”Worst COP ever” kallar Climate Action Network Antalya-mötet för. Det är en svårmätt och i grunden ointressant tävling, men det står klart att Antalya inte levererar vad världen behöver för att hejda klimatkrisens framfart. Klockan tre i natt turkisk tid kom den tredje och sista versionen av ”cover decision”, alltså det COP31-specifika slutdokumentet. Det har gått från första utkastets 144 stycken till 80 i det andra och nu 94, men knäckfrågorna är sex. Här är hur
Cop31: Slutdokument i sex punkter.
Cop31 Mattias Goldmann rapporterar på plats på Cop 31 i Turkiet.

Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
- Utfasning av fossila bränslen: Svagt. Om det inte beskrivs i slutdokumentet vägrar en rad länder att godta det, med Panama, Frankrike, Nederländerna, små önationer, de minst utvecklade länderna och Norden i spetsen. Oljeländerna med Saudiarabien i spetsen vägrar istället att ha med utfasningen. Ordförandes tricks är att i texten inte nämna utfasningen uttryckligen, men inleda texten med ”recall in its entirety” resultatet av den första ”global stocktake” för att nå Parisavtalet, som inkluderar att världen ska ”transition away” från fossila bränslen. Inte heller nämns den allt starkare TAFF-konstellationen alls, trots förslag att mötet åtminstone skulle ”välkomna” såna initiativ.
- Overshoot: Okej. Detta är första COP efter att det stod klart att världen inte kommer att nå 1.5-gradersmålet. Här är skrivningarna relativt ambitiösa; texten återbekräftar (”reaffirms”) att vi ska minska både hur länge och med hur mycket vi överstiger 1.5 grader. På COP32 ska en särskild högnivådialog hållas om detta, vilket är en försvagning jämfört med tidigare skrivningar om ett särskilt arbetsprogram. Samtidigt är det inte alltid bättre med fler program.
- 35 by 35: Svagt. Turkiets förslag att världen ska nå 35 % elektrifiering till år 2035 finns med, men nu bara som ett exempel på hur klimatmålen kan nås. Det finns fortsatt inga skrivingar om hur denna el ska uppnås – det kan vara hur fossilt som helst, och då till begränsad klimatnytta. Inte heller skrivs något om vad elen ska användas till, vem som ska få tillgång till den eller i vilken takt världen ska nå 35%.
- Klimatfinansiering: Svagt. Utvecklingsländer insisterar på att det tidigare löftet om att tredubbla finansieringen av klimatanpassning, till 120 miljarder dollar, ska skrivas in. Men ordvalen är ”agrees to discuss […] an implementation pathway” och påminner (”recalls”) länder om att frivilligt (”voluntarily”) bidra med klimatfinansiering.
- IPCC: Okej. Efter försök från Ryssland, Saudiarabien och Indien att skjuta upp publiceringen av nästa IPCC-rapport till efter den andra ”global stocktake” i samband med COP33 2028, är det positivt att Antalyadokumentet åtminstone ser fram emot (”look forward”) till ”relevant discussions” om IPCC:s ”programme of work” – själva den sjunde IPCC-rapporten nämns inte, men skrivningarna är i alla fall med.
- COP-reformer: Svagt. Det är uppenbart för alla att COP behöver reformeras – men hur? Inga konkreta rekommendationer ges, bara att dialogen ska fortsätta på COP32 och 33, med en rapport som ska bedömas (”to be considered”) på COP34 år 2029.
Detta verkar bli kontentan av COP31. Mestadels svagt just när vi behöver styrka. ”Worst COP ever”? I vart fall inte den COP världen behövde.


