Hållbarhetsjobb utan att gå sönder: Experternas råd för en hållbar arbetsvardag

– Dels så går det i cykler också beroende på hur du jobbar med hållbarhet. Just nu är det ju en väldigt rapporteringsintensiv period.

Enligt honom är det dock inte främst arbetstiden som skiljer branschen från andra yrken, utan hur starkt många identifierar sig med sitt arbete. Han beskriver hur det är lätt att ta på sig ett stort personligt ansvar.

– Det är väldigt lätt att lägga så otroligt mycket tyngd på sina egna axlar som skapar en emotionell belastning.

Att arbeta med hållbarhet kan innebära, enligt honom, en annan typ av känslomässig involvering än andra branscher. 

Starkt värderingsdriv kan öka risken för utmattning

Han lyfter fram att många i branschen drivs av starka värderingar – på gott och ont.

– Det gör arbetet väldigt meningsfullt. Men det kan vara väldigt svårt att stänga av, vilket inte behöver vara ett problem i sig, men det finns risker. 

Gränsen mellan yrkesroll och personlig identitet kan bli otydlig, menar han. Han beskriver också hur hållbarhetsansvariga ofta arbetar i motvind.

– Man ska ofta ligga före organisationen, en av de viktiga principerna kring hållbar utveckling är ju långsiktighet. Man ska titta på risker och långsiktiga konsekvenser… men samtidigt så måste besluten tas med väldigt kortsiktiga mål i fokus. Många organisationer premierar kortsiktighet, och att ständigt behöva förklara hållbarhetsinsatser och övertyga andra både internt och externt att hållbar utveckling behöver prioriteras kan vara väldigt energikrävande. Man förväntas driva den här förändringen, men utan tillräckliga resurser, stöd eller tydliga prioriteringar.

Tidiga varningssignaler

Att bli utbränd är något som kan ta lång tid att bli frisk från. Så hur förebygger man det? Jonathans Angels råd är att söka hjälp så tidigt som möjligt, vänta inte. Han pekar också på att det finns varningsflaggor att hålla utkik efter, redan från början. 

När det gäller tecken på begynnande utmattning lyfter han framför allt den egna upplevelsen.

– Väldigt mycket handlar ju om relationen till sig själv eftersom man känner sitt sinne och kropp bäst.

Ett exempel är ihållande trötthet, som inte går över när man vilar. En av de tydligaste signalerna är när ens inställning börjar förändras. 

– Om man känner att man skiftar från att ha varit engagerad till att bli väldigt cynisk eller känslomässigt avtrubbad kan det vara ett tecken.

Han nämner även irritation, självkritik och känslan av otillräcklighet.

– Att det blir en känsla av att man aldrig räcker till oavsett vad man gör, beskriver han.

Fysiska symptom kan också förekomma, och är särskilt viktiga att hålla utkik för då det är kroppens sätt att påpeka att något inte är som det ska. 

– Spänningar eller sömnproblem eller att man är sjuk mycket.

Han betonar vikten av att reagera tidigt.

– Ta det på allvar och gör justeringar i din arbetsmiljö och livsstil, och ta gärna hjälp. Se inte dig som någon outtröttlig hjälte eller maskin.

Självledarskap och gränser

I fråga om balans mellan arbete och privatliv lyfter han behovet av proaktivt arbete med sitt förhållningssätt. En central princip är att skilja mellan egenvärde och prestation.

– Man är inte sitt resultat, helt enkelt

Han menar att det är viktigt att inte låta uteblivna framsteg definiera ens självbild.

– Bara för att världen inte förändras i den takt som man önskar så betyder det inte att man misslyckas, verklig förändring tar tid. 

Han pekar också på en paradox inom branschen.

– Min spaning är ju att vi är de ohållbara människorna som jobbar med hållbarhet., säger han och fortsätter: 

– Ironiskt nog så offrar många sin egen hållbarhet för hållbarhetsarbetet.

För att arbeta långsiktigt krävs ett tempo som går att upprätthålla. Han uppmanar till reflektion kring arbetssätt.

– Fråga dig själv: Om jag fortsätter jobba på det sättet som jag gör nu, kan jag göra det i 10–15 år framåt? 

