Varnade för brister i MR-strategin redan 2024 – institutet kräver omtag

Tove Lindström, utredare på Statskontoret och en av rapportförfattarna, förklarar att myndigheten framför allt har undersökt hur regeringen har genomfört strategin och hur den har använts i regeringens fortsatta arbete.

– Vi har också tittat på om den här strategin har fått genomslag i regeringens fortsatta nationella arbete med mänskliga rättigheter.

Det handlar bland annat om huruvida regeringen har tagit fram nya åtgärder med utgångspunkt i strategin och om den används i andra strategier och handlingsplaner för specifika rättighetsområden.

Rapporten bygger även på intervjuer med ett urval av myndigheter, kommuner, regioner och civilsamhällesorganisationer. I sina bedömningar har Statskontoret utgått från tidigare erfarenheter av vad som kännetecknar effektiva nationella strategier samt rekommendationer från FN och Europarådet.

Så bedöms insatserna för näringslivet

En del av strategin handlar om att stärka företagens arbete med mänskliga rättigheter. Här har Statskontoret framför allt följt upp två åtgärder: regeringens handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter från 2015 och statens ägarpolicy, som ställer krav på statligt ägda bolags arbete med internationella riktlinjer.

Båda åtgärderna fanns redan innan strategin presenterades och pågår fortfarande. Statskontoret konstaterar därför att strategin inte har haft någon avgörande betydelse för att de infördes.

Samtidigt betonar Tove Lindström att insatserna fortsatt bidrar till arbetet.

– Där kan vi konstatera att båda åtgärderna är fortfarande aktuella och bidrar därmed till att fortsätta att stärka arbetet med mänskliga rättigheter inom näringslivet.

Vill se tydligare uppföljning

För att förbättra arbetet föreslår Statskontoret att regeringen inför en återkommande skrivelse till riksdagen, förslagsvis vart fjärde år. Den ska innehålla en nulägesbild av mänskliga rättigheter i Sverige, en uppföljning av tidigare insatser och tydliga prioriteringar för det fortsatta arbetet. Enligt Tove Lindström är det framför allt arbetssättet som behöver förändras.

– Det viktigaste är att regeringen systematiserar sitt arbete vad gäller övergripande och strukturella frågor om mänskliga rättigheter i Sverige.

Hon framhåller att regeringen behöver arbeta mer regelbundet med att följa upp utvecklingen och använda resultaten som grund för nya insatser. 

Vill se större förändringar än Statskontoret

Charlotte Palmstierna, ställföreträdande direktör vid Institutet för mänskliga rättigheter, går längre än Statskontorets kritik. Institutet anser att det krävs mer än tydligare prioriteringar och bättre uppföljning.

– Vi menar att det kommer att krävas ett helt nytt och mer aktivt arbete, säger hon.

Redan 2024 föreslog institutet för mänskliga rättigheter att regeringen skulle ta fram en ny, riksdagsförankrad strategi med en handlingsplan som innehåller konkreta och tidsatta åtgärder. Året därpå fick Sverige även en rekommendation från FN råd för mänskliga rättigheter om att ta fram en ny strategi.

Enligt Charlotte Palmstierna behöver riksdagen regelbundet få aktuell information om hur de mänskliga rättigheterna säkerställs och vilka brister som finns. Strategin bör också utgå från rekommendationer från institutet och internationella granskningsorgan.

FN:s rekommendation kan ha blivit avgörande

Hon efterlyser dessutom ett mer systematiskt arbete inom offentlig sektor. Myndigheter, kommuner och regioner behöver få bättre stöd och kunskap om hur mänskliga rättigheter ska tillämpas. Institutet vill även att regeringen ser över hur svensk lagstiftning överensstämmer med de internationella människorättskonventioner som Sverige har anslutit sig till.

Samtidigt riktar hon kritik mot att varken nuvarande eller tidigare regeringar har sett över strategin tidigare. Hon påpekar att institutet uppmärksammade behovet av förändringar redan under sina första verksamhetsår. När Institutet för mänskliga rättigheter inrättades år 2022 hade dessutom flera av strategins större åtgärder redan genomförts, bland annat inrättandet av institutet och att barnkonventionen blivit svensk lag.

Charlotte Palmstierna tror också att FN:s rekommendation 2025 bidrog till att regeringen till slut gav Statskontoret i uppdrag att granska strategin. På frågan om granskningen hade blivit av även utan rekommendationen svarar hon:

– Det är svårt att säga men jag tror att det hade en väldig bidragande effekt.