Västra Götaland testar ny roll: materialmäklare för textil

Materialmäklaren blir en person med uppdrag att identifiera, kvalitetssäkra och förmedla textilflöden mellan sorteringsanläggningar, småskaliga aktörer, större modeföretag och offentliga verksamheter. Det handlar om att stärka samarbetet mellan de många delar som i dag finns utspridda – och i många fall saknar kopplingar till varandra.

– Utan en sådan här funktion sitter varje aktör ofta i sin egen bubbla. Det vi försöker skapa är en nod där resurserna kan mötas.

Tjänsten är en del av ett större projekt som startar i juli och pågår till och med 2026. Det drivs i samarbete mellan Science Park Borås, RISE och Wargön Innovation och bygger vidare på tidigare satsningar inom cirkulär textil i regionen.

Satsningen har två huvudinriktningar. Den ena fokuserar på modebranschen, där ett tiotal företag – bland andra Gina Tricot och MQ Marqet – ska testa en ny inköpskedja för återbrukat material. Den andra riktar sig till offentlig sektor och handlar om att förlänga livslängden på arbetskläder genom exempelvis reparation och ommärkning. Bland de medverkande finns flera av regionens kommuner och Alingsås tvätteri.

Kan bli permanent tjänst

Målet är att på sikt etablera materialmäkleriet som en permanent och ekonomiskt självbärande funktion i det cirkulära ekosystemet. Men för det krävs att både lagstiftning och marknad hinner i kapp.

– Det här är i grunden ett marknadsmisslyckande. Så länge det inte finns ett tydligt producentansvar för textil, kommer inte marknaden själv att lösa problemet. Vi försöker gå före genom att testa modellen med offentliga medel. När regelverken väl är på plats hoppas vi att kommersiella aktörer ser affärsmöjligheten, säger Lisa Lundin.

Redan innan projektet officiellt dragit i gång har intresset från företag varit stort.

– Vi har fått många förfrågningar, både från stora kedjor och småföretag. Det är glädjande – det visar att vi svarar på ett verkligt behov, säger hon.

Vad ska materialmäklare göra rent konkret?

– Det är en person som kartlägger tillgången på textil, bygger upp kontakter med sorteringsanläggningar och identifierar vilka aktörer som kan ta hand om materialen. Det handlar både om att skapa flöden och bygga affärsutveckling.

Ska det vara en teknisk plattform också?

– Nej, inte i det här skedet. Det bygger på personligt nätverksarbete och praktisk samverkan. Men det är klart att digitala verktyg kan bli en del av det på sikt.

Hur följer ni upp om projektet gör nytta?

– Vi tittar på antal företag som deltar, hur många som får rådgivning, hur många nya samarbeten som uppstår och vilka metoder som utvecklas. Målet är att skapa ringar på vattnet – både inom regionen och nationellt.

Vad krävs för att det här ska bli en permanent lösning?

– Att det kommer tydligare lagkrav på företagen, som tvingar fram bättre lösningar för textil. Och att vi fortsätter bygga strukturer som fungerar även när det offentliga kliver tillbaka.