Nätverk och systemperspektiv

Att ha sammanhang där man kan dela erfarenheter ser han som avgörande.

– Skapa allianser med andra. Prata öppet om dilemman, motstånd, tvivel. Isolering är en väldigt stor riskfaktor.

Slutligen pekar han på behovet av att acceptera ofullkomlighet.

– Våga vara good enough i en trasig värld. Det är mycket som vi önskar var på ett annat sätt i världen, men att försöka göra allting perfekt kan ofta kosta för mycket genom att vi inte tycker att vi gör tillräckligt. Hållbar utveckling är komplex, och I komplexa system handlar det snarare om att skapa rörelse framåt, och inte att hitta den perfekta lösningen. Slutligen, om organisationer vill att hållbarhetsarbetet ska hålla över tid måste de skapa villkor där även människorna som driver det kan vara hållbara.

Högre tryck – mindre resurser

Trycket på hållbarhetschefer har ökat den senaste tiden, enligt forskaren Tommy Borglund, forskare och lektor vid Handelshögskolan vid Örebro Universitet. Han pekar på förändringar i regelverk och prioriteringar som bidragande orsaker till en mer pressad arbetssituation.

– En sak jag upplever har hänt nu efter Omnibus är att det blivit hårdare tryck på hållbarhetscheferna igen, säger han till Miljö & Utveckling.

Han beskriver hur resurser i vissa organisationer har minskat samtidigt som ambitionerna ligger kvar.

– De har fått mindre resurser internt när ledning och styrelse har tagit bort resurser från hållbarhetsområdet eftersom det inte är obligatorisk lagstiftning kring rapportering. Men ambitionerna är lika höga hos hållbarhetscheferna. De fortsätter i princip med sina ambitioner, men med mindre resurser.

Enligt honom leder detta till frustration och ibland irritation mot ledningen. Han beskriver hur införandet av CSRD tidigare innebar en tydlig förstärkning av hållbarhetsfunktionerna.

– När CSRD kom tillfördes det ganska mycket resurser till hållbarhetsorganisationerna. Ökade budgetar för externa inköp, i inhyrning av personal, av ökad bemanning på hållbarhetsavdelningarna.

Men i organisationer som inte längre omfattas av kraven finns en tendens att resurser dragits ned. Samtidigt kan förväntningarna på resultat vara oförändrade.

– Förväntningen på bolaget kan ungefär vara lika stort vad gäller innehåll och liksom framgång kring hållbarhetsarbetet.

Han menar att konflikter och frustration är återkommande teman i forskning. I studier har de använt begreppet ”den kämpande hållbarhetschefen”.

Till skillnad från andra stabsfunktioner behöver hållbarhetschefer ofta motivera sitt arbete.

– De har alltid behövt förklara varför hållbarhet ska vara viktigt. Det är ingen som ifrågasätter exempelvis personalchefens budget, men man ska alltid ifrågasätta hållbarhetschefens budget.

Enligt honom har detta fenomen nu något som förstärkts igen på senare tid. En förklaring är att hållbarhetsfrågan inte längre uppfattas som lika självklar i vissa sammanhang. Det har gett mer utrymme för interna kritiker, menar han.

– De personerna som på olika sätt håller hållbarhetsagendan tillbaka har fått mer luft under vingarna igen, säger han och fortsätter:

– Det är en väldigt, väldigt otäck situation.

Tror på återkomst för hållbarhetsagendan

Trots motvinden ser han utvecklingen som tillfällig. Han menar att efterfrågan från kunder, samhälle, anställda och investerare fortsatt är stark. Därför tror han att frågorna kommer tillbaka av egen kraft.

– Jag tror att hållbarhetsagendan kommer helt enkelt komma tillbaka av sin egen dynamik.

Företag som fortsätter arbeta proaktivt kan få konkurrensfördelar, menar han.

– Det bolag som är proaktivt kommer vinna i förhållande till sina konkurrenter.

Vad skulle du ge för råd till personer inom branschen i ljuset av detta?

– Det är bara att kämpa på. Se till att hållbarhetsarbetet tillför stort värde till affärsmodellen och till företagets konkurrenskraft och att fortsätta argumentera för resurser.