Från och med 1 januari 2002 blir det förbjudet att lägga utsorterat brännbart avfall på deponi. Kommuner och industrier kommer att ha problem att ta hand om den mängd avfall som inte får läggas på deponi. Problemet blir störst för industrier som själva inte har möjlighet att ta hand om sitt avfall. De är beroende av vad avfallsentreprenörer och kommuner kan erbjuda, och den kapaciteten är olika stor i olika kommuner.
– I praktiken måste industrierna komma överens med kommunerna om att ta hand om industriavfallet. Men små företag kan få problem eftersom de inte har så stora möjligheter att påverka kommunerna att bygga nya anläggningar, säger Gunnar Fredriksson på Naturvårdsverket.
Kan söka dispens
Vissa industrier klarar av förbudet eftersom de redan skickar sitt brännbara avfall till förbränning. Men för så mycket som upp till hälften av det årliga industriavfallet på en miljon ton saknas förbrännings- och återvinningsanläggningar. Situationen har lösts tillfälligt genom att man infört möjlighet för att söka dispens för att få fortsätta lägga avfallet på deponi. Ansvaret att söka dispens vilar på dem som driver deponin, i de flesta fall kommunerna, och får bara sökas om det inte finns annan möjlighet att ta hand om avfallet.
– Vi har underskattat hur mycket pådrivande arbete som hade behövts för att få industrierna att ta itu med situationen. Alla är överens om att avfallet ska tas om hand på ett miljövänligt sätt, men frågan är vem som ska bygga anläggningarna. Det är dyrt och därför har det inte gjorts i många delar av landet, säger Gunnar Fredriksson.
För mycket förbränning
Ett annat problem som deponiförbudet kan föra med sig är att för mycket av det brännbara avfallet förbränns. Det är meningen att man ska återvinna det som går och kompostera en del av avfallet. Om det visar sig att många löser hanteringen med enbart förbränning kan det bli aktuellt att överväga en förbränningsskatt.
Beslutet om deponiförbud togs i januari 1999. Företag och industrier har alltså haft tre år på sig att lösa avfallshanteringen. Inger Strömdahl, miljöansvarig på Svenskt Näringsliv, menar att tidsplanen varit lite väl optimistisk.
– Jag misstänker att de som fattat beslutet inte har haft någon bra omvärldsbild. De har satt tidsramar utan att veta hur verkligheten ser ut för industrierna.
Gunnar Fredriksson menar också att tidsschemat har varit pressat, men tror att det har funnits en tendens hos industrier och kommuner att skjuta beslut på framtiden, eftersom hanteringen är en dyr och besvärlig fråga att lösa. Han hoppas att dispenserna kan fungera som påtryckningsmedel. För att kommunernas avfallsmottagare ska få dispens krävs nämligen att de presenterar en handlingsplan om hur hanteringen av brännbart avfall ska lösas i framtiden.
Höjd deponiskatt
– Om vi märker att utvecklingen trots det inte går framåt kan det bli aktuellt att föreslå en höjd deponiskatt som extra påtryckning, säger Gunnar Fredriksson.
Han arbetar nu på en rapport som riktar sig till företag och industrier. Där finns en sammanfattande tolkning av lagstiftningen kring deponiförbudet. Som en hjälp för att se hur hanteringen kan lösas beskrivs också företag och industrier som arbetar med frågan på ett bra sätt.