årsskiftet kommer vi med en slutlig IVL-rapport med ”allmängiltiga slutsatser” om hur svenska kommuner bör agera i avfallsfrågor. Den kommer att göras tillgänglig för beslutsfattare och miljöchefer i kommuner, säger Jan-Olov Sundqvist på IVL Svenska Miljöinstitutet AB, som varit projektledare för Orware sedan 1998 då IVL tog över projektansvaret från SLU.
Föga kontroversiellt
En annan sak som projektet kommit fram till är den föga kontroversiella slutsatsen att det är miljömässigt olämpligt att det avfall som redan i dag återvinns i vissa kommuner, det vill säga papper, kartong, plast, glas och metall, deponeras på soptipp.
Plast är den postiva ytterligheten bland dessa. Den är mycket lämplig för återvinning, eftersom verkningsgraden vid nytillverkning är låg och det behövs cirka 1,9 kg råolja för att tillverka 1 kg plast.
Kartong är den andra ytterligheten; det är miljömässigt endast marginellt bättre att återvinna den jämfört med att bränna upp den.
Projektet visar dock att ur ett strikt samhällsekonomiskt perspektiv spelar det ingen roll om till exempel plast och kartong återvinns eller förbränns. Återvinning ger lägre miljökostnader, men högre företagsekonomiska kostnader.
En annan fråga som ofta diskuteras är huruvida man ska förbränna, kompostera eller röta matavfall. Resultatet visar att förbränning och rötning är ungefär likvärdiga, och att kompostering är något sämre än dessa två. Kompostering är dock fortfarande bättre än deponering.
