Inför Cop31: Här är Kinas krav – och frågorna som kan skapa konflikt

En återkommande bedömning är att Kina vill stärka det internationella klimatsamarbetet, men också använda förhandlingarna för att driva sina handelspolitiska intressen.

Redan under Cop30 i Brasilien förra året bidrog Kina till att få till stånd en dialog om ensidiga handelsåtgärder med koppling till klimatet. Landet var också med och drev igenom ett tvåårigt arbetsprogram om klimatfinansiering.

Inför årets möte har Kinas biträdande miljöminister Li Gao betonat vikten av multilateralt samarbete och ett öppet internationellt handelssystem som underlättar spridningen av ren energiteknik. Han har samtidigt kritiserat industriländernas otillräckliga utsläppsminskningar och ekonomiska stöd till utvecklingsländer.

Handelshinder väntas bli en stridsfråga

Enligt Kate Logan, chef för Kinafrågor inom klimatpolitik vid organisationen Asia Society Policy Institute, baseras i Washington DC, blir Kinas främsta prioritering sannolikt att försvara det multilaterala klimatsamarbetet.

Hon bedömer att förväntningarna på större genombrott under Cop31 är begränsade och att Kina därför kan vara nöjt med ett möte utan större konflikter.

Samtidigt tror hon att landet kommer att fortsätta motsätta sig handelshinder som försvårar exporten av kinesisk klimatteknik. En viktig fråga blir om Kina nöjer sig med de befintliga samtalsformerna eller försöker få upp handel som en egen punkt på förhandlingsagendan.

Även Yao Zhe, global policyrådgivare vid Greenpeace East Asia, väntar sig ett ökat kinesiskt fokus på handel. Hon hänvisar till landets nya femårsplan för klimatarbetet, där Kina uttrycker ambitioner om en mer aktiv roll i den globala klimatpolitiken och betonar vikten av fri handel med koldioxidsnåla produkter.

Enligt Yao Zhe har Kinas klimatdiplomati blivit allt närmare kopplad till landets industriella styrkor inom sol- och vindkraft, elbilar, batterier och elnätsinfrastruktur.

Det innebär också att internationella klimatinitiativ kan skapa nya exportmöjligheter för kinesiska företag.

Vill se mer klimatfinansiering

En annan central fråga är hur industriländerna ska leva upp till sina åtaganden om klimatfinansiering.

Vid Cop29 enades länderna om ett nytt mål på minst 300 miljarder dollar årligen till utvecklingsländer senast 2035. Enligt Kate Logan kan Kina komma att efterfråga tydligare besked om hur målet ska uppnås, liksom hur länderna ska genomföra sina nationella klimatåtaganden.

Samtidigt bedömer hon att Kina är försiktigt med att själv ta på sig större ekonomiskt ansvar.

Under Cop29 uppgav Kinas vice premiärminister Ding Xuexiang att landet sedan 2016 hade bidragit till och mobiliserat motsvarande 26,5 miljarder dollar i klimatfinansiering till utvecklingsländer. Några ytterligare kvantitativa uppdateringar har Kina därefter inte presenterat, enligt Kate Logan.

Hon tror att Kina kan låta andra utvecklingsländer driva finansieringsfrågan och i stället inta en förmedlande roll i slutförhandlingarna.

Ma Jun, grundare och chef för den kinesiska miljöorganisationen Institute of Public and Environmental Affairs, baserad i Bejing, lyfter också fram klimatfinansieringen som en avgörande fråga.

Han väntar sig att Kina kommer att efterfråga tydligare besked om finansiering till utvecklingsländer, särskilt när det gäller klimatanpassning.

Enligt Ma Jun behöver förhandlingarna dessutom resultera i mer konkret stöd till länderna för att genomföra deras klimatplaner.

Han pekar även på behovet av att minska utsläppen av metan och andra kortlivade växthusgaser samt att säkerställa en rättvis omställning.

Oenighet om utfasning av fossila bränslen

En fråga där experternas bedömningar skiljer sig åt är hur Kina kommer att förhålla sig till utfasningen av fossila bränslen.

Cop31-ordförandeskapet har lyft fram elektrifiering som en viktig del av klimatarbetet. Enligt Yao Zhe ligger det nära Kinas ekonomiska intressen att stödja sådana initiativ eftersom de kan öka efterfrågan på kinesisk teknik.

Däremot är hon tveksam till om Kina vill koppla elektrifieringen till nya åtaganden om att ställa om från fossila bränslen.

Ryna Cui, forskningschef vid University of Maryland Center for Global Sustainability, ser en möjlig förändring på längre sikt.

Hon menar att Kinas utveckling inom förnybar energi, tillsammans med att användningen av kol och olja närmar sig sina högsta nivåer, kan skapa större utrymme för landet att ta en mer aktiv roll i diskussionerna om fossil energi.

En sådan förändring behöver enligt henne inte ske inom de formella FN-förhandlingarna, utan kan snarare växa fram genom samarbeten mellan enskilda länder och grupper av länder.

Ryna Cui framhåller också att Kina skulle kunna bidra mer till arbetet med att minska andra växthusgaser än koldioxid. Hon nämner bland annat metan, lustgas från industrin och fluorerade växthusgaser, som omfattas av landets klimatåtagande för 2035.

Krav på större ansvar från Kina

Joseph Dellatte, forskare inom energi och klimat vid den franska tankesmedjan Institut Montaigne, tror att Kina kommer att försöka stärka sin ställning som klimatledare samtidigt som landet försvarar sin position som världsledande tillverkare av ren energiteknik.

Han anser att en viktig fråga blir om Kina fortsätter att framför allt betona öppna exportmarknader eller visar större vilja att dela de industriella fördelarna med andra länder.

Det skulle exempelvis kunna handla om lokal tillverkning, gemensamma företag och tekniköverföring.

Joseph Dellatte kommer också att följa om Kina är berett att ta ett större ansvar för de globala klimatambitionerna, bland annat genom ytterligare frivilliga bidrag till klimatfinansieringen.

En annan fråga är om Kina vill stödja åtaganden som kopplar elektrifiering till renare elproduktion och använda sitt inflytande för att få med länder som är mer motvilliga till att minska beroendet av fossila bränslen, menar han.

Kritik mot fortsatt kolutbyggnad

Alla experter är dock inte övertygade om att Kina kommer att använda Cop31 för att driva på den globala klimatomställningen.

Jeremy Wallace, professor i Kinastudier vid Johns Hopkins University i Baltimore, framhåller att kinesiska företag har bidragit till att göra solenergi, batterier och elbilar konkurrenskraftiga gentemot fossila alternativ.

Samtidigt är han kritisk till hur landet agerar inför mötet.

Enligt Jeremy Wallace har Kina lagt större kraft på att bekämpa handelstullar på kinesiska produkter än på att påskynda omställningen på hemmaplan.

Han pekar på att utbyggnaden av förnybar energi har bromsat in kraftigt under 2026, samtidigt som nya kolkraftverk och kolkemiska anläggningar fortsätter att byggas.

Jeremy Wallace kritiserar också att den kinesiska regeringen har infört begränsningar som hindrar företag från att föra ut vissa avancerade tillverkningstekniker till fabriker i andra länder.

Hans slutsats är att Kina har goda möjligheter att ta en större ledarroll inom den globala klimatpolitiken, men att det återstår att se hur landet väljer att använda dem.